-

Milano är en halvblodsvalack född 2007.
Don Primero - Napoleon

Det här är hästen i mitt liv, mina drömmars häst och allt vad han nu kan vara. Vi bara klickar och vi förstår varandra. Milano är född här på gården och han kommer inte lämna i första taget faktiskt. Han är något sent tagen på grund av att det var lite mycket med tre hästar i gymnasiet.. Men nu är vi påväg i fullfart framåt.
Han är världens gosigaste häst, vilket jag uppskattar då mina damer mer gillar att äta.. Vi kan stå och mysa i evigheter!
Jag har ridit in honom själv och han är himla snäll, lär sig fort och är arbetsvillig. Jag får så bra känsla i magen varje gång jag rider denna underbara häst. Han ger mig så mycket feedback, både på bra och dåliga saker. Och jag känner att vi har en speciell kontakt, det kanske låter larvigt, men jag känner det. Vi har ändå lyckats komma hit där vi är idag på egen hand och endast för att vi vågat lita på varandra.

Målet med denna herre är såklart breeders och sen får vi helt enkelt se hur det går. Jag ska börja med att ta mig ut på tävlingsbanan. Haha, det kan ju vara en bra ide..
Nej men han är ju egentligen startklar LB, och nu ska vi börja LA rörelser, så fort Hubbe kommer tillbaka iaf! Och han lär sig ju så sjukt fort, så jag tror inte att det ska vara något problem. Och det är ju inte värre än att det inte går iår. Då får vi helt enkelt testa nästa år igen!
Men vi har stora mål för denna häst och jag är så glad att jag har Hubbe som tränare, för han kommer hjälpa oss till toppen. Han pushar mig precis på rätt sätt och han tror på mig, vilket är ett enormt stöd för mig.

Bettan är ett halvblodssto född 2001.
Tip Top - Bellini

Jag har nu haft Bettan i fyra år, oj så tiden går fort. Vi har kämpat oss igenom dessa fyra år och det är en helt ny Bettan vi ser idag. När hon kom till mig var hon otålig, spänd, busig och kunde inte alls galoppera.
Idag ser vi världens coolaste häst, som gör det jag ber om utan att bli ett dugg tråkig.
Det här är nog en av de svåraste hästarna jag ridit. Även om hon är superduper snäll så är hon en jäkel på att smita undan arbetet.. Det är nu sista året vi börjat hitta varandra ordentligt.
När jag köpte henne hade jag en liten förhoppning om att få det mesta serverat på silverfat och bättre resultat på tävlingar än med Mersan. Men tjiiii fick jag, helt tvärt om har det varit.
Vi har tagit oss från sämst, till dåligt, till okej, till bättre och nu till mycket bra. Det har varit jobbigt, och det har tagit på mitt självförtroende något enormt. Men jag vet innerst inne att det är bra, för det får mig att vilja kämpa ännu mer.

Vi var på internatskola hos Hubbe i 5 veckor i somras, då fick vi jobba om man säger så. Men gud så det gav resultat. Han är faktiskt såld på min häst och ingen har någonsin sagt det tidigare.. Han ser något riktigt bra i henne och han har rätt när han säger att man kan pressa henne och hon går igång lite, men så fort jag släpper tyglarna blir hon lugn som en filbunke. Och det är få förunnat att ha en sådan häst faktiskt.

Just nu tränar vi upp oss inför nästa säsong, där vi ska försöka rida en hel del MSV B, då vi precis kvalade upp oss innan jullovet. Men vi får se lite, jag tror att jag ska ta det lite lugnt och befästa allt i MSV C på tävling till att börja med. Jag måste bygga upp bådas självförtroende nu helt enkelt.

Vårat mål är att ta oss så långt det bara går, vilket vi helt enkelt får vänta att se var det blir. Vi tar en dag i taget och ser vad det räcker till.

