-

Utejobb en dag som denna är ingen höjdare direkt. Framförallt inte när man vet att både morgondag och dagen efter det ska se likadan ut. Man blir så inspirerad. Eller inte. Allt blir så sjukt mycket jobbigare i dethär vädret. Blöta grimskaft, halt, smutsiga hundar, skitigt hemma, blöta hästar, alla kläder blir dyngsura, lera överallt, ja ni förstår ju precis vad jag menar. Allt blir så himla tråkigt bara.. 

Det gick jättebra idag på träningen, verkligen jättebra. Vi fortsatte på gårdagens jobb med samling. Öppna och sluta i galopp och tempoväxlingar. Det kändes betydligt mycket lättare idag, även om det fortfarande är jobbigt. Fick bättre flyt helt enkelt. 

Idag stod det träning på schemat. Äntligen! Hubbe var glad över att se Milano och tyckte att han växt till sig fint. Kul att höra! 

Idag fick kroppen, modet, självförtroendet och framgången en törn. Det kommer alltid bakslag, men just idag var en dålig dag för det. Upp kom jag och sen blev det rodeo tills jag flög av cheeky. Det var inte ens mening att försöka rida igen. Han var spänd, jättespänd och vi hade Levin med oss i ridhuset, alltså kunde Angelica inte heller leda mig. Så det fick bli uppsittningsträning, han blev spänd så fort jag ställde mig på pallen.. Så vi höll på tills han verkade tycka att det var okej. Det kändes lixom att om vi provar att gå så kommer han flyga i luften direkt och idag var ingen bra dag att dö på. Så jävla onödigt och jag blir så arg på mig själv att jag fegar ur. Inte jättekonstigt kanske, men jävligt dumt. Det är svårt när situationen är som den är. Trilla av gör vi alla och man vet att det händer. Det är inte det som skrämmer mig egentligen, utan det är situationen och att veta att varje gång jag trillar av vinner han. Skillnad är om hästen blir rädd eller om det händer något och man trillar av. Dethär kommer ju från ingenstans och det är inga små bockar. Jag satt kvar rätt länge idag och trodde att jag hade läget under kontroll en stund, men då hände allt på nytt igen och då var kroppen så slut att jag inte orkade hålla balansen längre. Jävla skit alltså. Menmen, påt igen bara och nästa gång ska jag sluta vara en fegis. För vem fan kommer ihåg en fegis!? 
När vi kom tillbaka till stallet hittade vi lilla grenada liggandes i hagen.. Så det fick bli lite sjukvård och skulle gissa på en lättare släng av kolik. Hon piggnade på sig fort och det känns ju skönt. Dock kan ju detdär vara lite knepigt, så nu håller vi tummarna för att hon håller sig pigg. Men där sprack vår plan för resten av eftermiddagen, så då tog vi tag i lite annat. Nu när det är så blött i marken tränger det in vatten i ligghallen, inte alls roligt faktiskt. Så vi grävde rännor och försökte leda ut vattnet därifrån. Gick ändå bra, även om det fortfarande är blött därinne.. Får ge det en omgång imorgon också helt enkelt. 
Hemskt jobbig dag för både kropp och huvud, så somnade som en stock när jag kom hem från jobbet och vaknade vid halv nio. Nu ska jag dejta kudden igen, imorgon väntar Hubbe träning och jag hoppas att jag kan röra mig när jag vaknar!! 

Det har varit glädje, tårar, äventyr, bråk och framförallt lycka. Det har inte alltid varit lätt, eller det är inte alltid lätt, men vi hör ihop. Det bästa med oss är att vi har låtit oss själva att utveckla sig själv, hålla på med det man själv tycker är roligt och ändå fått tagit del av varandras resa. Jag var sjutton år för 6 år sen, jag gick i skolan, hade ingen aning om vad jag ville med livet. Och sen visade det sig att jag blev helt hästtokig med tre hundar ute på landet. Tänk att han står ut! Jag är så tacksam över att det nästan aldrig blir gnäll när jag spenderar både dagar och kvällar med mina hästar. För det kan inte vara lätt att vara tillsammans med någon som mig. 

Blev en del jobb även igår. Allt gick galant och rullade på bra! 

Från att ha en månad med väldigt lite jobb så kom allt på en gång nu. På ett sätt var jag inte alls förberedd på det och det blev en väldigt lång dag, men jag blev också påmind om hur kul jag tycker att det är. Hade fyra lektioner med allt från nybörjare till jäkligt duktiga och alla lektioner gick sjukt bra verkligen. Skön känsla i kroppen med andra ord! 

Idag fick Milano köra sin första träning för iår. Vi har inte tränat sen jag vet knappt när. Men nu blir det hårdkörning fram till Thailand. 

