-

Nu på kvällen var jag uppe och red. Bettan låg och sov när jag kom, så började med Milano. Han fick springa på töm och jag var glad att jag inte satt på idag! Han var lite vild. Men med en bestämd Sara på marken blev han riktigt fin! Hans bästa gångart är ju definitivt galoppen, men idag fick jag se en trav som man drömmer om. Jag har verkligen en jätte jätte fin häst, måste bara lära mig att rida lika bra som han är, men det lär ta ett tag. Men så otroligt häftigt att se kapaciteten i honom, det ger mig hopp! Planen nu är att tömköra lite intensivt, jag blir ju betydligt tuffare när jag står på marken när han visar sina skills! Ska även be Timo hjälpa mig med detta, då jag har hört att han är grym på sånt och det är definitivt inte jag! 

Red även Bettan och hon är ju som hon är. Bitvis kanon, bitvis svinspänd. Tycker ändå att jag kom åt henne ganska bra idag. Så fort hon släppte stödet eller hängde i handen så duttade jag till med spöt så att hon tvingades att använda sina bakben. Vilket gav resultat. Dock blir hon väldigt stum i höger mungipa, men det känns som att det är vänster bakben som inte riktigt hänger med. 

Kunde till och med sitta på arslet ordetligt i galoppen och blev inte åksjuk av det! Det låter konstigt kanske, men alla som har ridit på Bettan vet att hon är allt annat än lätt att sitta på i galopp.. Till och med Hubbe sa att han ville kräkas efter första gången han satt på henne.. Men som sagt, vi tar pyttesmå steg framåt och vissa saker blir lite bättre medan andra blir lite sämre. Men vi kämpar på och så får vi helt enkelt se var vi hamnar. Allt som är svårt är bra, då lär man sig saker, punkt slut! 

Men sen kan man ju inte annat än att älska Bettan, hon är verkligen världens snällaste häst! Jag släpper alltid hästarna när jag mockar i ridhuset (om jag är själv såklart!) och ser till att som hänger med mig. Och Bettan är som en hund. Hon gick lös bredvid mig hela vägen hem till stallet idag. Stannar jag stannar hon precis bredvid eller bakom mig, aldrig ett steg framför. Hon är nästan lydigare än Arthur. Stannar hon och käkar så kommer hon när jag ropar. Kan man bli annat än glad!? Jag önskar att all kommunikation var lika lätt som då, men riktigt så enkelt har vi det inte.. Menmen, hon är bäst ändå! 

Nu ska jag ta och mysa ner mig framför ett avsnitt av revenge och imorgon börjar jag efter lunch. Alltså har jag sovmorgon, äntligen!!! 

Btw, igår red jag på krabban för första gången. Inga problem förutom att han inte riktigt förstod om han skulle lyssna på mig eller mamma som gick bredvid. Men han kan ju detdär, så det kommer gå alldeles galant!