Mersan är ett newforest sto född 1998.
Ballestero - Red Devil

Det här är min älskade, finaste, bästaste bäbis. Jag har haft henne sedan jag var 11 år, då var hon tre år och knappt hanterad. Hon var rädd för allt, verkligen allt! Hon hade världens längsta man och var allmänt nervig! Jhag kommer fortfarande ihåg den kalla novemberkvällen när den stora lastbilen från Gotland kom körande och man såg hennes skärrade ögon när hon skyndade sig nerför rampen. Jag blev kär helt enkelt!
Jag har alltså (med hjälp såklart!) ridit in detta lilla monster och lyckats utbilda henne upp till LA:P1 i dressyr. Första gången jag red på henne själv var jag lite busig och hoppade upp innan mamma kom ner till ridbanan, hon var ju så sjukt snäll på linan, hallå!?
Vi har kämpat och kämpat och kämpat oss igenom alla år, det har varit blod (kanske inte allt för mycket), svett (som bara den) och tårar (säkerligen alldeles för många!), men vi nådde dit vi ville.
Det här är ingen ponny som gett mig någonting gratis och inte har jag gett något gratis till henne heller för den delen. Jag menar, när man är elva år är man kanske inte riktigt redo att utbilda en ponny själv, men vi har hjälp varandra på vägen.
Hon har varit så otroligt snäll och underbar mot mig. Vi har byggt upp något som alltid kommer finnas i mitt hjärta. Hon har nu därför blivit gårdsinventarie och kommer förbli det resten av sitt liv. Det är nog inte många hästar som lyckas få det så pass bra ändå, födas på ett ställe och bo där till tre års ålder och sedan få bo där tills man dör!

Vi har haft mycket motgångar på tävling, vilket då kändes riktigt tråkigt, jag kan inte ens räkna hur många gånger jag var övertygad om att aldrig tävla igen. Men envis som man är var det bara att åka iväg (till min mamma STORA glädje..) vecka efter vecka ändå. Och när det äntligen började vända blev Mersan sjuk.. Hon fick en liten bakterie i tarmen som käkade upp musklerna, så då fick hon genomgå en ganska allvarlig operation..
Men envis som hon är kom hon tillbaka och till och med bättre än vad hon var innan. Sista säsongen gick faktiskt riktigt bra och vi slutade på topp. Jag kommer ihåg vår sista tävling så väl. Jag hade bestämt mig för att det var över, vi skulle gå in och göra en kanonritt och sen skulle jag helt enkelt gå vidare. Mitt under programmet höll jag på att stanna och börja grina, men det blev glädjetårar när jag var klar istället och jag var så oerhört stolt. Den dagen glömmer jag aldrig! Jag är faktiskt nöjd med mig själv, jag vet att jag såklart kunde komma lite längre med mersan, men hon har absolut inte tillräckligt med kvaliteer för att gå så långt. Jag tog oss till den nivån vi kunde komma till helt enkelt, jag fick ut mesta möjliga av denna underbara ponny och jag är så glad att jag får dela mitt liv med henne.

Hon är en perfekt läromästare, då man får sådana aha-upplevelser när hon blir bra. Hon är verkligen antingen jättedålig eller jättebra, så man känner när det blir rätt. Hon är så otroligt snäll och alla kan rida henne, även små barn helt själv, hon är verkligen underbarast i världen min vackra prinsessa!

Amber är en korsningsponny född 2009.
Jag köpte henne i mars 2011 och planen var att jag skulle börja inridningen efter sommaren. Men då hon inte växte så mycket som jag hoppades på får det vänta till våren helt enkelt. Vi har dock börjat träna med träns och sadel, vilket går kalasbra. Även lastning har vi tränat och hon är himla snäll faktiskt. Just nu njuter hon av livet och chillar med sin bästis Marsella, men dethär året ska vi ta tag i allt och se om det kan bli häst även utan henne. Det tror jag faktiskt då hon är himla lättlärd och tycker det är roligt att göra saker. Dessutom rör hon sig trevligt och jag tror att med rätt träning så kommer hon bli fin. Det återstår att se hur det lilla monstret utvecklas!

