-

Idag har det varit en väldigt konstig dag. Gick upp vid halv sju, gjorde iordning mig för att åka på tävling och sen upp till stallet för att fixa Bettan. Som tyckte att det var en sådär bra ide att stå inne i "nya" stallet utan kråkan en natt. Så hon var taggad kan man väll säga. Värmde upp på gången och sen blev det mer longering än att äta gräs när jag skulle beta henne..

Väl på plats var hon som alltid lugn och skötsam, snällare häst att ha med får man ju leta efter! Man ställer henne på en plats och där står hon tills man ställer henne någon annan stans. På framridningen var hon grymt fin, så jäkla roligt! Det fanns energi, hon jobbade genom kroppen, hon lyssnade. Alltså, jag red henne så som man måste rida henne för att få fram det lilla extra. Inne på banan blev hon seg och spände överlinjen och när jag egentligen då ska bli arg och visa henne att det inte är ok att inte ta skänkeln så rider jag hellre "prydligt" och låter henne komma undan. Inte ett smart drag om man vill ha höga poäng, för går hon inte fram för skänkeln blir hon spänd i formen och det blir mindre bra poäng.

Vi red alltså ett ganska jämntjockt och helt okej program och fick ett ganska jämntjockt protokoll tillbaka. Nästan bara 6 och 6,5, sen skiner hon till i travlängningarna, sina halter och ryggningen och tar där självklara 7or. Fick dessutom 5 på en öppna och en sluta, som väntat! När hon inte bär sig själv blir det svårt med eftergift.

Fick fin kommentar av domaren som såg mitt problem, tack och lov! Och slutade på 61,38%, vilket är bättre än sist och dessutom bättre än förra årets resultat.

Men jag känner mig långt ifrån nöjd, då jag vet att hon kan så mycket mer! På framridningen visar hon var skåpet ska stå och sen mesar jag inne på banan och Bettan är inte dummare än vad hon ser ut och slöar såklart om ingen tvingar henne att arbeta. Så jag tar på mig detta och har i och med denna helg bestämt mig för att hur jag än mår, hur osugen jag än är och oberoende av väder så kommer hela sommaren fyllas med träning. För nu jävlar ska jag bli bra!

Och dessutom så kommer det bli så mycket lättare i augusti (hoppas jag verkligen nu!!), för då kommer det hända en sjukt bra grej och jag kommer att utnyttja varje sekund jag kan av att ha honom här. Jag vågar inte avslöja mer än så än, men det kommer och jag längtar redan!

 

När vi kom hem såg det svart ut över herrhamra och percis när jag kom innanför dörren började det hagla och nu menar jag inte lite lätt hagel, utan det var stora isbollar som flög ner från himlen, det gjorde alltså ont när dom träffade en.. Så jävla sjukt, kan ha varit det konstigaste jag sett i hela mitt liv!

Så efter ett tag beslöt vi oss att ta in de hästar som står utan skydd i hagen.

 

Väl hemma igen la jag mig i soffan med arthur och sen sov vi. Jag vaknade ett antal gånger och trodde att jag försovit mig till tävlingen. Pigg tjej där.. Fick panik och kollade på klockan och undrade hur faaan jag kann sova så länge, tills jag insåg att jag faktiskt redan varit och tävlat idag... Vaknade på riktigt vid fem och vid halv sex gick jag upp och släppte ut hästarna igen. Sen la jag mig och sov lite till, käkade lite middag och har inte gjort något speciellt. Har lite ont i huvet, antagligen pga vädret, det oskade och blixtrade en hel del kan man säga!

 

Sitter just nu i röda och låter mamma & pappas hundar vara ute lite grann och ska bege mig hem alldeles snart. Ska även försöka diktera ihop ett inlägg om vår tävlingssäsong, för den är ju redan slut, och kanske fixa iordning filmen på Milano från Hufvudsta. Och kolla på bilderna som Ellen tog på sorunda. Eller så släcker jag bara ögonen och sover lite mer. Vi får se helt enkelt!