En liten fredagstanke.
Det är så himla många i denna fantastiska hästvärld som hela tiden klankar ner och dömer andra. Jag blir bara så himla less!
Man plågar hästar hit och dit, man rider dåligt och taskigt mot hästen, man använder felaktig utrustning, man ger fel mat till hästen, man utvecklas för fort eller för långsamt och man gör en jäkla rad fel precis hela tiden. Det spelar ingen roll vad man gör, i någons ögon gör man alltid fel!
Jag ska börja med att erkänna att jag också analyserar en del saker som jag uppmärksammar, jag kanske inte hade gjort samma sak, men samtidigt så lägger jag mig inte i. Jag tror dessutom att man måste analysera mycket för att utveckla sin egen ridning och hästhållning. Tänker man på hur andra gör kan man få nya infallsvinklar och råd på hur man kan göra saker bättre. Ett exempel är att när jag började hålla lektioner så utvecklade jag mig själv minst lika mycket som mina elever. Jag började förstå samband och man får dessutom se vad som händer från marken. Det har varit sjukt nyttigt för mig och ja, det är väl en arbetsskada att jag alltid tittar på vad man kan göra bättre och då spelar det ingen roll om det är lilla Maja som rider på sin shetlandsponny eller om det är Patrik Kittel. Jag försöker hela tiden se vad som kan bli bättre för att jag själv ska förstå vad jag ska leta efter i min egna ridning. Sen betyder ju inte det att jag tycker att Patrik eller Maja rider dåligt, säkert tycker jag tvärt om. Men det fina med denna sport är att man alltid kan bli bättre. Och så är det bara!
Men att folk ska lägga sig i att man rider sönder sina hästar, att ens utvecklingskurva rasar eller att hästarna blir misskötta är helt klart inte okej om man inte har bra grunder för att misstänka detta. Och det kan man bara ha om man ser ett ekipage varje dag under en lång tid, man ska se hur allt går till i stallet och vid ridning och hur hästen verkar må under dagarna. Att bedöma någon efter en bild på fb eller en kort filmsnutt på insta eller enligt resultat på euquipe är helt vansinnigt. Folk kan ha en dålig dag, en dålig månad, en dålig sekund. Herregud, min häst blir långt ifrån bra på alla bilder som tas på honom, men då ska vi inte ens prata om mig själv. Hur fan ser jag ut på bilderna? Kanske måste ta ca 1000 bilder för att få EN enda bra.
I grund och botten tror jag mest att detta grundar sig i avundsjuka. Det ska vara så jäkla svårt att berömma folk. Det är ju nästan så att folk blir stötta om man säger att de har en fin häst på tävling. För så gör man inte. Ens eget är alltid bäst! Det vet väll alla? Och absolut, för mig är mina hästar bäst i världen, men det betyder ju inte att jag inte tycker att jag kan tycka att andra hästar också är fina.
Bara för att tävlinsresultaten för en ryttare har gått ner under en säsong innebär ju inte det att den har blivit dålig. Som vi alla vet så utvecklas både häst och ryttare och som vanligt så tar man oftast ett steg fram, två steg tillbaka och så jobbar man precis hela tiden. Man kan vara inne i en period där ingenting fungerar och allt blir kaos pga olika omständigheter som kanske ingen vet om. För det är så att ha häst. Resan till toppen är ju väldigt sällan spikrak, tror nästan ingen i eliten började rida som 6-åring och sen körde en spikrak väg till toppen. För det är helt klart omöjligt. Så att döma någon efter resultat är tamefan det värsta man kan göra. Jag avskyr verkligen människor som gör det!
Och sen har vi hästens välmående. Man rider för mycket eller för lite. Hästarna går sönder om de rör på sig varje dag? Så länge träningen är anpassad efter vad som passar hästen är det väll bra? Att sitta och trimma dressyr eller hoppa 1,30 7 dagar i veckan är som de flesta vet inte optimalt för hästen. Varierad träning är bäst. Sen kan det ju vara så att man har en häst som kräver lite speciella behov, tex kråkan. Nu när hon inte är igång är det helt MENINGSLÖST att rida ut. Man kan inte skritta ut på den hästen när hon inte är igång. Man MÅSTE longera före man rider, för annars blir kråkan så spänd att det inte går att få kontakt med henne. Det blir alltså taskigt att hoppa upp från stallplan och ge sig ut i skogen. Men när hon sen lugnat ner sig så kommer hon självklart att gå ut. Men just nu kräver hennes hjärna en viss typ av arbete och då anpassar vi oss efter henne.
