-

Idag är jag så jäkla nöjd. Mitt självförtroende bättrades på en hel del efter förra helgens dipp. Och jag är så otroligt glad över min fina häst.

Det var ju hemmatävling och då är faktiskt alltid nerverna där och spökar. Jag måste nog ändå säga att nervositeten som jag hade i början av min tävlingskarriär har försvunnit i kapp med rutinen jag har fått. Antagligen för att jag har lärt mig att tävla mot mig själv och ingen annan. Självklart finns det alltid en liten del kvar, tävling är tävling och det går inte att komma ifrån. Dessutom så är det ju bra att vara lite nervös blandat med taggad, men nervositeten får verkligen inte ta över. Men som sagt på hemmaplan vill man gärna prestera bra och idag gjorde jag faktiskt det.

Inte så pass bra att jag fick med mig en rosett hem, men tillräckligt bra för att göra en liten segerdans när jag fick se min procent. Hela 65,44% fick jag i en MsvC:2. Självklart är detta inte en svinbra siffra och det är definitivt inte mitt slutmål. Men det är en bra bit på vägen. Från att för tre veckor sedan rida samma program på samma häst på 60.22% är det en solklar förbättring.

Min känsla inne på banan var bra, långt ifrån perfekt då han inte var helt igenom kroppen. Och även om jag hade grym hjälp av Timo så lyckades jag inte riktigt få igenom honom ordentligt på framrdiningen. Antagligen för att jag själv inte rider som hemma.. Menmen, jag kände mig ändå nöjd efter även om han inte riktigt höll ihop genom hela programmet. Han skiner till emellanåt och framförallt i galoppen. Jag kände att jag vågade rida mycket mer samlat och red varje steg till skillnad från många andra tävlingar.
Mitt mål var att rida på minst 62% och det klarade jag galant. Nu kan jag stolt säga att min häst faktiskt är redo för MsvC, vilket han inte riktigt varit framtill nu. Och precis som jag sagt så finns det så sjukt mycket som ska bli bättre och när det blir det då jäklar! Nu siktar vi blygsamt och försiktigt mot stjärnorna. Jag och min kung!

Efter tävlingen så red jag och mamma ut en sväng på Bettan och Allbright. Bettan antog utmaningen och körde en blandning av vild travade och galen hopphäst när vi susade fram i skogen. Hon tyckte inte alls att A höll ett bra tempo och sprang mer än gärna ikapp, förbi och lågt före. Han har inte en chans mot min vilda springare! Hon travar lixom snabbare än han galopperar och jag kan säga att även om det är jättekul att hon hittar framåtbjudningen ute, men att kunna rida på den är helt omöjligt. Det är helt enkelt bara hålla i sig och le. Låta henne springa, hoppa över stock och sten och vara glad över att hon tycker att det är kul.

Avslutade kvällen med middag hos mor och far och ska nu krypa ner i sängen.
Imorgon väntar jobb, ridning och pyssel i stallet.