Dag 2 – Det bästa/sämsta med min häst
Bettan: Det absolut bästa med Bettan är att det går att få henne att tända till och att hon då ger 110%, men att hon sedan varvar ner lika fort. Hon har riktigt bra huvud och det älskar jag med henne!
Det sämsta är att hon har så himla lätt för att spänna upp sig, hon blir då stum och jobbar inte alls genom kroppen. Detta har såklart blivit mycket bättre än när jag fick henne (då lekte hon giraff ganska ofta), men hon tar till detta ibland och det är svårt att komma ifrån den onda cirkeln när vi redan kommit dit.. Sen också att hon vet att jag inte kan kräva allt för mycket inne på tävlingsbanan, hon uttnytjar detta och blir rätt lat. Det är då svårt att få henne att jobba helt genom kroppen.
Milano: Jag älskar att han har så lätt att lära sig. Även om någonting är svårt dag 1, gör han sitt bästa och försöker förstå till dag 2. Då känner man så lätt när ridningen ger resultat! Därför har hela inridningsprocessen inte alls varit jobbig. Texm första gången jag skulle rida helt själv i ridhuset fattade han ingenting. Han ville inte alls gå framåt själv och började backa istället. Tillslut kunde vi rida runt något varv och då nöjde vi oss. Och dagen efter var det inte alls några problem att gå framåt!
Det sämsta är nog att han kan bli riktigt arg på mig. När han inte orkar så slår han sig fri och springer ifrån mig.. Det är såklart en styrkefråga, men det är fortfarande svårt att komma ur det med en gång. Samt att han på senaste tiden har börjat gå emot min skänkel, men framförallt spöet en hel del. Han har då börjat sparka och vill inte alls flytta sig från det, vilket inte alls är bra.. Så det måste vi verkligen träna bort!
Det sämsta är att hon har så himla lätt för att spänna upp sig, hon blir då stum och jobbar inte alls genom kroppen. Detta har såklart blivit mycket bättre än när jag fick henne (då lekte hon giraff ganska ofta), men hon tar till detta ibland och det är svårt att komma ifrån den onda cirkeln när vi redan kommit dit.. Sen också att hon vet att jag inte kan kräva allt för mycket inne på tävlingsbanan, hon uttnytjar detta och blir rätt lat. Det är då svårt att få henne att jobba helt genom kroppen.
Milano: Jag älskar att han har så lätt att lära sig. Även om någonting är svårt dag 1, gör han sitt bästa och försöker förstå till dag 2. Då känner man så lätt när ridningen ger resultat! Därför har hela inridningsprocessen inte alls varit jobbig. Texm första gången jag skulle rida helt själv i ridhuset fattade han ingenting. Han ville inte alls gå framåt själv och började backa istället. Tillslut kunde vi rida runt något varv och då nöjde vi oss. Och dagen efter var det inte alls några problem att gå framåt!
Det sämsta är nog att han kan bli riktigt arg på mig. När han inte orkar så slår han sig fri och springer ifrån mig.. Det är såklart en styrkefråga, men det är fortfarande svårt att komma ur det med en gång. Samt att han på senaste tiden har börjat gå emot min skänkel, men framförallt spöet en hel del. Han har då börjat sparka och vill inte alls flytta sig från det, vilket inte alls är bra.. Så det måste vi verkligen träna bort!
Kommentarer
Trackback