Och maten! Min häst kanske inte behöver äta samma mat som Lisas häst. Om folk vill lägga dyra pengar på specialfoder eller bara vill ge sin häst hö är det upp till var och en. Så länge hästarna mår bra och inte är misskötta så spelar det väll ingen roll alls?
Som ni hör fanns det väldigt mycket ilska inom mig. Sköt dig själv och skit i andra. Och uppmuntra varandra och var glada för varandra istället för att kommentera taskiga saker, vem fan blir gladare för det!?
Här kommer en bild på min kära vän Anna och Liten (förlåt att jag stal bilden utan att fråga!!) för jag är så sjukt glad för att hon har en så himla fin treåring och hoppas att dom kommer att gå hur långt som helst även om jag själv har en egen treåring hemma som inte är i närheten av att gå som hennes för tillfället!
Seg dag!
Tråkväder idag, sådär så att man inte vill göra någonting. Innan lunch hann vi åtminstone rida Malte och mersan. Malte skötte sig helt ok idag, men han är så jäkla klumpig och en gång stod vi bokstavligt talat på huvudet eftersom att han inte kan lyfta på benen.. Menmen, gjorde en jäkla massa fattningar och utan ett enda bocksprång!
När kakan satt som den skulle så tog vi tag i cheeky. Hängde först en gång, inga konstigheter. Sen upp i sadeln, inga konstigheter. Sen skrittade vi runt lite och jag försökte få honom att fatta att han ska lyssna på mig och Angelica guidade honom. Kunde sen ta lite trav med Angie flåsande vid sidan, inga problem. Sen skrittade jag runt helt själv. Sjukt härlig känsla och även om han var lite tveksam på vad jag ville så försökte han och det gick att styra lite smått. Så himla nöjd tjej här hemma!
Efter lunch var vi kalla och jäkligt omotiverade och då helt plötsligt kom farmor och farfar förbi med en nybakad äppelkaka till oss. Så himla söta! Så jag och Angie satte på varsin kaffe till och fikade lite till.
När kakan satt som den skulle så tog vi tag i cheeky. Hängde först en gång, inga konstigheter. Sen upp i sadeln, inga konstigheter. Sen skrittade vi runt lite och jag försökte få honom att fatta att han ska lyssna på mig och Angelica guidade honom. Kunde sen ta lite trav med Angie flåsande vid sidan, inga problem. Sen skrittade jag runt helt själv. Sjukt härlig känsla och även om han var lite tveksam på vad jag ville så försökte han och det gick att styra lite smått. Så himla nöjd tjej här hemma!
Idag var en stor dag!
Vi har sånt jäkla flyt på jobbet just nu och då är både jag och Angie inne i en trött-period. Vi försover oss hot och dit och vädret gör ju inte att man blir piggare. Men ändå känns det som att vi har sånt flyt med hästarna nu, alla går lixom lagom mycket. Så himla skönt!
Kempan och prescott fick springa i ridhuset. Kenny blev precis som sist rätt spänd när vi kom bort. Så han fick springa av sig lite energi på linan först. Sen kunde jag utan problem hoppa upp och rida, skönt! Dock förstår han inte riktigt vad framåtbjudning är, så det blir mest bara att försöka hitta något flyt och rida på fyrkantsspåret med några stora volter. Men så får det vara tills han förstår att det blir lättare att tänka framåt. Tycker ändå att han skötte sig bra och det känns skönt att det hysteriska går över rätt fort och att han är så bussig när jag sitter på!
Sist ut för arbetsdagen blev cheeky. Och han får dessutom den stora guldstjärnan idag! För jag har ridit!! Eller alltså jag åkte ju mest i skritt, men jag är så himla glad! Han var lite spänd, men höll sig på benen och lugnade sig väldigt snabbt när vi klappade och berömde honom. Men han verkar egentligen inte bry sig så mycket om att jag sitter där, men kanske inte så konstigt, jag är ju som en jäkla ärta där uppe! Men tänk att när jag fick cheeky så kunde han inte ha en sadel på sig och på 3 dagar är han nu i stort sett insutten. Jag tror kanske att mitt sätt var det bästa sättet! Duktiga älskade cheeky!
Efter jobbet gick jag till ridhuset med allbright. Han fick skritta och trava lite idag. Lite lat var han idag, men kändes ok i handen och det är alltid bra. Skönt att han är helt ren nu också efter sparken!