Kråkan är ett halvblodssto född 1997
Ravallo - Ceylon

Kråkan är mammas lilla bäbis och ja, mer bortskämd häst får man leta efter. Hon har bott hos oss sen hon var tre år gammal. Hon är en väldigt speciell individ och ser spöken överallt. Hon har mycket konstigheter för sig, men oj så hon kan vara fin. Bara hon vill!

Mamma har tävlat henne en del i dressyr, upp till LA:6. Och även jag har startat henne lite, när hon fick vara inhoppare för Bettan. Hon är riktigt trevlig när hon släpper loss och har jordens coolaste utstrålning.
Hon är en hejare på att hoppa också! Och faktiskt inte alls så tittig som man skulle kunna tro.. Hon är nog den enda stora häst (på ca175 cm) som kan galoppera över korta travbommar...

Hon gillar att bocka och sparka så fort det inte passar henne, men mamma säger att det också har sin charm. Jag vet inte riktigt om jag håller med. Men jag har väll egentligen inget val!? Nej hon är en underbar häst med rolig personlighet, men gud så hon kan vara dum mot mig. Med mamma sköter hon sig nästan alltid, åtminstone från marken och blir inte alls lika respektlös som hon är mot mig. Antagligen för att jag i hennes ögon fortfarande är 13 år och lika hög som hennes ben..

Kråkan och Bettan är bästisar och så fort dom inte är tillsammans blir Kråkan hysterisk. Är Bettan på tävling en dag, då står Kråkis vid grinden och väntar tills vi kommer hem igen.. En trogen vän helt enkelt och ja, det skulle fattas någonting här hemma om inte kråkan fanns, det är en sak som är säker!

Daimler är en halvblodsvalack född 2004
Lemon - Napoleon

Ja vad ska man säga om denna lilla filur. Eller lilla och lilla, jättehästen på ca 185 cm..
Han har bott här hos oss sen han var ett år gammal och blev då såklart bästis med Zinni, de är precis likadana i sitt sätt att vara och har alltid varit det. Coola, buffliga, lite jobbiga, men otroligt snälla.
Han är svår att rida, därför har mamma helt enkelt fått det ansvaret. Han är ganska så seg, men seg i allt, inte bara farten. Väldigt svårt att vara precis med honom. Men alltid snäll, förutom när han blir sur.. Då vet han hur man står still iaf..

Han älskar att vara ute och busa i skogen, framförallt med sin brosa milano, dom drar igång varandra om man säger så! Sen är han jätteduktig på att hoppa. Så det vore roligt om han kunde få lite mer tid till det. Men när varken jag eller mamma är så jätte intresserade av hoppning, så blir det som det blir.

Han är privathäst, men får i nödfall vara med i turridningen. Då till någon som har lite erfarenhet, då han är så himla stor!

Cosmo är ett halvblod född 1998.
Man skulle kunna säga att hon har glidit på en räkmacka genom livet och är något bortskämd.. Men hon är en väldigt mysig häst som är snäll mot allt och alla. Hon är väldigt sen i sin utbildning, då hon inte gjort särskilt mycket alls innan hon kom till oss. Hon kan grunderna, men inte mer. Vi håller på att befästa allt i grunden nu, för att sedan kunna ta henne vidare, men det krävs mycket jobb då det är påbörjat så pass sent.
Riktigt trevlig häst när hon väl jobbar och rör sig genom sin otroligt långa rygg..!
Superdupersnäll ute i skogen med såväl nybörjare som mer erfarna ryttare.

Maggie är en halvblod/ardennerkorsning född 1996.
Världens coolaste häst faktiskt. Hon är så himla skön med mycket egen vilja utan att bli dum. Men det är en liten utmaning varje gång man ska rida, vilket jag bara ser positivt!
Hon är lite åt det pigga hållet ända fram till att hon börjar jobba och då blir hon lite seg istället.. Haha.. Hon tycker det är jätteroligt att hoppa och gör det förvånansvärt bra faktiskt! Inte för att det blir så jätteseriöst med hon är riktigt rolig.
I dressyren kan hon om hon vill, man måste helt enkelt verkligen få igenom henne i kroppen och sen blir hon riktigt fin. Alltså en trevlig allroundhäst som de flesta kan rida.

