I fredags åkte vi till Göteborg och mötte upp Andreas och Alex och hade riktigt mysiga dagar där. Skönt med lite hästfri semester också såklart! 

Nu kommer jag dessutom att börja blogga från vår hemsida istället och kommer inte att uppdatera bloggen här. Inga konstigheter nu förtiden, men om ni vill fortsätta läsa om vad som händer på farmen så kan ni alltså göra det på www.herrhamragard.se

Inga problem alls att lasta själv och sen stod hon som ett ljus i transporten. Så himla skönt! 

Väl framme skötte hon sig hur bra som helst. Nemas problemas helt enkelt och det känna så sjukt bra att kunna åka själv! 

Och till träningen. Hon var typ en miljard gånger mer avspänd och jobbade på riktigt bra. Rebecca tyckte att det såg ut som att hon hade blivit riden ett år till sen sist. Ett ganska bra betyg efter bara ett par veckor om jag får säga det själv. 

Hon hade ett mycket ärligare stöd på bettet och jobbade genom kroppen så mycket bättre! Så nu är målet att få henne att jobba lite mer rakt, få in bogarna lite och kunna göra galoppfattningar med kroppen rak. Ska dessutom försöka rida med sporrar då hon blir lite seg när hon jobbar såhär bra. Dumt om hon blir skänkeldöv om vi säger så! 

Känner mig iallafall hemskt nöjd med Connie och det känns jätteroligt att vi verkar vara på rätt väg! 

Men jag har bestämt mig för att se det positiva i livet och här kommer lite sake som är förbaskat bra med att ha en stor häst:

- man har sjukt bra utstikt och ser typ överallt.

- alla andra hästar man sitter på känns väldigt behändiga.

- stövlarna behöver nästan aldrig putsas.

- sadelgjorden blir aldrig lerig. 

Ja det är nog det jag kan komma på just nu. Kycklingen är inte så pjåkig trots allt! 

Dock har ju väder varit typ det sämsta någonsin. Så jäkla tråkigt. Igår fick hästarna till och med vila pga vädret och det händer fan inte ofta!! Men i tisdags så trotsade jag regnet och red tre hästar medan de öste ner. Så jag hade knappt torra kläder när regnet kom igång igår. 

Hästarna jobbar på bra.

Cheeky vilade i måndags, reds i tisdags och då var han less på vädret och lite spänd. Men det gick finfint ändå och det kändes skönt i magen. Så oerhört roligt att rida just nu, även om man typ bara rider runt runt. Idag har han fått löshoppa på ridlägret. Han typ fattade nada till en början och sprang mest runt och luktade på blommorna. Men efter en stund så gick det bättre och han fick lite egen framåtbjudning. 

Milano fick gå med på lektion med Angelica på teorin i måndags. De skötte sig båda galant och jobbade på bra. I tisdags gick han ett fint dressyrpass i regnet. Han är världens bästa! Nu väntar lite sommarvila för kungen! 

Så trots att det har varit tidiga mornar och hemgång runt tolvtiden varje kväll så älskar jag mitt liv. Det här är det bästa som finns!

Men dagen har varit lång, nio gick jag upp till stallet imorse och nu är jag hemma igen. Har hunnit med 30 min lunch och 1 timmes middag hos mamma.

Cheeky skötte sig utmärkt idag trots spel på tennisbanan på andra sidan häcken, passerande hästar och publik. Duktig liten bebishäst! 

Och han får dessutom guldstjärna för att inte vara en lortgris. Han såg ut såhär när jag hämtade honom i hagen:

På båda sidor dessutom. Gissa om jag har fått öva på mina ryktskills idag! 

Klockan är nu kvart över tolv. Jag klev precis innanför dörren. Sommarens första ridläger börjar nu. Jag känner mig helt slut. Vill bara sova. Nu måste jag bara duscha och fixa någon slags lunch till imorgon. Jag ber till Gud att jag vaknar med någon slags superkraft imorgon. Hatar att börja veckan med denna känsla i kroppen. Som att kämpa mot alla odds. Bäst att sätta fart så att jag hinner sova lite iallafall! 

