Äntligen hemma
Kom hem från stallet för en stund sen! Eller jag hade varit hemma en gång innan och ätit, men det räknas inte.
Jag började med Bettan idag. Vi började i skritten med att rida på sex serpentiner och bara hitta ett jämnt stöd och strecha. När det gick bra tog vi trav på fyra serpentiner och när jag hittade ett jämt stöd där la jag till övergångar till skritt över medellinjen. Jag gillar den övningen då den aldrig tar slut och man måste hela tiden se till att hästen är mellan hand och skänkel samt framme för hjälpen.
I galoppen red vi på volt och hade fokus på form, det blev lite struttiga språng, men så fick det vara, det viktigaste var att hon strechade ordentligt, vilket hon gjorde!
Sen tränade vi på skänkelvikningar och öppnor i trav. Och oj vad mycket bättre det gick idag. Jag kunde sitta (hade finridstövlarna på mig!) och hon surade inte alls lika mycket som igår. Så när vi hade gjort ett par bra åt båda håll fick det räcka så i trav.
I galoppen red jag på tre serpentiner med förvänd galopp. Hon började streta emot emellanåt och så fort hon gjorde det gjorde jag lugnt halt och strechade, sen ny galopp igen. Det gick faktiskt riktigt bra. Fick ju träna på att få ordentliga språng överallt, ha henne mellan hand och skänkel, på halter från galopp och på fattningar. Vilket resulterade i en mycket fin häst! Avslutade med att rida på en stor ått-volt, men ibland stanna åt ett håll. Oftast i den förvända.. Så hon verkligen blev rak och kunde lossa. Varierade ställningen en del så att hon kunde blir ännu mer loss, vilket gick bra. Så fort hon spände upp saktade jag av till skritt.
Tränade på att våga slappna av mer i armarna och varje gång blir jag lika förvånad över att det går bättre.. Att man aldrig lär sig...
Är mycket nöjd efter dagens pass!
Sen var det Kråkans tur. Jag var beredd på att dö, med tanke på hur hon var igår. Men det gick faktiskt över förväntan. Skrittade fram ordentligt, hittade ett jämt stöd och såg till att hon blev rak. Vilket denna häst har väldigt svårt för, hon gillar att vicka på rumpan! När vi äntligen hittade rätt känsla och kråkan började frusta gav vi oss på traven, som var riktigt dålig till att börja med. Hade lite samma tänk som med Bettan att så fort hon spände emot och inte släppte så saktade jag av till skritt och såg till att hon blev bra där igen.
Inte så mycket sparkar, men dom var på gång, bara det att jag hann parera idag. Det kändes skönt att hon faktiskt blev avslappnad. Då kan man lixom använda skänkeln (eller ja, spännda den åtminstone), annars sparkar hon bara så fort man råkar komma åt henne.. Men som sagt, hon blev bra tillslut och när hon viftade med öronen och frustade åt båda håll gav vi upp. Så nu känns det lite bättre att rida igen, får se hur känslan är imorgon. Det är det som är så spännande med kråkan, man vet aldrig hur det kommer sluta!
Sist ut var Milano. Han var pigg till att börja med och jag var inte alls beredd på det. Men han skötte sig utmärkt ändå. Vi började med rakriktning både på volt och rakt spår både i skritt och trav, med lite övergångar. Det gick ganska bra ändå, lite svårt bara att hålla honom rak precis hela tiden.. I galoppen började vi på volt och bara försöka hitta lugna och inte alltför stora galoppsprång, det gick bra ibland och ibland drog han iväg..
Sen tränade vi halter, han har en förmåga att tvärnita in i halten. Inte bra alls med andra ord. Så vi gjorde processen lång och minskade ett steg i taget för att sedan göra halt. Det gick bra, tillslut! Då gjorde vi från trav och det var ju lite svårare igen! Försökte rida rakt, hålla igång baken och samtidigt stanna på en häst som inte alls förstår vad jag ville. Men tillslut blev det bättre. Då gick vi över till tempoväxlingarna och rida några steg fram och några steg tillbaka på trekvartslinjen. Det gick mycket bättre idag! Det känns som att han börjar förstå hur han ska länga på steget, förut fattade han ju bara galopp. Hann göra flera stycken små övergångar på långsidan, vilket också har varit svårt, allt har tagit så lång tid. Men nu är det bara när han tar ut halsen och spänner den allt vad han har som det blir svårt. Annars gjorde han det galant!
Avslutade passet med galopp på volt, mycket streching och mycket fattningar. Dethär gick över förväntan. Lugn fin galopp och inte för höga språng, han vill ju gärna galoppera uppåt. Men nu tog han lite mindre språng och strechade riktigt bra, men då blev det ju jobbigt! fattningarna blev mycket bättre när han var så himla avslappnad. Duktig liten hästis!
