-

Många undrar hur jag orkar, tycker att jag är galen. Och att jag kommer att tröttna om jag fortsätter som jag gör, att det inte är hälsosamt. Men det är visst hälsosamt, för mig är det de. De gånger jag inte gjort en enda vettig grej på hela dagen mår jag faktiskt dåligt inombords. Jag gillar att jobba.

För mig är det inte bara ett jobb, jag lever för mitt jobb. Jag får göra det jag älskar och tycker att det är sjukt kul. Självklart finns det alltid dagar som är tyngre. Jag menar, när man jobbar två veckor på rad och det är fullt ös hela helgerna och man alltid ska visa sin glada sida. Eller vinterdagarna när det blåser, är kallt och snöar på snedden. Då är det inte alltid roligt. Men om man tänker efter, är något roligt under de omständigheterna?

Jag har haft turen att få jobba med precis det jag vill och dessutom få vara med och utveckla denna verksamhet tillsammans med min mamma är verkligen roligt. Att jag får jobba med så många olika hästar är verkligen bara ett stort plus. Även om det inte är några tävlingshästar av högsta kvalite, är de fantastiska individer och har alla olika sätt att utveckla mig på.

 

Innan jag började jobba på herrhamra ville jag bara rida på "fina" dressyrhästar, flasha runt och göra rörelser. Idag tycker jag nästan att det är häftigare att få till ett bra galoppsprång på en nordsvensk än att göra ett bra byte på Milano. Det går kanske inte riktigt att jämföra. Men mitt jobb utmanar mig och sätter hela tiden press på min utveckling. Jag menar, att rida 6-8 olika hästar varje dag ger självklart någon slags effekt på min utveckling. Jag måste lära mig att anpassa min ridning till olika typer av hästar, jag måste lära mig att bli mer konsekvent, att utbilda hästar efter deras kapacitet. Dessutom har jag väldigt många timmar på hästryggen där jag kan jobba med mina egna brister. Det kallar jag lyx!

 

Att jag dessutom har världens bästa arbetskamrater gör ju inte saken sämre. Eller att jag får spendera hela mina dagar med världens bästa Arthur.

 

Och alla mina kunder och elever, som ger mig feedback, som får mig att skratta och som hela tiden visar sin uppskattning genom att komma tillbaka. Dom ger mig så mycket, jag lär mig av att ha lektioner varje dag, jag har genom det lärt mig att analysera allt som händer med hästen när ryttaren gör på ett visst sätt, jag har lärt mig att studera saker som man inte tänkt på innan och som dessutom gör mig till en (förhoppningsvis!!) bättre ryttare.

Att bara få umgås med alla dessa människor, att få ta del i deras utveckling och få känna sig uppskattad. Den känslan går nog inte att beskriva!

 

Så jag säger inte att jag aldrig tycker att det är jobbigt att gå upp och jobba, det är det, flera dagar i veckan. Och jag säger inte att jag aldrig kommer att tröttna, det kanske händer en dag. Men just nu är detta mitt drömjobb. Jag är 22 år och jag får jobba med precis det jag alltid velat jobba med. Hästar. Jag känner mig lyckligt lottad och kommer inte att släppa detta i första taget direkt!