- -

Årets sista tävling

Idag var vi på hufvudsta för att rids en LA:3, jag var verkligen taggad inför årets sista tävling och hade hoppats på att få visa upp min lilla prins från sin absolut bästa sida! Men den planen sprack så fort i körde in på tävlingsplatsen. Tävlingsbanan var värre än värst, det var djup lervälling över HELA banan plus en del väldigt stora dammar..
Så ja, jag förstod att det inte skulle bli den perfekta ritten idag. På framridningen var han så himla fin! Han var igenom fint i kroppen och riktigt lydig. Han flyttade bra för skänkeln och gjorde grymma fattningar. Även ökningarna var bra även idag och han kändes väldigt taggad.
Sen kom vi in på banan... Hahaha ja vad ska man säga? Det var som ett skämt, man kunde inte låta bli att skratta, så himla dåligt. Jag valde att inte rida ut för mycket i hörnen och göra för tajta svängar eftersom det var så himla djupt och jag ville ju spara på hästens ben...
Men jag tycker han skötte sig bra, han blev lite seg, men vem skulle inte ha blivit det!? Han tyckte vattendammarna var lite äckliga att gå i, men han lyssnade ändå bra på mig och gick dit jag ville.
Skänkelvikningarna var inte dom bästa då det var genom pölar och han var lite seg, så det blev lite klämmigt. Fattningarna blev tyvärr inte bra inne på banan då framåtbjudningen inte var den bästa, dessutom hade jag ett avbrott i sista galoppen på kortsidan, då han inte ville gå genom vattnet först..
Jag kände mig nöjd med min ritt, för jag vann över Milano och nu är vi en erfarenhet rikare. Man måste ju prova på allt och det är lite svårt med honom då jag fortfarande inte exakt vet hur han reagerar.
Resultatet blev ynka 55,8%, men jag får ändå vara nöjd med det, för ettan hade 63% och sistaplacerad hade 59%, så jag menar 5 ekipage vad godkända. Det är faktiskt ganska konstigt.. Jag hamnade iaf någonstans i mitten och det är ju iaf inte sämst!

En liten utvärdering av tävlingsåret kommer!

2012-09-30 @ 22:11:19 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Man ska väll sikta mot stjärnorna!?

Idag har jag och Sofie ridit lektion för bästa Timo, jag red millen och soffan kråkibråk. Vi skulle göra väldigt krångliga övningar idag för att jag dumt nog sa att jag ville träna skänkelvikningar.. Så vi skrittade på en volt och skulle vända igenom volten, när den lilla bågen svänger höger skulle vi ställa och flytta rumpan till vänster i lite slutatänk, vilket ingen av hästarna uppskattade. Kråkan var mest ovanför mark eller stod fastklistrad mot en vägg och millen skenade helst i trav med huvudet i taket, men han bjöd även på en och annan flygtur, han verkligen skjuter ifrån med ryggen så man kan omöjligt sitta kvar i rätt position.. Men när vi slutat flyga omkring som flygande vantar på vårs ädla springare så skulle vi såklart göra det i trav.. Haha, om vi hängde löst innan lixom!! Men när Milano valde att faktiskt acceptera mina hjälper så gjorde han övningen väldigt bra, det är bara det där emellan..
Sen gjorde vi skänkelvikning längs halva långsidan där vi sedan skulle gå över i öppna, vilket också var lite knepigt, men det gick betydligt mycket bättre! Det svåra är att smidigt byta övning och samtidigt behålla takt och form. Men som sagt, när Milano verkligen accepterar mig så gör han det utan några som helst svårigheter!
Sen gjorde vi lite skänkelvikningar diagonalt i galopp, vilket var lite knepigt då Milano gärna springer iväg och när jag bromsar upp så byter han hellre galopp, men vi fick till några riktigt fina språng där! Gjorde sen lite skänkelvikning längs långsidan i galopp och samlade lite extra, vilket var en otroligt bra övning för mille.
Vi fick även göra öppnor och slutor med volter på medellinjen och då hade Milano så mycket lättare för sig, han gör ju allt så enkelt, man kan inte annat än att le!
Avslutade med diagonal skänkelvikning i trav och jäklar vad lätt det var helt plötsligt! Han gjorde lika bra åt båda hållen och jag kunde även ha lite mellantrav tänk i rörelsen. På långsidorna testade jag lite ökningar, vilket han gjorde hur lätt som helst. Fick till och med lite "Bettan-känsla"!!

Absolut det bästa passet någonsin på min lilla bäbishäst,
nu kan man somna riktigt gott!

2012-09-28 @ 23:15:25 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

När är en häst bara gnällig!?

En fråga som har kommit upp i stallet på senaste är hur man vet när en häst bara är lite gnällig och kanske inte helt fräsch beroende på lite stelhet eller lathet. För javisst, jag tror att hästar kan maska lite, men samtidigt så kan dom nog också dölja det onda lite för bra ibland också.

Som t ex lilla Delta, hon har trampat av sig en sko och absolut, jag kan förstå att hon är lite öm, men på mjukt underlag borde det ju egentligen inte vara något problem när man faktiskt kan skena omkring i hagen utan problem!?

