-

Som jag har nämnt tidigare så är det många, otroligt många som inte riktigt förstår att det kan vara så roligt att hålla på med dessa fyrbenta djur. För mig är det inget konstigt alls i det. Ridning är en sport som utvecklar en otroligt mycket som människa.

Jag är ett sånt där bortskämt barn som fick min första egna häst när jag var 7 år gammal. Det är inte många som har den turen att få det, men jag var en av dom. Att man redan som liten får lära sig att ta ansvar för ett levande djur oavsett man vill det eller inte. Nu var det ju inte så att min mamma tvingade mig att vara i stallet varje dag sen jag var 7 år, men desto äldre jag blev desto mer ansvar fick jag ta. Jag kommer så väl ihåg när jag hade min andra ponny, var väll i 9-10 års åldern och då var jag ju tvungen att gå upp till stallet för att ta hand om min häst, annars kan man ju inte ha en häst! Och även om jag ibland kanske tyckte att det var tråkigt, att jag kanske var mer sugen på att göra någonting annat så fick jag lära mig att har man ett djur, så måste man ta hand om det. Och det har jag haft stor hjälp av nu senare i livet. Jag har lärt mig att planera och prioritera. Ska man träffa en kompis så ska man antingen till stallet innan eller efter, så är det bara. Jag har fått lära mig att mitt djur ska ha det minst lika bra som jag själv och därför har jag inte heller haft något som helst problem att sen ta hand om mig själv. Jag tror att man mognar fortare och man lär sig att ta sitt ansvar mycket tidigare när man håller på med djur.

Sen får det såklart inte gå till överdrift, man ska inte som 10-åring behöva vara i stallet varje dag och inte ha tid med läxor och leka med kompisar. Men jag fick ju lära mig att göra alla saker, både vara barn och bli större på samma gång.

 

Dessutom kan man aldrig bli fullärd i ridsporten, det finns alltid nya saker man kan lära sig och bli bättre på. Det tar lixom aldrig slut. Jag vet att man i vilken sport som helst alltid kan bli bättre, men jag anser att det är ännu mer så inom ridsporten. När man kommit en lång bit på vägen med en häst betyder inte det att man kan rida vilken häst som helst. Man lär sig att hästar, precis som vi människor, har helt olika personligheter och egenskaper. Att bara för att ett knep funkar på den ena hästen betyder det inte alls att man kan göra likadant med en annan häst. Så kanske om man lär sig att rida alla hästar i hela världen grymt bra så har man nått slutmålet i ridningen. Men vem skulle hinna göra det under sin livstid?

 

Jag tycker såklart att det är jätteroligt när jag kan utvecklas med mina egna hästar, känna att vi går framåt i utbildningen, kanske vinna en tävling och att ta sig an nya utmaningar. Men helt ärligt så är det viktigaste för mig att jag lär mig rida många olika hästar, lära känna så många olika typer av individer som möjligt och kunna komma till något slags vettigt arbete med alla dessa hästar. Då anser jag att man är en duktig ryttare. När man kan sitta upp på i stort sett vilken häst som helst, komma till arbete och veta vad som kan bli bättre tycker jag att man är grym. För om man tänker efter är det ju ganska "lätt" att lära känna sin egen häst och ta sig långt med just den.

 

Sen har jag lärt mig att alltid tävla mot mig själv. Att hela tiden vilja utvecklas och bli bättre. Jag har lärt mig att för att nå sitt mål så måste man slita. Det är blod, svett och tårar som gäller, punkt slut. Man lär sig att man inte kan glida räkmacka genom sin tid på hästryggen, utan man måste hela tiden kämpa för att komma dit man vill. Jag tror att det bland annat är därför jag är en ganska målmedveten tjej som vet vad jag vill.

 

Och även om det kanske låter töntigt, hästarna är mina bästa vänner. Vi har delat precis allt. Vi har lärt känna varandra på ett sätt som inte många andra har. Man har fått känna på framgång och verkligen kämpat på i motgång. Är man hästtjej vet man att man inte kan ge upp, man vill alltid bli bättre och man kämpar som bara den för att nå sina mål. Därför facineras jag av hästvärlden, den utvecklar oss och många gånger tror jag att den gör oss till bättre människor!