Tisdag
Denna dag har bjudit på det mesta. Världens bästa jobb, skratt, stress, tårar, dåligt humör och jävligt dåligt samvete.
Började med att rida ut på Mulle och Chivas. C var väldigt framåt och ville bara springa ifrån, så han fick gå väldigt sakta och se till att kroppen var rak, det tycker han är svinjobbigt och sa ifrån litegrann, men han blev riktigt fin när han kan jobba genom kroppen. Han är verkligen expert på att smita från arbetet, han bara krokar ihop sig och det blir svårt att rida bakifrån och fram..
Efter lunch red vi Levin och Maggie på ranchen. Levin var pigg, men bjöd inte ärligt fram, försökte rida med benen och möta upp med en mjuk och stadig hand. Tillslut började han röra sig genom kroppen och blev riktigt fin. Men det är svårt att rida med benen på en häst som bara springer, även om man vet att det är rätt!
Sen fick Zinni och socka sig ett pass på ridbanan. Z var lite seg och nonchalant så jag fick vara lite tuff med honom, men när han bjöd framåt blev han superfin, det har verkligen hänt otroligt mycket med honom senaste tiden. Nu måste bara bjudningen komma lite lättare..
Hann även med att rida Ivana en sväng på banan innan insläpp. Hon var faktiskt riktigt bra efter sin vila. Till en början var hon lite springig och kändes lite stel, men efter en miljard övergångar så släppte det. Hon kändes så himla fin i skritt och trav så jag struntade i att ta galoppen, orkade inte ta en fight då jag vill att hon ska tycka att livet är lite kul också!
Milano fick trimmas för Timo och jag säger återigen: jag måste ha världens bästa häst! Han var så himla fin idag, bar sig själv på ett helt annat sätt och emellanåt kunde man verkligen känna att han stoppade in bakbenen och lyfte upp framdelen! Vi gjorde mest delar ur de kommande programmen och rider jag ordentligt så sitter det som det ska. Riktigt kul att verkligen få till skolorna och att han nu orkar det!
Avslutade kvällen med ett pass på Bettan. Det blev ett jävligt tufft, jobbigt och långt pass. Till en början kändes hon rätt ok, men när jag började ställa lite krav blev hon väldigt spänd och jag blir spänd och sen kan ni räkna ut resten. Allt gick åt helvete, jag försökte slappna av, hon slappnade av, hon blev lite spänd, jag blev spänd igen och så höll vi på. Riktigt jävla pissdåligt pass och jag försökte rädda upp situationen med övergångar i typ vart femte steg och inte tänka så mycket på formen. Att hästar kan vara så jävla olika att rida! Dethär är helt klart den absolut svåraste häst jag någonsin suttit på och hon kan verkligen plocka fram de sämsta sidorna hos mig... Så det blev många tårar av frustration som rann ner för mina kinder, självförtroendet sjönk till -100 och det dåliga samvetet steg. Jag hatar att jag blir så frustrerad, arg och ledsen. Det hjälper ju inte för fem öre!
Men hon kändes ändå fin bitvis och såhär en och en halv timme senare kan jag ändå känna mig ganska nöjd över bettans insats. Min egen vill jag inte ens prata om!
Nu har jag torkar mina förbannade tårar och så får vi ta nya tag imorgon, då jävlar ska jag rida bra! Jag vet ju att allt är mitt fel, att Bettan är som hon är beror ju på att jag rider dåligt, eller kanske inte dåligt men uppenbarligen inte tillräckligt bra!
Det får nog bli en kopp te innan jag dejtar kudden, jag kommer ändå inte kunna somna nu, mår fortfarande dåligt. Jag skäms faktiskt till och med. Jag undrar varför jag överhuvudtaget rider? Ja ni förstår, jag måste samla tankarna och göra om allt negativt till något positivt. Det som jag kan känna är positivt just nu är att jag verkligen förstår mina brister och vad jag måste bli bättre på. Det är åtminstone ett utgångsläge som får godkänt. Ska försöka komma ihåg hur det kändes att sväva runt på Milano istället!
God natt.
