-

Jag ställde klockan på 6.45 så att jag kunde titta på luciamorgon, kanske lite töntigt, men jag älskar ju julen och det är lixom en del av det! Så jag gjorde gröt, varm choklad och en lussebulle till frukost, svinmysigt!

Sen tränade jag lite och det kändes ändå bättre idag, men foten verkade tycka att det kändes sådär, det var den ondaste gången hittils.. Menmen, snart går det väll över!?

Tömkörde Milano efter insläppet och han tyckte det var rätt jobbigt och protesterade faktiskt litegrann. Mest i höger galopp då han gärna tar ut bogarna lite och hellre galopperar vänster. Så det blev mycket fokus på fattningarna i båda varven, det blev han väldigt fin av och efter en stund så gick det väldigt lätt. Tränade även lite öka/minska traven och det funkade också bra. Det kanske låter konstigt att allt bara gå bra hela tiden och jag lovar, det tycker jag med att det är. Jag fattar inte hur han alltid alltid alltid gör sitt absolut bästa och försöker även när han tycker det är jobbigt. Jag är så sugen på att rida nu!!

Sen blev det mysmiddag hemma hos farmor och farfar. Jag är så glad över att vi har så fin kontakt och att det är så mysigt att vara hos dom. Man blir lite bortskämd och glad.

Så när jag kom hem rullade jag i stort sett upp till stallet för att rida lite på Bettan. Hade bara tänkt att rida en snabbis, men tji fick jag! För fasen vad svårt det var. Jag travade fram och hon kändes riktigt fin, hittade en bra form, lyssnade framåt, gjorde bra övergångar och hade lätt för skänkelvikningana. Tog upp stigbyglarna och skulle galoppera och då gick deg fan åt helvete. Hon var spänd, bara sprang och ville inte alls vara med mig. Så jag bad henne jobba på lite mer bakifrån (vilket såklart alltid är grundproblemet) och då blev hon sjukt arg. Jag fick till och med ta stigbyglarna igen, hon sparkar ju så sjukt högt och då hade jag fan trillat av annars..
Men efter långt tålamod och mycket diskussioner med mig själv så blev det bättre. Men det är så mycket att tänka på, rida med benen men inte klämma, ställa men inte bli statisk, rida fram till handen utan att hålla i för mycket i tyglarna, men inte heller släppa helt, och sen ska hon ju helst galoppera framåt också!!
Men som sagt, efter mycket jobb med övergångar blev det tillslut helt okej iallafall. Så då valde jag att trava av och jäklar vad fik hon var då! Travade stort, var följsam och hittade en jättefin form, så jag slutade ändå nöjd. Men nu är det fasen dags för Hubbe att komma snart. Men rykterna går att han kommer hit i januari och då jäklar ska vi trimma!!!