-

Från att imorse se blåljus åka på landsvägen, se helikoptern vara på väg att landa på åkern bredvid mig och oroa mig för att någon jag känner har råkat ut för en olycka. Till att få höra att i själva verket sjöbodarna har brunnit ner.. 

 

Våran restaurang. Den som alltid har funnits där. Den restaurangen min bästa väns föräldrar har byggt, som vår familj sen köpte. Som jag jag har jobbat på många många år. Som vi har hängt på lite för många dagar under sommarhalvåret. Sjöbodarna. Det känns väldigt ledsamt. Den finns inte mer. Hela jäkla huset ligger på marken i form av aska. Det finns ingenting kvar. Eller toan och bryggan klarade sig. Allt annat är förstört. 

 

Det känns så oerhört obeskrivligt. Det är en del av oss. Det är våran framtid. Någonting som en dag kommer att bli vårt, alla vi kusiner. Våran dröm. Nu finns det inte längre.. 

 

Även om vi inte vet hur branden uppstod så är det obehagligt. Att så många minnen försvinner på några timmar. Inte bara mina minnen. Detta berör så otroligt många människor och det är så himla tråkigt. Sjöbodarna är en stor del av att vår kära Ö lever som den gör på sommaren.

 

Jag känner mig stum, tom och ledsen. Att en sådan tragedi kunde hända oss, det var inte vad jag hade räknat med. Jag trodde att det här var sånt som hände på film..!