Jag ska sova nu och kan än en gång konstatera att jag har världens bästa hästar!
Jag började med Bettan idag. Vi började i skritten med att rida på sex serpentiner och bara hitta ett jämnt stöd och strecha. När det gick bra tog vi trav på fyra serpentiner och när jag hittade ett jämt stöd där la jag till övergångar till skritt över medellinjen. Jag gillar den övningen då den aldrig tar slut och man måste hela tiden se till att hästen är mellan hand och skänkel samt framme för hjälpen.
I galoppen red vi på volt och hade fokus på form, det blev lite struttiga språng, men så fick det vara, det viktigaste var att hon strechade ordentligt, vilket hon gjorde!
Sen tränade vi på skänkelvikningar och öppnor i trav. Och oj vad mycket bättre det gick idag. Jag kunde sitta (hade finridstövlarna på mig!) och hon surade inte alls lika mycket som igår. Så när vi hade gjort ett par bra åt båda håll fick det räcka så i trav.
I galoppen red jag på tre serpentiner med förvänd galopp. Hon började streta emot emellanåt och så fort hon gjorde det gjorde jag lugnt halt och strechade, sen ny galopp igen. Det gick faktiskt riktigt bra. Fick ju träna på att få ordentliga språng överallt, ha henne mellan hand och skänkel, på halter från galopp och på fattningar. Vilket resulterade i en mycket fin häst! Avslutade med att rida på en stor ått-volt, men ibland stanna åt ett håll. Oftast i den förvända.. Så hon verkligen blev rak och kunde lossa. Varierade ställningen en del så att hon kunde blir ännu mer loss, vilket gick bra. Så fort hon spände upp saktade jag av till skritt.
Tränade på att våga slappna av mer i armarna och varje gång blir jag lika förvånad över att det går bättre.. Att man aldrig lär sig...
Är mycket nöjd efter dagens pass!
Sen var det Kråkans tur. Jag var beredd på att dö, med tanke på hur hon var igår. Men det gick faktiskt över förväntan. Skrittade fram ordentligt, hittade ett jämt stöd och såg till att hon blev rak. Vilket denna häst har väldigt svårt för, hon gillar att vicka på rumpan! När vi äntligen hittade rätt känsla och kråkan började frusta gav vi oss på traven, som var riktigt dålig till att börja med. Hade lite samma tänk som med Bettan att så fort hon spände emot och inte släppte så saktade jag av till skritt och såg till att hon blev bra där igen.
Inte så mycket sparkar, men dom var på gång, bara det att jag hann parera idag. Det kändes skönt att hon faktiskt blev avslappnad. Då kan man lixom använda skänkeln (eller ja, spännda den åtminstone), annars sparkar hon bara så fort man råkar komma åt henne.. Men som sagt, hon blev bra tillslut och när hon viftade med öronen och frustade åt båda håll gav vi upp. Så nu känns det lite bättre att rida igen, får se hur känslan är imorgon. Det är det som är så spännande med kråkan, man vet aldrig hur det kommer sluta!
Sist ut var Milano. Han var pigg till att börja med och jag var inte alls beredd på det. Men han skötte sig utmärkt ändå. Vi började med rakriktning både på volt och rakt spår både i skritt och trav, med lite övergångar. Det gick ganska bra ändå, lite svårt bara att hålla honom rak precis hela tiden.. I galoppen började vi på volt och bara försöka hitta lugna och inte alltför stora galoppsprång, det gick bra ibland och ibland drog han iväg..
Sen tränade vi halter, han har en förmåga att tvärnita in i halten. Inte bra alls med andra ord. Så vi gjorde processen lång och minskade ett steg i taget för att sedan göra halt. Det gick bra, tillslut! Då gjorde vi från trav och det var ju lite svårare igen! Försökte rida rakt, hålla igång baken och samtidigt stanna på en häst som inte alls förstår vad jag ville. Men tillslut blev det bättre. Då gick vi över till tempoväxlingarna och rida några steg fram och några steg tillbaka på trekvartslinjen. Det gick mycket bättre idag! Det känns som att han börjar förstå hur han ska länga på steget, förut fattade han ju bara galopp. Hann göra flera stycken små övergångar på långsidan, vilket också har varit svårt, allt har tagit så lång tid. Men nu är det bara när han tar ut halsen och spänner den allt vad han har som det blir svårt. Annars gjorde han det galant!
Avslutade passet med galopp på volt, mycket streching och mycket fattningar. Dethär gick över förväntan. Lugn fin galopp och inte för höga språng, han vill ju gärna galoppera uppåt. Men nu tog han lite mindre språng och strechade riktigt bra, men då blev det ju jobbigt! fattningarna blev mycket bättre när han var så himla avslappnad. Duktig liten hästis!
Jag ska sova nu och kan än en gång konstatera att jag har världens bästa hästar!
Kommentarer
Trackback