Vi har även hunnit få hem cheeky. Jag red honom innan vi åkte hem och då red jag och Pontus ut en sväng, vilket gick kanon och kycklingen var betydligt mer pigg vilket var kul! Har sen hunnit rida honom själv hemma två gånger. Och jag känner mig som en kung när jag galopperar runt på ridbanan med halvlånga tyglar och rider som ett barn. Han har varit jättesnäll med mig och trots att jag har varit nervös så har jag försökt att tänka på annat och det har ju gått bra. Nästa vecka ska vi våga oss ut på rangen!! 

Men att säga att hon är en groom av världsklass vore att ljuga. Igår efter att jag hade ridit skrittade jag upp till transporten för att få av min varma hjälm, kavaj osv. Vi skulle höras på telefon för att jag skulle få veta resultatet. Jag ringer upp :

Sara - har du fått något resultat?

Mamma - nej, eller jag ska gå bort och kolla.. Ehm jo, 59%.. 

S - 59%!?!?!? Hur fan är det möjligt? Visst det var inte det bästa jag gjort, men det var fan mer än det... Ta protokollhelvetet så att vi kan åka! 

M - eehm ja det var väldigt konstigt.. ..,hmm, det här är ju inte ditt protokoll utan ryttaren innan.. Dom är säkert och kopierar ditt, jag kommer upp sen. 

Med tårarna i halsen så sliter jag ur knopparna och sätter på transpottskydden medan jag bestämt mig för att sluta tävla. Det är fan inte värt det. Tydligen har jag ingen jävla aning om vad som är bra och dåligt. Jag ger upp.. 

Telefonen ringer igen, det är mamma.

M - lite förvirrat här.. Du har visst 64% och ligger trea.. Jag tittade på en annan Sara.. 

Ja ni fattar kanske.. Lättnaden som uppstod när jag insåg att jag inte har så världelös känsla, utan att den stämde rätt bra med verkligheten. Känslan av att min egen mamma inte kan läsa mitt namn. Och dessutom ser till att det blir prisutdelningar i afro och inte med knoppar. 

Men trots att sånt här händer så är hon fantastisk. Får mig alltid att skratta och klättra upp ur de djupaste hålen. Min bästa vän och inspiration här i livet! 

Varje dag är unik och rolig tillsammans med dig!

Sen har vi startat 2 st msvB:4 samt en msvB:5. Det har varit svårt och vi har verkligen inte fått till det. Men målet är ju helt klart att vi ska göra dessa klasser i sömnen, så nu är det bara att träna på. Skönt på något sätt att starta några lite för svåra klasser då jag verkligen får veta vad jag måste förbättra. Dock inte för många. Då får självförtroendet en törn istället. 

Summan av kardemumman av denna säsong är alltså ett godkänt resultat. Inte skitbra, inte skitdåligt. Jag tycker att kvalitén har höjts i allt vi gör. Men då tar mycket annat stryk istället. Och precis så har det känts nu. Jag har ju hittat min väg i ridningen och nu gäller det bara att jag ska kunna visa upp honom på det sättet också. Men som sagt tycker jag att grundkänslan hela säsongen har varit rätt bra. Men det har blivit lite för många missförstånd och missar i kommunikationen.

Så nu tar vi sommaren till att rida precis som jag gör nu och ännu lite bättre. Helt övertygad att resultaten kommer att komma när vi inte behöver missförstå varandra!! 

Väl på jobbet fixade vi med lite vatten och sånt och mockade. Sen var det dags för ridning. Jag fick sitta på caramba första gången sen han anlände hit och det kändes faktiskt väldigt bra. Han kändes trygg och snäll. Jag tror att vi kommer få ordning på honom rätt snabbt och han ska få gå med på sin första tur i helgen, spännande! 

Avslutade arbetsdagen med en lektion och det gick kanonbra! 

Har också hunnit chilla lite i solen, rida Connie, äta middag och rida Dompan. Mina hästar skötte sig fint och Milano känns verkligen finare än någonsin! Så himla roligt! 