Det är förjävla sämst när allting roligt blir tråkigt. När man har en klump i magen. Jag blir så arg på mig själv för att jag bryr mig, men ibland är det svårt. Det är svårt när allt blir fel, även det man gör bra. Det är svårt när fristaden blir helvetet. Det är svårt när man inte känner sig tillräcklig. Och det är jävligt svårt när man inte förstår varför. 

Nu är det vitt. Väldigt vitt, men med väldigt blöt snö. Kan det inte bara få vara kallt istället? 
Nu sitter jag hemma hos Angelica och väntar på att minicharlie ska somna. Jag har blivit bjuden på middag och sen ska vi dricka lite kaffe innan jag beger mig hemåt, mysigt värre!

Typiskt dålig dag idag faktiskt. Vissa människor är väldigt duktiga på att få en att må dåligt. Så tappade verkligen motivationen idag.. Och var dessutom själv på jobbet, så ingen som kunde muntra upp mig.. Men hann med att lina Kenny innan lunch. Han fick i trav springa över tre något upphöjda bommar och även om det var väldigt konstigt från början så gjorde han det väldigt bra. Tillslut var han riktigt avslappnad och löste uppgiften galant. Härligt! Även galoppen var bra idag, även om han inte ville galoppera i vänster. Så jag tog bort två bommar och så fick han galoppera över en bom, och helt plötsligt valde han vänster i vänster varv. Grymt skönt att se och roligt att veta att han löser dessa uppgifter bra, från och med nu kommer många av hans pass på linan innehålla bommar. 
Efter insläpp tog jag med mig cheeky bort och han fick göra exakt samma sak. Och idag fattade han grejen och travade snällt över bommarna från början. Skönt! I galoppen tyckte han att det var väldigt roligt att få skutta över bommen och bjöd på en hel drös med skutt även utan bom. Men han löste uppgiften riktigt bra och han är verkligen fin. Så himla roligt! 
Sist ut var Milano precis innan nattfodringen. Han fick också springa på linan och trava över bommarna. Han fick ta sig an lite svårare uppgifter. Högre bommar och betydligt mycket mer övergångar på övriga delen av volten. Skötte sig kanon, även om fattningarna i höger varv var lite jobbigare idag. Bra att se hästen jobba på linan ibland, man får ju verkligen se hästens brister utan att man själv påverkar dom. Man är ju ganska duktig på att både hjälpa och förstöra lite för dom, så nyttigt att se vad som faktiskt sitter hos hästen. 

Sovmorgon till 10, väldigt skönt då jag och Andreas kom hem runt ett igår natt. Dock vabbadd Angelica idag, så jag blev själv. Såklart tråkigt, men bara att gilla läget! Allt tar ju lite längre tid när man är själv.. Så hann egentligen inte med så mycket mer än allt pyssel i stallet, spåna, fylla foder osv. Men nu är ju allt det gjort om inte annat! 
Har även hunnit med att träna, mycket jobbigt var det, men skönt när man klarat av det! Och även fått i mig lite middag. 

Ledig i helgen, fast hade lees helgfodring. Men shit vad det kändes lyxigt ändå! Jag gick upp och tog ut hästarna och sen var det bara att gå hem och lägga sig igen, som på den gamla tiden! Visst är det lite tråkigt att vara bunden hemma hela helgen, men Angelica var en ängel och lunchade båda dagarna och i kväll nattfodrar Timo. Så jag har ändå haft lite tid att bara ta det lugnt. Vilket också har varit välbehövligt om man säger så! 

Nu ska det duschas, jag och drias drar in till stan och käkar och kollar på bio. Mysigt värre! 

Fy vad halt det blev efter allt urshligt väder. Is överallt. Men det är ju det fina med den här årstiden.. Eller inte. Vore ju skönt om vädret istället kunde bestämma sig. Menmen nu är det som det är.
Prescott och amber sprang båda på linan igår och idag fick de komma ut på skridskobanan. Lite halt, men funkade för skritt och trav iaf. Båda skötte sig väldigt bra båda dagarna och ingen är nöjdare än amber över att jullovet är slut! 

Oj vad skoj väder vi har haft idag. Började med en jäkla massa snö, vilket är ganska mysigt visserligen. Men inte när man vet att det direkt kommer att smälta bort med en gång.. Så efter lunch kom regnet och nu är all snö borta och bara is på vägarna. Kul! Eller inte. 
Och nu blir det sängen och tyvärr somnar jag med en lite olustig känsla i magen. Ibland blir man bara less helt enkelt. Det är så sjukt svårt att vara alla till lags ibland bara..

Eller inte. Fredagar har blivit någon slags slappdag för mig. Jag är själv på jobbet. De flesta hästarna har gått som dom ska tidigare i veckan, alltså behöver dom inte gå asmycket på fredagen. Jag hinner klart med stallet innan lunch. Så vad gör man då efter lunch? Jo jag har fått in en liten sovrutin. Så jag tar mog oftast en eftermiddagslur tills det är dags att gå upp och ta in djuren. Tur att jag jobbar så mycket så att jag i stort sett redan nu kan sova varje fredag resten av mitt liv. 

