-

Mersan är ett newforest sto född 1998.
Ballestero - Red Devil

Det här är min älskade, finaste, bästaste bäbis. Jag har haft henne sedan jag var 11 år, då var hon tre år och knappt hanterad. Hon var rädd för allt, verkligen allt! Hon hade världens längsta man och var allmänt nervig! Jhag kommer fortfarande ihåg den kalla novemberkvällen när den stora lastbilen från Gotland kom körande och man såg hennes skärrade ögon när hon skyndade sig nerför rampen. Jag blev kär helt enkelt!
Jag har alltså (med hjälp såklart!) ridit in detta lilla monster och lyckats utbilda henne upp till LA:P1 i dressyr. Första gången jag red på henne själv var jag lite busig och hoppade upp innan mamma kom ner till ridbanan, hon var ju så sjukt snäll på linan, hallå!?
Vi har kämpat och kämpat och kämpat oss igenom alla år, det har varit blod (kanske inte allt för mycket), svett (som bara den) och tårar (säkerligen alldeles för många!), men vi nådde dit vi ville.
Det här är ingen ponny som gett mig någonting gratis och inte har jag gett något gratis till henne heller för den delen. Jag menar, när man är elva år är man kanske inte riktigt redo att utbilda en ponny själv, men vi har hjälp varandra på vägen.
Hon har varit så otroligt snäll och underbar mot mig. Vi har byggt upp något som alltid kommer finnas i mitt hjärta. Hon har nu därför blivit gårdsinventarie och kommer förbli det resten av sitt liv. Det är nog inte många hästar som lyckas få det så pass bra ändå, födas på ett ställe och bo där till tre års ålder och sedan få bo där tills man dör!

Vi har haft mycket motgångar på tävling, vilket då kändes riktigt tråkigt, jag kan inte ens räkna hur många gånger jag var övertygad om att aldrig tävla igen. Men envis som man är var det bara att åka iväg (till min mamma STORA glädje..) vecka efter vecka ändå. Och när det äntligen började vända blev Mersan sjuk.. Hon fick en liten bakterie i tarmen som käkade upp musklerna, så då fick hon genomgå en ganska allvarlig operation..
Men envis som hon är kom hon tillbaka och till och med bättre än vad hon var innan. Sista säsongen gick faktiskt riktigt bra och vi slutade på topp. Jag kommer ihåg vår sista tävling så väl. Jag hade bestämt mig för att det var över, vi skulle gå in och göra en kanonritt och sen skulle jag helt enkelt gå vidare. Mitt under programmet höll jag på att stanna och börja grina, men det blev glädjetårar när jag var klar istället och jag var så oerhört stolt. Den dagen glömmer jag aldrig! Jag är faktiskt nöjd med mig själv, jag vet att jag såklart kunde komma lite längre med mersan, men hon har absolut inte tillräckligt med kvaliteer för att gå så långt. Jag tog oss till den nivån vi kunde komma till helt enkelt, jag fick ut mesta möjliga av denna underbara ponny och jag är så glad att jag får dela mitt liv med henne.

Hon är en perfekt läromästare, då man får sådana aha-upplevelser när hon blir bra. Hon är verkligen antingen jättedålig eller jättebra, så man känner när det blir rätt. Hon är så otroligt snäll och alla kan rida henne, även små barn helt själv, hon är verkligen underbarast i världen min vackra prinsessa!