-

Hmm, min största rädsla är nog att jag akut måste ta bort någon av mina hästar.. Eller att de blir skadad och inte kommer att kunna återgå till sitt gamla vanliga. Jag fruktar dagen då Marsella blir för gammal, men då är det naturens gång ändå. Men att behöva förlora en av mina bästa vänner är nog det jag är absolut mest rädd för.

Kanske att det låter lite tramsigt, men dom ska ju bara finnas här, det är så det ska vara och om man skulle komma upp till stallet och se sin häst allvarligt sjuk är bland det värsta som finns. Den gången Mersan hade kolik och fick bo på Strömsholm i typ en vecka var bland det värsta jag varit med om. När man inte vet om hon någonsin kommer bli bra. Att de måste operera henne, vilket i sig är en stor risk, och att de kanske upptäcker när hon ligger där att det inte finns något att göra. Vad gör man då!?
Att förlora någonting som betyder allt för en, det är jag mest rädd för.