-

Usch vad tiden rinner ifrån mig, vill hinna göra så mycket, men hinner så lite. Eller kanske inte så lite egentligen, bara inte alltid det jag vill. Det har varit en intensiv månad. Har jobbat alla helger hela oktober och haft en hel drös med helgfodringar. Så just nu är min kropp rätt utmattad. Men som tur är plockar jag bara fram duracell-kaninen och köttar lite till. Nästa helg är jag ledig!

 

Alla hästar jobbar på bra, tänkte berätta lite om de viktigaste uppdateringarna från farmen. 

 

Don Milano har ju haft det lite kämpigt ett bra tag, eller det går i vågor. Vi har nu gjort vår sista tävling för iår och det känns faktiskt skönt. Nu måste bytena befästas, så är det bara. Vi har ju ridit godkänt i alla msvB starter, men det känns ju inte riktigt som att det är bra nog. Eller klart att det måste bli bättre, vi ska ju till toppen. Och med tanke på att hans utveckling i stort sett har gått spikrakt uppåt sen han var 4 år så är det kanske inte så konstigt att vi får en svacka just nu. Mycket har blivit bättre, men det finns fortfarande mycket kvar. Så nu blir det en intensiv vinter med massor av träning helt enkelt. Förhoppningsvis kommer Hubbe nästa vecka också. Sen tyske ridguden behövs verkligen nu!! 

 

Cheeky boy börjar bli stor. Så idag har jag faktiskt hängt på honom i ridhuset för första gången. Utan större problem, eller egentligen mindre problem också. Klart han undrar vad matte håller på med och att det är jäkligt konstigt att gå rakt när mattes stora arsle hänger på vänster sida. Men som sagt, inte svårare än så var det. Så nu håller vi tummarna för att det går lika lugnt till när mattes stora arsle placeras i sadeln istället! 

 

Kenny kämpar på och med tanke på att han äter precis så mycket han vill så börjar energin stiga en del.. Så nu måste vi se till att han också gör av med den på vettigt sätt. Inte alltid jättelätt med ett hysteriskt fullblod, men vi ska nog få ordning på honom så småningom. Ingen stress alla med honom gäller, men ändå måste vi höja kraven. Svårt detdär faktiskt. Hur mycket ska man pressa lixom!? 

Malte fick en veckas planerad vila och sedan en veckas oplanerad vila pga tappsko och ömma fötter..! Så idag när det var dags för lite dressyr var han mer vild än tam. Lite spänd i skritt och trav, men när jag skulle fatta galopp small det. Inte mindre än tre gånger var jag påväg av.. Fan vad han kan bocka alltså!! Men jag höll mig kvar och det var det absolut viktigaste! Tillslut gav han upp och vi kunde galoppera i hyfsat okej tempo i båda varven. Då var både häst och ryttare rätt varma så då gav vi oss. Spännande att se vad han hittar på imorgon!! 

Har även hjälp mamma att sätta igång kråkan. Så hon har linats ett par veckor och nu har jag även börjat rida. Kråkan är ju den mest speciella häst jag någonsin träffat och jag har aldrig riktigt förstått mig på henne. Nu kan jag dock känna att jag själv har utvecklats mycket i min ridning och jag kan guida henne mycket bättre nu. Skönt! Det blir ju inga avancerade pass direkt, då hon reds i våras senast. Så linar en stund först och sen har jag bara ridit typ eb kvart. Men mycket övergångar och fokus på att hon ska vara med mig och inte i sin egna värld. Lättare sagt än gjort, men det är kul med utmaningar! 

Allbright har fått en spark av min snälla häst och blev väldigt halt av ett väldigt litet sår. Vi fick åka in till stav för att ultraljuda och kolla igenom honom, men inget tokigt där inte. Så det blev lite vila och egen hage och nu börjar han bli bättre! Så just nu skrittas han och ska börja jogga lite. Inte bra att han får stå och bli stel! 

Så som ni hör har jag ju ek del att göra. Heltidsjobb och fyra hästar blir ju en del tid i stallet. Tur att jag har världens mest förstående pojkvän som efter alla dessa år fortfarande står ut med detta. Helt sjukt egentligen!

 

Nej nu måste jag släcka ögonen, det är ju en dag imorgon också och då ska det ridas för fulla muggar och målet är att det inte ska bli tårta på onsdag!! 

Älskade lilla Mulle är också lite trött!