Jag är ju lite larvig med att låta andra rida mina hästar, jag vet egentligen inte varför, antaglige för att jag är ett kontrollfreak, vill gärna vara med och se vad som händer! Och genom både bättre och sämre erfarenheter vet jag att jag har de absolut bästa medryttarna någonsin.
Först har vi Soffan, som alltid alltid alltid stället upp, vad det än gäller. Jag öskar att jag kunde vara minst hälften vad en så bra människa som hon är! Sofie har ridit lektioner för mig under en längre period och jag har hjälpt henne med hennes ponny en hel del. Men hon har ju hjälpt mig så sjukt mycket mer, och även min mamma såklart! Det finns ingen i hela världen som jag hellre skulle lämna över ansvaret för mina hästar än till henne. Jag vet att hon alltid kommer att göra precis som jag har bett henne att göra och skulle det hända något oförutsägbart så vet jag att vi tänker likadant och att hon kommer göra det som jag hade gjort. Dessutom är hon ju så sjukt bra på att rida och det är så roligt att fått se hela hennes resa från skogsmulleponnyn till att klara av att rida de mest svårridna hästarna i stallet. Och absolut, visst kan vi låta sura på varandra när vi rider och ibland blir det lite tjaffs och gnabb också, men det blir aldrig värre än så och efter någon timme är vi alltid glada igen. Dessutom är hon världens bästa groom, måste säga att vi är ett sjukt bra team på tävlingsbanan och hon vet precis hur hon ska hantera mina humörsvägningar. Tack Sofie för att du alltid ställer upp och finns där i vått och torrt!
Sen har vi Madde, snälla, rara, underbara Madde! Hon började rida Mersan, för jag vet inte hur många år sen. Men då var Madde liten, vågade inte ta in Mersan från hagen själv och tyckte att det var mysigast att skritta ut i skogen. Hon förstod inte riktigt vad det innebar att träna på riktigt och det enda hon fokuserade på var att få Mersan att gå framåt. Till nu, när hon har växt om mig, kommit så sjukt långt i ridningen och briljerar vilken häst jag än slänger upp henne på. Från i somras så har hon fått börja rida Bettan och även mammas Allbright och sen lite andra hästar när det behövs. Hon gör det så sjukt bra och många gånger säkert bättre än vad jag gör.
Jag kommer så väl ihåg den gången hon skulle tävla Mersan, en liten klubbtävling i Nynäs, deras första tävling ihop. Vi körde några tuffa lektioner innan och Madde undrade om jag hade några ridstövlar som hon kunde låna. Då såg jag fortfarande Madde som liten, men väldigt duktig. Tills hon kom in med mina ridstövlar och dom satt bättre på henne än på mig och jag insåg att jäklar, hon är ju stor nu! Riktigt roligt att få följa hennes utveckling och faktiskt känna att jag haft en liten del i den. Även om hon själv har en unik talang och känsla för olika hästar.
Jag är så tacksam att jag får ha henne som MIN medryttare och i hemlighet önskar jag att hon aldrig vill köpa en egen häst, för att för mig betyder det så sjukt mycket att få sån hjälp! Madde är bra på så många olika sätt, gör alltid det hon ska och oftast lite till, är alltid noggrann och gör det bästa för hästen, hon frågar om det är något hon undrar, men frågar aldrig i onödan utan tänker lite själv också. Hon är lyhörd, vill lära sig och tycker att det är kul att hjälpa till.
Ibland önskar jag att alla hade varsin Soffan och varsin Madde, fast nää, nu får man vara egoistisk och jag vill nog behålla dom för mig själv! Underbart att ha tillgång till så duktiga hjälpryttare och jag har stora planer för oss allihopa!
Avslutar med att säga, tack för att ni finns, jag är evigt tacksam!
Och ja, jag snodde bilderna från facebook och hoppas att ni inte blir arga..!