Nu blir det dags för sängen. Det är tydligen en dag i morgon också.

Sen var det dags att rida cheeky igen. Pontus fick börja idag igen och sen var det min tur. Min spänning släppte efter första varvet och sen var det ju inga problem alls. Eller alltså det var ju inga problem innan heller, mer än att jag red som om jag hade skitit på mig.. Kändes hemskt skönt idag att jag vågade rida ordetligt och då förstod ju såklart kycklingen vad han skulle göra. Nemas problemas i alla gångarter idag och jag kunde gå på honom väldigt mycket för att få lite framåtbjudning i honom. Pontus har verkligen gjort ett fantastiskt jobb! 

Så nu får cheeky åka hem på tisdag och då ska vi rida ut innan vi beger oss hemåt. Spännande! 

Nästa vecka kommer verkligen bli rolig! 

När vi kom hem fick Ivana och caramba komma ut i skogen och det verkade väldigt uppskattat! Och jag älskar ju att rida på Ivana. Så oerhört roligt!

Efter middag red jag Connie. Började med att lina för att få henne lite avslappnad genom ryggen. Dock var hon oerhört pigg idag, så det tog lite tid. Det blev ju också rätt sent, så skymningen kan ha gjort sitt för spändheten också. När hon slappnade av fint i båda varven satt jag upp. Hon kändes mycket bättre i formen idag, dock sprang hon ifrån mig i stort sett hela tiden. Och då blir jag lite stum i handen och hon ännu springigare. Så där gäller det att jag tar igenom halvhalten och sen mjuknar och fram med handen så att hon får plats och kan få sträcka ut halsen. 

Känner mig ändå nöjd med passet idag, jag vill ju att hon ska tänka framåt, så nu gäller det bara att jag lär mig att hålla mig till planen även om det blir lite annorlunda ridning. 

Nu kom jag precis hem och sängen kallar! 

Jag jobbar just nu på att få ner mina arbetstider litegrann. Så korta men intensiva dagar helt enkelt. Väldigt skönt. Angelica har dessutom varit hemma och vabbat både igår och idag. Så jag har lyxat till det och ridit Milano på morgonen. Hur skönt lixom!?

Resterande del av dagarna har ägnats åt fix i stallet. Så nu har hela utestallet fått sig ett rejält upplyft, våran del av stallet har blivit fri från fågelskit, spindelväv och damm samt fått skurade dörrar, dessutom har sadelkammarboden fått ett helt nytt utseende. Känner mig sjukt nöjd faktiskt! 

Sjukt skönt väder dessutom och kroppen fylls på med d-vitamin och energi. Härligt!! 

Idag har jag dessutom hunnit hälsa på min älskade soffan. Bättre sent än aldrig och nästan ett år efter att hon tog steget och flyttade in i sin egna lägenhet fick jag äntligen se den. Det blev kladdkakemys i solen hela eftermiddagen. Så sjukt härligt! 

Jag är en djurvän och tycker om i stort sett alla djur. Kanske inte jättemycket om insekter och ormar direkt, men det hör inte hit. Jag skulle vilja ha möjlighet att rädda alla djur, så att alla mår bra. 

Om vi börjar med att ha vilda djur i fångenskap. Det är fel. Fel, fel, fel. Inte okej alls. Att fånga in bebis djur i djungeln eller i havet för att sedan ha dem i djurparker eller på cirkus. Skilja på djur som lever hela sina liv med varandra. Dumheter är vad det är. Tänk om någon bara skulle ryckt mig från mina föräldrar när jag var bebis, för att sen kunna lära mig konster och tjäna pengar på mig. 

Ett tips är att titta på filmerna "The Cove" och "Blackfish". Att få höra mammornas skrik efter sina bebisar som blir tillfångatagna får vem som helst att börja gråta. Det är absolut inte okej. 