Malte och Levin fick se skogen idag. Malte var cool lugn fram till galoppen och då jäklar fick jag åka berg och dalbana, men skam den som ger sig, jag satt kvar och vi kunde fortsätta, dock i gångarten bockelibockbock..! Sen coolade han ner sig lite, men som ni förstår känns det inte så tryggt att ta med honom i verksamheten än.. Men förhoppningsvis har jag fått något slags klister i rumpan och kan sitta kvar och Malte förstå att man inte kan bete sig som ett as. Men just nu är han faktiskt mest ett jäkla as som skulle passa bäst på macka! Haha, skämt åsido, jag tycker egentligen väldigt mycket om honom, men han får fan ta och ge med sig snart!
Kempan och prescott fick springa i ridhuset. Kenny blev precis som sist rätt spänd när vi kom bort. Så han fick springa av sig lite energi på linan först. Sen kunde jag utan problem hoppa upp och rida, skönt! Dock förstår han inte riktigt vad framåtbjudning är, så det blir mest bara att försöka hitta något flyt och rida på fyrkantsspåret med några stora volter. Men så får det vara tills han förstår att det blir lättare att tänka framåt. Tycker ändå att han skötte sig bra och det känns skönt att det hysteriska går över rätt fort och att han är så bussig när jag sitter på!
Sist ut för arbetsdagen blev cheeky. Och han får dessutom den stora guldstjärnan idag! För jag har ridit!! Eller alltså jag åkte ju mest i skritt, men jag är så himla glad! Han var lite spänd, men höll sig på benen och lugnade sig väldigt snabbt när vi klappade och berömde honom. Men han verkar egentligen inte bry sig så mycket om att jag sitter där, men kanske inte så konstigt, jag är ju som en jäkla ärta där uppe! Men tänk att när jag fick cheeky så kunde han inte ha en sadel på sig och på 3 dagar är han nu i stort sett insutten. Jag tror kanske att mitt sätt var det bästa sättet! Duktiga älskade cheeky!
Efter jobbet gick jag till ridhuset med allbright. Han fick skritta och trava lite idag. Lite lat var han idag, men kändes ok i handen och det är alltid bra. Skönt att han är helt ren nu också efter sparken!
Nu på kvällen red jag Milano och fick sällis av mamma och kråkan. Kul! Milano kändes fin idag faktiskt och det blev mest fokus på rund och låg form och att han ska jobba genom kroppen. Tror att jag får fokusera rätt mycket på det en stund, då han har lärt sig hur han ska smita undan lite ifrån det jobbet.
Nu blir det att dejta kudden, godnatt!
Bra tisdag
Jäkligt bra dag faktiskt!
Amber och Nils fick komma ut på höstpromenad och även om amber inte blivit tiden på en stund så var det inga konstigheter, bara den stora blåa sandlådan var lite skrämmande.. Men hon är så himla dn lilla amber!
Även Kenny och chivas fick se skogen idag. Endast i skritt och trav då kennys ryttarinna är lite för feg än.. Alltså han är ju snäll, men också rätt knäpp. Och bilden av att han gick runt när jag linade honom för ett par veckor sen sitter fortfarande kvar.. Jag vet att jag är töntig, men det känns som att jag vill leva en stund till! Han skötte sig dock jäkligt bra idag och det är ju skönt!
Levin och Ivana fick sig varsit dressyrpass. Ivana såg riktigt fin ut idag och Angelica har precis som jag blivit helt förälskad i den hästen. Kul! Levin var pigg, men kändes ok. Han är svår att rida. Blir lite för snabb i takten i samtliga gångarter. Men i slutet blev traven riktigt bra, skönt!
Även Malte och Maggie fick springa i ridhuset. Malte var mindre spänd från början idag. Han kändes fin i skritt och trav och gjorde fina övergångar. Första galoppfattningen försökte han dumma sig lite, men lyckades stoppa i precis rätt tillfälle och kunde fortsätta, skönt! Så idag blev det mycket fokus på fattningar och det gick faktiskt bra, mycket skön känsla!
Sen fick cheeky springa lite på linan och jag klättrade lite. Han var lugn och kunde idag gå ordentligt med mig hängandes över. Har även suttit på honom idag. Helt utan problem! Han verkar verkligen inte bry sig om att jag är där uppe. Men jäklar vad stor han är! Jag vet att vi kanske är larviga och tar mini-steg varje dag. Men med tanke på hans historik har jag en teori om att alla lugna erfarenheter är bra erfarenther och jag tänker inte stressa fram något och sätta honom i taskiga situationer, jag har inte bråttom. Så vi kör på mini steg och samlar på oss bra erfarenheter helt enkelt!
