-

För idag har jag ridit på världens finaste sessa. Inte för att det var skönt hela tiden, men fan vad det var värt det. Jag kan ha ont i en vecka, jag kommer ändå vara glad!
Att hoppa upp vad mindre skönt, att ha foten i stigbygeln var mindre skönt, att försöka stå upp var omöjligt och att skänkla med vänster var mindre skönt. Men att få sitta på världens bästa igen tar bort allt det onda.
Trots bajsväder så kände jag mig varm, lycklig. En otroligt häftig känsla!

Vi skrittade bara, men Bettan var lite taggad och travade lite ändå. Så länge jag inte har foten i stigbygeln så kan jag trava utan problem. Så nu blir det helt enkelt sitsträning för hela slanten!

Var även hos sjukgymnasten igår och det gick bra, vi gjorde inte så mycket utan kollade mest läget. Ska dit på måndag igen och då blir det väll mer övningar..!? Ja, jag ska väll typ träna på att belasta den mer och mer..? Det är bra med lite hjälp iaf.

Och imorgon är det Globen. Ska ju bara gå på alla dressyrgrejer iår, men det känns lagom för halta Lotta tycker jag. Men det konstigaste är att inte jag och Madizon ska dit, vad hände där egentligen!? Men vi får helt enkelt ta tag i det nästa år igen..!

Nej, nu ska jag upp och ha lektion för Anna och Lordi och sen ska jag nog krypa ner i soffan framför ett lost avsnitt.

Såhär ser mitt sår ut nu. Det ser ut som det ska, säger iaf Andreas och han kan dom där grejerna!
Det känns som sagt bättre, nu kliar såret en del, men det är ju för att det läker!
Har fortfarande migrän, så jag får spara ridningen till imorgon!

Kära migrän. Jag vet att du tycker hemskt mycket om mig, men tyvärr känner vi inte riktigt samma sak. Jag är trött på att du bara kommer när det passar dig, att helt plötsligt behöva avsätta flera timmar, ibland dagar för din skull och att till och med behöva kräkas för att du ska vara nöjd.
Du ställer för höga krav på mig och det blir inte ens bättre när jag säger ifrån på skarpen och tar till starkare krafter i form av piller.

Dethär funkar inte längre. Vi gör inte varandra glada. Jag orkar inte leva med dig mer. Så jag gör slut. JAG. GÖR. SLUT. Förstår du det!?

Jag önskar dig all lycka i framtiden, men låt mig för sjutton vara ifred!!!

Sitter just nu på BMW i segeltorp och väntar på att mammas bil ska bli klar, dom tog precis in den. Men ändå!

Foten då? Jag försöker gå så mycket som möjligt, att gå på tå funkar ju bäst såklart. Men har fortfarande en krycka, då det inte är så lätt att gå annars..
Idag ska tejpen tas bort, så får vi se hur såret ser ut efter det. Just nu ser det iaf bra ut!
Min plan är att jag ska försöka hoppa upp och skritta på Bettan imorgon. Då var det fyra veckor sen jag red sist. Förstår ni!? Det är det längsta uppehållet jag haft i hela mitt liv! Det är så sjukt att man kan längta så mycket till något!!

Idag var Thomas här igen.
Han började med kråkan, han tyckte hon var fin i kroppen och att hon börjat jobba mer genom hela kroppen. Dock behöver hon stoppa in rumpan lite till och lyfta upp framdelen lite till, men han såg en positiv förändring!

Bettan då? En helt annan häst en första gången han kände på henne! Nu var det mer småsaker som var fel och inte hela kroppen! Så absolut var hon lite spänd i ryggen, men inte alls sådär låst som hon var förut.
Han tyckte det var svårt att säga exakt hur stora problemen var eftersom hon bara har skrittats. Men jag hoppas att det beror på att hon rör sig som hon gör, för hon har ju inte blivit påverkad alls av ryttare nu sen sist.
Hon tar lite kortare steg med höger bak, så jag måste länga det steget och minska vänster lite. Känns lite svårt, men hittar man rakriktningen så kommer det bli mycket bättre!
Hon var lite mer stel i höger ländrygg, p.g.a rörelsemönstret. Men Gud så skönt att det är så mycket bättre. Och Gud vad jag är ridsugen nu!!

At

Här hoppar jag runt med en krycka och försöker gå på foten så mycket jag bara kan..
Idag har jag jobbat lite hemifrån, haft lektion för Anna och sen har jag varit i nynäs. Var inte alls utstirrad på Ica när man går runt som dr House.. Jag köpte bara lite nödvändiga grejer och sen åkte jag och köpte Thai till mig och pappa.
Vi hade lite mysmiddag då han ska åka till Egypten imorgon.
Nu sitter jag och tittar på Stalkers, sjuka människor det finns!
Foten gör ont, men snart får jag ta mina piller!