Alla vattendjur är vana att kunna simma flera mil om dagen. Kan man göra det i en pool på Kolmården? Elefanter är vana att kunna röra sig fritt och hur mycket de vill på savannen. Kan man göra det i ett cirkustält? Svaren är nej. Därför är det fel att flytta djuren från sina naturliga miljöer. Kämpa istället för att få bort alla tjuvjägare och se till att få stora naturreservat där de kan leva sitt vanliga liv, men kanske ändå lite skyddat. 

Och nu finns det säkert många som tycker att jag är helt sjuk i huvudet som dessutom håller på med hästar. Och dessutom har jag tre hundar i fångenskap. Men min åsikt där är att dessa djur skiljer sig en hel del från de förstnämnda. Mina hästar är framavlade i fångenskap. De är avlade för att bli ridna och får daglig utevistelse och den stimulans de behöver för att må bra. Hade jag släppt ut mina hästar i det vilda hade de inte klarat sig en dag. Eller det hade dom ju säkert, men inte en längre stund. För de vet inte hur man lever utanför stallvärlden. Skillnaden här blir ju att när man började fånga in hästar så var det precis lika fel som det är att fånga in elefanter idag. Och hade man börjat med hästarna nu, så hade jag tyckt att det var precis samma sak, alltså fel. Men nu är skadan redan skedd så att säga och att göra den ogjord kommer endast resultera i djurplågeri. Då känns det som att det bästa är att fortsätta ta hand om dessa djur på det sättet som vi nu gör och se till att de har det bra efter deras förutsättningar. Exakt samma med hundar. Mina hundar verkar ju verkligen tycka om mig. Alla dagar i veckan väljer de gärna att sova sked med mig, de springer inte iväg ifrån mig och skulle dom göra det så kommer dom alltid hel igen. När de känner sig otrygga gömmer de sig bakom mig och de vill gärna ha koll på vart jag är. Skulle jag köra ut dom i skogen och släppa dom skulle de antagligen leta efter mig tills de kom hem igen. De skulle med andra ord välja att komma hem. Hundarna vi har idag är avlade för att ha hemma. Och även här får vi göra allt vi kan för att de ska må bra. 

Vi har så mycket erfarenhet av hundar och hästar och vi har lärt oss av våra misstag. Vi har lärt oss hur dessa djur fungerar och hur de beter sig när de mår bra. Man har lärt sig se när de inte mår bra och känner sig trygga. Och tyvärr har säkert alldeles för många djur fått lida för detta.

Att en åskådare säger att en delfin ser glad ut är det knäppaste jag hört. Jag tycker också att delfinerna oftast ser glada ut, men när man tänker efter så "ler" delfinerna jämt, det är så de ser ut. Jag vet ingenting om hur en delfin ska bete sig när den mår bra. Och att efter ha sett "Blackfish" som handlar om späckhuggare och förstått att djurparkerna kokar ihop egen fakta om hur länge de lever osv för att det ska stämma överens med djuren i fångenskap så vet jag inte alls vilken information man ska ta till sig. Att en tränare egentligen inte behöver kunna någonting om djuren, utan vem som helst skulle kunna bli tränare. Det känns inte bra. Hemskt oseriöst faktiskt. 

Och jag beskyller inte tränarna på djurparker, de har med största sannorlikhet en vision om att djuren ska må sitt allra bästa. Hade jag kunnat hade jag gärna varit tränare själv med hoppet att kunna förändra djurens liv och se till att de mår bra. Dock tror jag att det är omöjligt under dessa förutsättningar och självklart kan det hända att om vi endast fortsätter att avla på de infångade djuren att det blir exakt som våra tama djur. Men är det värt att plåga alla dessa djur för det? Även om det skulle kunna innebära att vi tillslut får delfiner som kan leva i fångenskap? Och skulle det ens kunna ske när vi fortfarande fångar in nya djur hela tiden? Är det värt att begå samma misstag som för flera hundra år sedan, när vi nu vet en miljard mer om djur än vad vi gjorde då? 