Nu blir det duschen och sen vankas det 25 års middag för min man!
En månad utan bloggen.
Usch vad tiden rinner ifrån mig, vill hinna göra så mycket, men hinner så lite. Eller kanske inte så lite egentligen, bara inte alltid det jag vill. Det har varit en intensiv månad. Har jobbat alla helger hela oktober och haft en hel drös med helgfodringar. Så just nu är min kropp rätt utmattad. Men som tur är plockar jag bara fram duracell-kaninen och köttar lite till. Nästa helg är jag ledig!
Alla hästar jobbar på bra, tänkte berätta lite om de viktigaste uppdateringarna från farmen.
Don Milano har ju haft det lite kämpigt ett bra tag, eller det går i vågor. Vi har nu gjort vår sista tävling för iår och det känns faktiskt skönt. Nu måste bytena befästas, så är det bara. Vi har ju ridit godkänt i alla msvB starter, men det känns ju inte riktigt som att det är bra nog. Eller klart att det måste bli bättre, vi ska ju till toppen. Och med tanke på att hans utveckling i stort sett har gått spikrakt uppåt sen han var 4 år så är det kanske inte så konstigt att vi får en svacka just nu. Mycket har blivit bättre, men det finns fortfarande mycket kvar. Så nu blir det en intensiv vinter med massor av träning helt enkelt. Förhoppningsvis kommer Hubbe nästa vecka också. Sen tyske ridguden behövs verkligen nu!!
Cheeky boy börjar bli stor. Så idag har jag faktiskt hängt på honom i ridhuset för första gången. Utan större problem, eller egentligen mindre problem också. Klart han undrar vad matte håller på med och att det är jäkligt konstigt att gå rakt när mattes stora arsle hänger på vänster sida. Men som sagt, inte svårare än så var det. Så nu håller vi tummarna för att det går lika lugnt till när mattes stora arsle placeras i sadeln istället!
Kenny kämpar på och med tanke på att han äter precis så mycket han vill så börjar energin stiga en del.. Så nu måste vi se till att han också gör av med den på vettigt sätt. Inte alltid jättelätt med ett hysteriskt fullblod, men vi ska nog få ordning på honom så småningom. Ingen stress alla med honom gäller, men ändå måste vi höja kraven. Svårt detdär faktiskt. Hur mycket ska man pressa lixom!?
Malte fick en veckas planerad vila och sedan en veckas oplanerad vila pga tappsko och ömma fötter..! Så idag när det var dags för lite dressyr var han mer vild än tam. Lite spänd i skritt och trav, men när jag skulle fatta galopp small det. Inte mindre än tre gånger var jag påväg av.. Fan vad han kan bocka alltså!! Men jag höll mig kvar och det var det absolut viktigaste! Tillslut gav han upp och vi kunde galoppera i hyfsat okej tempo i båda varven. Då var både häst och ryttare rätt varma så då gav vi oss. Spännande att se vad han hittar på imorgon!!
Har även hjälp mamma att sätta igång kråkan. Så hon har linats ett par veckor och nu har jag även börjat rida. Kråkan är ju den mest speciella häst jag någonsin träffat och jag har aldrig riktigt förstått mig på henne. Nu kan jag dock känna att jag själv har utvecklats mycket i min ridning och jag kan guida henne mycket bättre nu. Skönt! Det blir ju inga avancerade pass direkt, då hon reds i våras senast. Så linar en stund först och sen har jag bara ridit typ eb kvart. Men mycket övergångar och fokus på att hon ska vara med mig och inte i sin egna värld. Lättare sagt än gjort, men det är kul med utmaningar!
Allbright har fått en spark av min snälla häst och blev väldigt halt av ett väldigt litet sår. Vi fick åka in till stav för att ultraljuda och kolla igenom honom, men inget tokigt där inte. Så det blev lite vila och egen hage och nu börjar han bli bättre! Så just nu skrittas han och ska börja jogga lite. Inte bra att han får stå och bli stel!
Så som ni hör har jag ju ek del att göra. Heltidsjobb och fyra hästar blir ju en del tid i stallet. Tur att jag har världens mest förstående pojkvän som efter alla dessa år fortfarande står ut med detta. Helt sjukt egentligen!
Nej nu måste jag släcka ögonen, det är ju en dag imorgon också och då ska det ridas för fulla muggar och målet är att det inte ska bli tårta på onsdag!!
Älskade lilla Mulle är också lite trött!
