En helg i Gävle
Nu är vi hemma igen, alltid skönt att kommer hem faktiskt!
Jag känner mig väldigt kluven om helgens resultat. På ett sätt väldigt väldigt besviken, men ändå lite nöjd med min insats.
Första klassen idag tyckte domaren att jag red för snabbt!! Kan man ens göra det på Bettan!? 58,8% eller något skrapade jag ihop. En ganska kass siffra som faktiskt gjorde ont i hjärtat.. Men ändå lite positivt att hon tyckte att jag red för fort med tanke på att problemet har varit att hon segar ur totalt. Men ändå kan jag inte riktigt förstå vad som gick för fort..
I andra klassen msv c:2 tänkte jag på att stämma av mer och rida varje steg, vilket lönade sig! Hade faktiskt en av de bästa känslorna på tävling med Bettan och fick 62,8% av samma domare här. Så det kändes ändå väldigt skönt och jag är verkligen nöjd med Bettan här! Stor förbättring från igår och jag vet att det var långt ifrån perfekt!
Men nu är då den stora frågan, ska jag tävla, eller ska jag inte tävla!? Är det värt det? Eller trycks man bara ner och mår dåligt!? Det är inte roligt att hela tiden faktiskt tro att det var en helt ok ritt och alltid alltid alltid få sämst poäng. Jag menar, är jag så jävla dålig på att rida!? Och svaret är ju nej, det ser man ju när jag rider Milano. Jag kan faktiskt. Men jag och Bettan lyckas inte hitta den där grymma känslan, eller jag lyckas inte plocka fram det bästa ur hästen. Hade hon inte varit min absolut bästa vän hade jag låtit henne gå, hitta en ny bästa vän som faktiskt tog vara på hennes kvalitéer. Men tanken har funnits många gånger och jag vill inte ge upp, för jag vill ju så gärna lyckas. Jag vill inte ge upp!
Nej, för tillfället så tror jag att Bettan inte ska tävla så mycket mer detta år, kanske någon start, men annars bara träna, träna, träna det mesta jag kan. Känna mig säker på henne, hitta min bra Ridning och faktiskt kunna känna mig lite duktig.
Jag har ju haft en plan på att Bettan ska få bli mamma och det är verkligen något jag funderar starkt på. Så vi får helt enkelt se hur höstens träning utvecklar oss och kanske att jag vågar ta med henne ut igen innan vinter uppehållet. Den som lever får se.
Och även om jag är jättenöjd med vår sista klass idag så är det den där känslan av att jag inte är tillräckligt duktig som ligger och gnager. Inte roligt alls faktiskt.
Nej, nu ska jag ta tag i röran här hemma och sen kommer Andreas och Arthur hit och då får jag tänka på lite annat.
Nya tag imorgon helt enkelt!
