-

Vilken dag alltså! Klev upp ur sängen vid 07.10 och gick upp vid stallet 07.45. Mockade och fixade klart stallet med hjälp av mamma och sen fixade jag iordning kungen. Och kungen är verkligen ett passande namn!

Startade första klassen, LA:1 vid 12.10. Han kändes jättefin på framridningen och det har verkligen hänt så mycket med min lilla häst. Inne på banan kändes han lite seg, men jag bestämde mig för att rida på och det gjorde jag förbannat rätt i. Galoppen var lite seg, men annars skötte han sig galant. Han var lydig, var fin i formen och hade grym takt. Slutade på 71,8% och en andra placering.

 

Andra klassen, LA:2 startade jag 17.58, så som ni förstår blev det lååååång väntan. Men grabben stod och sov i transporten och jag gav honom sjukt mycket mat så att han skulle få lite mer energi. På framridningen kändes han riktigt pigg och det var en fröjd att rida. Han var verkligen så himla fin, men inne på banan tyckte Milano att det blev lite jobbigt, men skötte sig ändå så himla bra. Gjorde allt och var väldigt lydig även där. Lite mer stretig i formen, men jag lyckades rida loss honom. Och trots lite missar och att han inte visade upp sin absolut flashiga sida så lyckades vi skrapa ihop 66,5% och hamnade även där på en andra placering.

 

Jag är så himla glad och lycklig just nu! Jag kan inte sluta le! Det kan hända att jag har en av världens absolut finaste hästar. Det är så sjukt stor skillnad på pluttehästen sen förra året. När vi startade två klasser då surade han ju ur totalt i andra. Men idag visade han att han växt till sig lite, både i huvudet och styrkemässigt. Nu levererade han trots ganska kassa förutsättningar. Grymt roligt och jag vågar till och med erkänna att jag faktiskt tycker att jag förtjänar detta litegrann. Jag har ju kämpat så sjukt mycket med både Mersan och Bettan, så nu ska jag bara njuta av att ha en häst som man kan glassa runt lite på. Det låter kanske dumt, men jag kommer att njuta av varje sekund jag och Milano har på tävlingsbanorna och jag kommer att kämpa för att vi ska komma så långt vi bara kan. Vi har framtiden för oss och jag kommer definitivt att göra allt för att komma dit vi vill. För att kämpa, det kan jag och att min häst är fin, det är ett faktum. Nu har resan börjat på riktigt och jag längtar redan efter nästa år då vi kommer ha klättrat ytterligare i klasserna!