-

Rysningar i hela kroppen av att titta på denna bild. Känslan som uppstår när man förstår att man gör den bästa tävlingen någonsin och att det är den absolut sista man ska göra. Det var en så fin stund men samtidigt så sorgligt. Just nu skulle jag göra precis allt för att få vara där igen. Det handlade aldrig om att jag och mersan skulle bli bäst. Det handlade om att vi skulle bli vi och att vi skulle lära varandra att bli bättre och det gjorde vi. Vi blev ett och vi blev bättre. Jag kan inte beskriva känslorna jag har för denna underbara ponny, hon är mitt allt och jag kan inte tänka mig ett liv utan henne. Så det så!