-

Arthur är född 16/7 2011. Han är en cockerpoo, en blandning mellan cockerspaniel och toypudel. Han flyttade till mig i September och har från dag ett varit min ögonsten. Jag har aldrig träffat en sötare hund faktiskt. Han är också så himla snäll och go. Han verkligen köper allt och är väldigt lugn. Han har inte bitit sönder en enda grej hemma och kan vara ensam.
Han har helt enkelt varit bästa valpen någonsin!
Kung Arthur älskar mat, ogillar regn och dåligt väder, tussen är hans största idol (allt som tussen gör, vill Arthe också göra!) och sover absolut bäst i sängen! Han är min bäbis och det kommer han vara länge nu, även om det kan vara lite jobbigt att alltid behöva gå upp och alltid ha ett ansvar så är jag otroligt tacksam att jag köpte denna lilla krabat!

Nu har jag startat en ny blogg, jag tänkte att jag skulle berätta lite mer om mig och mina hästar här i början, så ni har lite koll på vad jag babblar om varje dag.
Jag är en ganska glad tjej som bor på Torö, i lilla huset på prärien. Där bor jag tillsammans med min lilla vovve Arthur.
Jag gick ut gymnasiet 2011, då pluggade jag medieprogrammet med inriktning på rörlig bild. Vilket jag trivdes kalasbra med! Men hästarna har en lite större plats i mitt härta just nu. Så sen ett år tillbaka jobbar jag är på gården med min mamma och det trivs jag kalasbra med. Vi driver en mindre turridningsverksamhet och har lite lektioner m.m.
Året efter studenten var jag i Skövde och jobbade hos Jenny Karlsson i fyra månader. Hon har ett tillridnings- och försäljningsstall, där jag jobbade som häst- och barnflicka. Trivdes kalas, men det blev lite långt hem och det passade inte mig. Så då flyttade jag hem igen.

Min fritid spenderas vanligtvis i stallet eller med Andreas. Jag har ju då fyra egna hästar som jag kommer berätta mer om senare, men alltså tar dom upp ganska mycket tid om man säger så!

Jag önskar att jag kunde jobba med hästar hela mitt liv. Även om jag vet att det är svårt, så är det min dröm. Jag drömmer även om att komma någon stans med någon av mina hästar, jag är lite rädd att drömma för stort, men vi kämpar på och så får man se hur långt det räcker!

Jag är väldigt målinriktad och har höga krav på mig själv, vilket då ganska ofta ger mig skuldkänslor då jag inte uppfyller mina "krav". Sån har jag alltid varit när det gäller allt, men det är även det som driver mig i ridningen. Jag vill hela tiden bli bättre!