Kul dag va!?

Äntligen somnar jag med en bra känsla i magen! Det var ett tag sen och det känns skönt!

Ja, vad fan är hälen för något påhitt egentligen!? Vem har snygg häl? Framförallt inte jag! Dubbelhäl innan och nu kommer jag ha ett snyggt ärr i stället. Men idag har jag försökt gå på foten och bara haft en krycka. Jag kämpar och man får inte ha bråttom!
Själva foten är inte alls särskilt svullen, men hälen är ju lite större bakåt, men det ska ju försvinna sen, den är ju mycket rundare nu än vad den var förut!
Nu är det bara kämpa på och hoppas på att det kommer att gå snabbt!

Idag var jag och foten på återbesök, det gick väldigt bra ändå. Såret har läkt ihop jättefint och stygnen var helt redo att tas! Så nu slipper jag det jäkla bandaget och imorgon får jag duscha, lycka!!
Men det är nu det roliga börjar.. Ska nu börja gå på foten och det är fan inte det lättaste. Det gör ont, ondare, ondast! Vi köpte bra skor med hög sula för att underlätta, men vad gör det när man börjar grina när man trycker ner fothelvetet i skon..!?
Men jag ska inte klaga. Jag ska vara stark och jag ska gå på foten så att det blir bra. Hoppas på att den inte svullnar upp och att inte smärtan blir för stor.
Vi får se hur det blir med jobb och så efter jag känt efter lite mer, jag har ju ett ganska fysiskt jobb får man väll säga och det blir lite jobbigt att leda hästar när jag inte kan gå i normal takt..! Men som sagt, vi får se hur det fungerar nu när jag kommer igång lite grann.. Sen får vi se hur det blir med ridning. Måste kunna stödja ordentligt innan jag vågar mig upp i sadeln igen. Men kanske att en skrittrunda på Bettan inte skulle skada, hon är ju snäll!!
Nej men nu gör det ont i foten efter att jag gått på den, så det blir spännande att se hur det känns imorgon. Då ska ni få se på mitt coola ärr också..!

Avslutade kvällen med att prata med min fina vän Matilda i hela tre timmar! Det finns alltid så mycket att prata om med henne och man uppskattar varje sekund. Vi borde helt klart telefondejta lite oftare, iaf när vi bor så långt ifrån varandra..!

Det finns så mycket att prata om, men på samma gång ingenting. Det finns så många känslor, fast man på samma gång stänger allt ute.
Och en dag så hinner verkligheten bara ikapp. Utan förvarning, den slår ner som en blixt. Och nu då?

Så rätt, men ändå så fel. Det känns bra, men ändå så dåligt. Jag vill, men ändå inte.

Jag vill rida! Jag vill rida! Jag vill rida! Jag vill rida! Jag vill rida! Jag vill rida! Jag vill rida! Jag vill rida! Jag vill rida!

Fy vad jag längtar efter att få sitta på mina fina hästar igen! Jag blir snart galen..

Jag hade gjort precis allt för att få sitta på världens finaste, bästa och vackraste springare just nu! <3

Varför är allt så svårt? Varför blir man ledsen? När ska man ge upp? När ska man fortsätta kämpa? Hur blir allt som förut? Vill man att det ska bli som förut? Eller vill man starta från noll? Hur torkar man tårar som inte slutar rinna? Varför blir det aldrig som man tänkt sig?

Förkyld. Opererad fot. Någon har slitit ut och stampat på mitt hjärta. Dagen kunde vara bättre.

Jag ligger i soffan, som jag gjort nu i fyra dagar, med Arthur på magen och tittar på sex and the city.
Att man kan älska en liten vovve så mycket. Arthur har verkligen blivit min absolut bästa vän och varje dag fascineras jag över hur mycket jag tycker om honom. Utan honom hade livtag varit så tråkigt! Att vakna upp varje morgon och få se hans små korintögon studera en är det bästa som finns.
Han är så himla snäll mot mig nu när jag är "sjuk", även om han tycker livet som hemmahund är lite tråkigt så vill han helst inte gå ifrån mig. Han ligger gärna snällt på min mage dag in och dag ut och håller mig sällskap. Han älskar att pussas och bara gosa in sig under filten med mig.
Arthur är den absolut bästa jag vet, han har allt. Att få ha världens sötaste hund, för ja det är han och ingen kan säga något annat, är det bästa med mitt liv.
Fy vad jag är lyckligt lottad!