Zinni är en newforest/halvblodskorsning född 2004.
Han är född här på gården och hans mamma är Marsella. Tanken från början var att han skulle bli min första stora häst när jag växt ur Mersan. Men då jag precis var "klar" med utbildningen av Mersan kände jag att jag ville ha en lite mer färdig häst. Så då såldes han till en liten ridskola på Åland.
Dessvärre passade han inte alls in där då han är alldeles för smart. Han utnyttjade situationen helt och hållet och stannade bara i hörnen, svängde som han ville och var allmänt busig med barnen. Så fort någon av ridlärarna hoppade upp gick det bra.. Haha, smart liten häst!
Så vi köpte tillbaka honom för något år sedan. Han passar perfekt in i vår verksamhet då han är väldigt stabil. Ute går han där han ska och gör det han ska och tycker det är jättekul.
Inne blir han något seg och säger man inte till honom på skarpen gör han absolut inte mer än nödvändigt.. Men de få gångerna man orkar få fram honom ordentligt släpper han faktist till riktigt bra.
Han är så otroligt lik sin mamma och det värmer i hjärtat faktiskt. Vi passar bra ihop och jag vet hur jag ska göra för att få honom att förstå vad jag vill!
Han är ju dock ingen dressyrhäst och jag känner mig nöjd med valet att jag sålde honom, men är ännu nöjdare nu när han fick komma hem igen och i en verksamhet som verkligen passar honom perfekt!

Nils är en tysk ridponny född 2001, han är maxad c.
En väldigt välutbildad och fin ponny som kan det mesta. Älskar att vara ute i skogen och mysa, men även att jobba.
Han är också ganska busig, men det finns väldig potensial i honom. Han är riktigt trevlig när man får honom på sin egen sida. Men han vet även hur han ska protestera..
Vi tömkör honom en hel del, då vi är lite stora för att rida varje dag. Men han har en medryttare som är här minst två dagar i veckan, som är lite mer rätt storlek.
Han är väldigt snygg och trevlig i all hantering, men han är lite lat så att säga. Så det gäller att vara väldigt bestämd, men samtidigt himla snäll så att han hela tiden tycker att det är roligt.
Verkligen en underbar liten filur som njuter av livet!

Delta är en d-ponny korsning född 2004.
Här har vi en bestämd dam med mycket egen vilja. Men så fort man får henne på sin sida är hon alldeles underbar! Då verkligen kämpar hon på. Hon är inte så mycket utbildad, men hon börjar komma upp i LA nivå nu. Hon verkligen ÄLSKAR att mysa i skogen, det är det bästa hon vet!
När hon kom till oss hade vi lite problem med vem som skulle bestämma, då Delta hemskt gärna ville vara boss och när vi sa till henne att det var vi som faktiskt bestämde blev hon lite tjurig.
Men nu har hon blivit en fantastisk individ och hon är riktigt rolig att jobba med då man ser framsteg varje dag!

Levin är en nordsvensk travare född 2000 och är nog min favvo av turisarna.
Han är ganska känslig och speciell, vilket gör honom rolig att rida, men det är i stort sett bara vi som rider honom, då han måste befästa alla grunder mycket mer och blir väldigt pigg i skogen. Han är en perfekt ledarhäst, då han går fram överallt och inte blir sur på hästar i rumpan, men han är busig. Han vill gärna ta lite bocksprång och då gäller det att hålla i sig.
I dagsläget tränar vi endast på raktiktning och att få med yttersidan, vilket han har oerhört svårt för. Han är verkligen en utmaning och behöver tålamod som inibomben. Han gör mest som han själv vill, då det är så han alltid fått göra innan och när man då ber honom göra någonting annat blir han sur. Men det tar sig, han blir bättre och bättre. Problemet är också att han stressar upp sig, blir som en symaskin både i benen och i hjärnan, vilket vi försöka jobba med hela tiden. Hitta en lagom takt helt enkelt.
Han är en oerhört social liten herre som älskar att bli ompysslad!