Fy fan vad det regnade imorse. Jag var så blöt när jag var klar med utsläppet, så jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Ville helst bara lägga mig ner på marken och grina.. 
Sen blev det lite planering med kaffe innan jag slutade. Milano var så fin igår och jag var så kall idag så han fick en ledig dag idag helt enkelt. Så gick hem och chillade lite för att sen få ett ryck att ta tag i min egen träning igen. Så körde ett av träningspassen jag fick av min gamla pt Mia. Och nu är jag död. Kan inte gå. Så jävla otränad. Men ändå så himla skönt. Nu blir det duschen och sen kommer min kille ut och myser med mig ikväll. Härligt! Inte bara jag som var lite sliten efter den blöta morgonen. Grabbarna tyckte så synd om sig själva att de tydligen var värda att ligga i fotöljen över lunchen. Ganska söta ändå! 

Igår hittade Angelica en hårtuss i Milanos box, men hon hade inte sett var den kom ifrån. När jag skulle rida och tog av halstäcket såg jag direkt var det fattades lite.. Jäkligt snyggt, tur att det är en stund kvar till tävlingssäsongen drar igång igen! 

Fy vilket tråkigt väder idag. Man tappar ju motivationen med en gång verkligen. 
Även Levin, Nils och prescott fick lösgaloppera idag och det uppskattades, inte minst av Nils som blev helt sjövild. Tillslut sa pappa Levin ifrån, gick in framför och bestämde tempot. Och då kunde Nils äntligen tagga ner lite. Haha, så himla roliga hästar alltså! 
Hann även med cheeky idag och han fick sig lite miljöträning. Jag har ju lyxen av att nästan alltid vara själv i ridhuset, vilket såklart är jätteskönt men också lite dumt. För som vi alla vet så är man ju inte direkt själv på framridningsbanan. Så idag tog vi tillfället i akt när tjejerna red. Han var rätt spänd till att börja med, som sagt han är inte van vid tre andra hästar samtidigt i ridhuset samt hög musik och publik. Så vi började med att longera gansk ordentligt och tillslut lugnade han ner sig ganska bra. Så då hoppade jag upp och skrittade medan Angelica ledde mig innan tjejerna skulle gå. Det kändes egentligen lite töntigt då han var så himla snäll, men bättre att vara säker! Sen stannade vi kvar i ridhuset när tjejerna gick och då fick han först ett litet tokryck, men lugnade snabbt ner sig och kände sig nog mest lite ensam och gnäggade en hel del. 

Min varmvattenberedare bråkade med mig igår natt. Så jordfelsbrytaren gick hela tiden tills jag lyckades lokalisera vart problemet var. Så jag somnade nog närmare halv fyra på natten. Behöver jag säga att jag var trött när klockan ringde imorse? 

Kändes sjukt skönt att komma tillbaka till de vanliga jobbrutinerna idag, ända tills vi kom på att det är röd dag imorgon igen..! Men idag blev iaf en bra dag. 

Igår bråkade vi i ca 90 minuter. Idag bråkade vi i ca 20 minuter. Ett liter framsteg, men ändå svårt att känna sig nöjd. Jag vet inte varför Milano väljer att vara så arg. Hans utbrott kommer lixom lite när som, finns egentligen inget logiskt bakom det. Utan det bara kommer. Han stannar, sliter upp huvudet, studsar, skenar, sparkar. Ja han gör det mesta och helst på samma gång. Och som sagt det kan komma precis när som. Och jag vet inte vad jag gör för fel! Väldigt frustrerande då jag såklart vet att desto argare jag blir desto sämre rider jag och då har Milano ännu fler anledningar att bli arg. Så svårt att inte bli irriterad när han beter sig som han gör, fast jag är fullt medveten om att när jag rider bra så kommer dessa problem försvinna. Så jag måste helt enkelt jobba på att vara lugn. Och idag tycker jag iaf att jag lyckades hyfsat bra. Man får helt enkelt hela tiden tänka på att vara mjuk i handen, alltid ha honom framme för skänkeln och stämma i handen utan att bli låst. Lossa och se till att han är mellan hand och skänkel hela hela tiden. Så ska jag försöka att jobba och helt enkelt hoppas på att tjurigheterna ger med sig. Och försöka se de små framstegen hela tiden och kanske sänka kraven lite på mig själv. Kommer ju aldrig lära mig något om jag aldrig tillåter mig själv att misslyckas! Cheeky har sprungit på lina både igår och idag. Planen är att våga sig upp på ryggen imorgon! Igår var han helt tokig och busade som sjutton. Men idag var han lugn som en filbunke, skönt!