-

Om 30 dagar så ska jag opereras. Jag ska operera min vänstra häl, då jag har en stor knöl på båda mina hälar och jag får bara göra en i taget, så jag börjar med vänster. Detta kommer innebära en otroligt tuff tid för mig. Jag kommer att vara konvalescent i 3 månader och då även hoppa runt på kryckor, jag har blivit varnad för svåra smärtor och att jag kommer att behöva pina mig till att röra på mig. Ja då kan man ju fråga sig om det verkligen är värt det!? Med tanke på att jag får ont bara jag sätter på mig ridstövlarna, har börjat få ont i lite hårdare skor och även när jag kör bil, så ja, det kommer att vara värt det i slutändan. Men det känns väldigt konstigt att veta att om en månad inte kunna gå eller rida.
Planen med hästarna är att Bettan ska hållas igång med hjälp av Madde, soffan, mamma och kanske lite annat folk. Milano ska få kanske 1,5-2 månaders vila. Han har ju inte vilat någonting i sommar, utan jag sparade det till nu istället. Han är ju bara fem år, så han behöver nog lite vila!
Så jag kommer säkert hinna ångra mig ett hundratal gånger angående operationen, men det känns faktiskt lite ledsamt och jobbigt. Motivationen försvinner lite när man vet att man inte kommer att kunna träna ordentligt om en månad, men jag ska verkligen försöka få ut så mycket som möjligt med hästarna nu, det finns ingen anledning att slarva nu, det kommer inte göra det lättare sen när jag ska hoppa upp igen!
Så nu vet ni var jag kommer att spendera nov-jan, i lilla huset på prärien, sjukskriven och lite deprimerad. Men jag har bestämt mig att jag ska ha lektioner, kunna köra bil och ha ett ganska normalt liv ändå, vi får se hur det blir med det sen..!