Nej, sluta fånga in djur för nöjes skull. Det kommer bara resultera i att djuren gör motstånd och blir farliga. Och jag förstår dom. De visar tecken efter tecken på att de inte mår bra, men vi människor bara blundar, eller förstår inte. På något sätt ska det visas och tyvärr kan det få väldigt olyckliga utgångar.. 

Att få vara med att traggla sig igenom rädsla och svårigheter. Att få vara en hjälpande hand när det behövs. Att få se lyckan i ögonen när den kända aha-upplevelsen inträffar. Att få vara med att glädjas åt framgång. Att få luta sig tillbaka och se när barnen blir mer och mer självständiga.

Att få åka med i berg och dalbanan mot det slutliga målet må vara det finaste som finns. I vissa fall har jag fått vara med från hur man håller tyglarna och hur man rider lätt. Ibland har jag fått hoppa in senare. Och emellanåt bara åka med en stund på resan. Oavsett vad är jag oerhört glad och tacksam över alla stunder vi får tillsammans. 

Jag försöker verkligen alltid göra mitt bästa. Ibland går det bra och ibland går det kanske mindre bra. Men en sak är säker och det är att jag alltid oavsett vad kämpar för att alla mina elever ska lära sig så mycket som möjligt hela tiden. Jag hoppas verkligen att alla mina elever (och föräldrar såklart!) känner precis det. Och att råka bli en favorit ridfröken är det såklart världens finaste bonus. 

Det är en ära att få jobba med alla fina, underbara och snälla kunder vi har. Ren och skär lycka faktiskt. Jag är så tacksam över att ni väljer att komma just till oss.

Connie har jobbat på riktigt bra och går från klarhet till klarhet, så himla skönt att känna det. Mycket har nog att göra med att jag tror på vad jag gör. Inga tveksamheter, visar vägen och hon gör. Det blir på något sätt så enkelt då. 

Idag har vi varit och hälsat på kycklingen. Pontus började rida och det var väldigt stor skillnad på honom idag från sist. Även om Timo måste ha glömt att skicka med motorn (som han utlovade att jag skulle få) så är han så mycket mer avslappnad. Han är helt cool med allt som händer runt omkring och han tar att man ber honom gå framåt. 

Jag var skita-på-mig-nervös när det var min tur att sitta upp på min stora springare. Jag kände mig feg och vilsen. Visste inte hur man bad en häst att gå framåt. Men när jag blev lite mer avslappnad och Pontus gav mig några glada tillrop gick det mycket bättre! Så inga problem med att rida i alla gångarter och det kändes så skönt när jag var klar. Jag gjorde det! 

Så nu är planen att jag ska rida nästa onsdag och sen plockar vi hem honom på tisdagen den 16/6 och då rider jag även innan vi tar hem honom. Känns spännande och jag känner mig så nöjd med att ha skickat iväg honom till Pontus. Det var det absolut bästa jag någonsin kunde ha gjort! 

Vi hann även med lite lunch och ett stopp på Sorundas hästbutik där vi kunde fynda några grejer på deras utförsäljning! 

Nu väntar lite chill innan Connie ska ridas och sen ska Angelica få rida lektion på Milano. Spännande! 

Idag har vi pysslat en hel del i stallet. Ska bli så skönt att få sommarrent överallt! 

Benny släpptes ihop med chivas igår i en hage bredvid mersan och grenada. Mersan var så ledsen så att det skar i hjärtat. Benny tog tydligen saken i egna händer och en av våra ponny-pappor ringde imorse och frågade ifall han skulle stå på grusgången. Och nej, det var ju inte riktigt tanken.. Han brukar inte vara en rymmare, så vi trodde han skulle hålla sig inne. Men han kan även han! 

Efter middagen blev det Milanos tur och han fick sig ett pass på ridbanan då jag inte orkade ta mig ut i blåsten igen!! Han jobbade faktiskt riktigt bra idag. Inte alla lika hetsig som igår! Dock försöker han smita lite väl mycket, men tycker ändå att jag har blivit bättre på att lösa situationerna. Inte gå in i hans hyss och bara fortsätta rida och det funkar ju såklart bättre!