Tack Gud för all styrka du ger mig!

Det här inlägget skulle egentligen publicerats igårkväll, men jag var så trött att jag inte kunde skriva ordentligt och typ bokstavligt talat somnade i tangentbordet..
 
Jag vet inte vad som tagit åt mig, men nu jäklar satsar jag ordentligt på min ridning. Kör verkligen på och jag känner ett driv som inte alltid funnits där. Sist jag kände det var sista sommaren på tälingsbanorna med Mersan, då var jag fan uppe varje dag innan jag gick till jobbet och red. Nu blir det istället lite senare...
 
Träffade Långa Farbrorn i stallet, så det var skönt att ha lite sällis iaf, även om han endast befann sig i stallet och gav hästarna nya pjuck!
 
Ivana: Jag är kär, tokkär, helt galet kär. Den här hästen är underbar och så utvecklingsbar. Idag var hon inte ett dug tjurskallig, lyssnade bra och tyckte det var roligt. Hon har ju en tendes att stänga av, men jag bestämde mig för att hon inte skulle få chansen. Och oj så fin hon blev. Kunde till och med fatta galopp åt båda hållen utan protest. Tränade lite öka/minska i trav och det gjorde hon riktigt bra, blir lite vinglig, men hon höll formen och takten kanonbra. Gjorde även lite långa skänkelvikninar och där kom det en pytteliten protest, men det löste sig bra och Ivana fick jobba på!
 
 
Bettan: Fick sig ett dressyrpass, i början kändes hon okej. Inte bättre, inte sämre, bara okej. Red fram med lite sidvärts och mycket övergångar. På långsidorna flyttade jag in rumpan och mitt på red jsg rakt fram och ökade lite för att sen fortsätta skänkelvikningen, på kortsidora la vi volter med övergångar till skritt. Det funkade riktigt bra tillslut. I galoppen red jag precis likadant och ibland kom den där braiga galoppen fram!
Mitt under passet insåg jag att jag kom ihåg hur man faktiskt rider en häst från bakbenen fram till handen. Ni vet när man får den där aha-upplevelsen och man undrar hur man kunnat rida utan att göra sådär! Jag måste lixom nästan tänka att jag ska rida igenom en vägg, hålla i rätt ordentligt och om det behövs lossa samtidigt som jag driver på ordentligt för att sedan när hon ärligt mjuknar faktiskt kunna mjukna. Och det känns verkligen som att man rider igenom en vägg. Dåliga, tråkiga Bettan på ena sidan och bra, fina Bettan på andra sidan. Så vi jobbade på mycket övergångar och att jag skulle behålla detta stödet. Skillnaden från förut är att jag vågar mjukna betydligt mycket mer nu när hon blir bra och att jag då kan sitta still med händerna och fortsätta rida tills vi behöver ta oss igenom väggen igen. Så nu kommer det bli mycket fokus på att ha ett 100% ärligt stöd på¨bettet. Låter kanske simpelt och töntigt att träna på när man nu ska ut och tävla MSV, men sätter sig detta hos oss båda så kommer inte några rörelser sätta stopp för oss, för dom kan hon redan!

Dregelfia med sina korta morrhår.:!
 
Milano: Han fick bli tömkörd då jag kände mig rätt trött och klockan var redan 22. Han skötte sig riktigt bra och fick jobba på i låg rund form hela passet. Satte inte för mycket press på honom utan han fick mest jogga runt. Han gör ju det utan problem, behöver knappt hålla i tömmarna och bara kör. I vissa lägen fick jag ta igenom honom då han inte riktigt vill få med sig yttersidan, men annars var det inga problem. Galoppen var riktigt bra idag och han frustade ur ordentligt där.
Höjdpunkten för kvällen (som jag trodde var Ivana) blev sen när vi var klara och jag tog loss tömmarna och Milano stod bredvid. När han var lös och jag började linda upp tömmarna så sprang han iväg och jag tänkte bara att han var sugen på att busa.. Men han sprang snällt runt i en cirkel och väntade på att jag skulle be honom göra något. Så vi gjorde lite övergångar och han lyssnade klockrent. Låg och rund form känns inte som hans problem då han sprang med nosen i marken även när han får välja själv. Hubbe hade varit stolt och jag antar att han tyckte att det var tillräckligt "near the ground"... Haha, snuttehästen är så himla duktig. Det kommer att komma upp en liten film också från vår frihetsdressyrsövning. Kanske att han skulle kunna ge lite av denna avslappning till min andra häst, det skulle inte jag bli ledsen av iaf!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0