Sen började jag idag tvivla lite på min egen känsla.. Hur kan man inte märka att en häst är halt!? Jag tycker inte att han har visat någonting, ingen som sett mig rida kan se någonting och man ser inget i hagen eller när man springer med honom. Men ändå har han tydligen ont i båda kotorna fram, vilket vi inte har märkt av alls. Det är zinni jag pratar om, han är ute på annons och vi hade två som var intresserade, men idag när han besiktigades så visade böjprovet hälta på vänster fram och grov hälta på högerfram.

Stefans svar på min fråga "Hur kan jag inte kännt att han var halt!?" var att eftersom att det är båda fram så belastar han mer bak och att då blir rörelsemönstret ganska naturligt. Men att jag kanske kunde känna att han lyfte mer fram och tog mer tyngd bak, vilket han absolut inte har gjort. Han har varit väldigt pigg och positiv till allt arbete och har kämpat på som aldrig förr.
Gör dethär mig till en dålig hästägare!? Han kanske har haft onte jättelänge utan att visa någonting innan. Eller vill han bara inte flytta? Är det min ridning som har gjort honom halt? Eller är det bara ren otur? Frågorna är många och svaret får vi förhoppningsvis reda på på måndag, då stavkliniken väntar. Men jag kan ju inte annat än att ha dåligt samvete tyvärr.. Somnar helt enkelt med en lite för stor klump i magen idag...

Och bara så att ni vet så vill jag självklart inte pressa en häst som har ont, men dom borde ju även som vi människor kunna fuska lite ibland!? Men som sagt är det lite svårt att veta när dom inte kan tala om vad som är fel.. Mina hästar har ju i stort sett aldrig varit halta vad man vet om, så kanske gör jag rätt i att motionera dom lagom även om dom inte alltid är tipp topp, för vem fan är det egentligen!?

2012-09-27 @ 22:02:20 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Då var det dags igen..

Tänkte nu försöka ta tag lite i bloggandet och ja det har ju hänt en hel del sen sist.. Ja hela sådär ett halvår. Men nu kände jag att det var dags igen.

Lite uppdatering då:

Livet rullar på som vanligt, det har varit mycket fokus på hästarna senaste tiden. Det har hänt mycket på jobbet och sommaren har varit helt fullspäckad, vilket är jättekul! Vi har fått hit en försäljningshäst och en tillridningshäst. Folk har kommit och flyttat igen, men framtiden ser positiv ut. Arbetskamrater har också kommit och gått och från och med oktober börjar vi om på nytt igen. Det roligaste är att vår underbara, fina Anna kommer tillbaka, vilket ska bli så kul!
Annars så har Arthur växt och blivit en riktig vovve och vi har köpt ny bil. Har fått ordentlig ordning hemma med utbyggnad och hissgardiner. Just nu lever vi på herrhamra i en dokusåpa, men jag klagar inte, vi frossar i skvaller, nyheter och bus!

Marsella: Har nu snart vilat i 6 månader och har nu tröttnat på livet som sjukskriven, men på tisdag är det dags att röntga för förhoppningsvis sista gången och sen håller vi tummarna för att hon håller sig i skinnet under igångsättningen, just nu sitter nerverna på utsidan och hennes lite mer aggressiva sida har visat sig mer än ofta.. Skönt för snuttan att få komma igång snart!

Bettan: Vi har haft upp och ner perioder under hela detta halvår, kanske lite för mycket neråt, men skam den som ger sig, för äntligen börjar jag hitta tillbaka till hennes gamla jag! Hon har haft tävlingsledigt och ja, min insats har väll varit sådär under sommaren, då hon mest tagit fram negativ energi hos mig. Men jag bet tag i det sura äpplet och tog tag i våra problem med hjälp av lite skäll från Hubbe, så nu är vi på g igen. Ska bli spännande att se henne på tävlingsbanorna nästa år!

Milano: Ojojoj säger jag bara. Man kan inte förstå att det är samma häst som för ett halvår sedan. Från att precis varit hemifrån första gången har han nu blivit en resvan supertövlingshäst! Vi har plockat flertalet placeringar i LB, debuterat LA, han lastar sig själv och är inte ett dugg spänd på tävlingsbanan. Jag är så stolt över min fina häst som helt plötsligt inte är en bäbis längre. Vi har fått så mycket beröm av både tränare och domare, så ja, min teori om att han är den bästa häst jag suttit på har helt enkelt bara besannats. Jag är otroligt tacksam över att jag har fått chansen att ha en så pass ridbar, schysst häst, men samtidigt med power och energi. Japp, drömhästen jag vet, men han kan bara inte vara dålig!

Från att jag har varit lite rädd och osäker, till att bli ett dream team, det kallar jag starkt!

Nej men som ni hör så händer det mycket här på torö och nu ska jag försöka dela med mig av min träning, tävling och min vardag.
Ska försöka vara duktig och utvärdera ridningen lite bättre, mest för min egen skull då det är viktigt att analysera och förstå vad som är bra och dåligt, men också för att kanske ge något bra tips till nån!

2012-09-27 @ 20:00:00 Permalink Vardag Kommentarer (1) Trackbacks ()