Underbara älskade Andreas!
Att vara pojkvän till en hästtjej kan vara lite knepigt, det vet vi allihopa. Att dessutom vara tillsammans med en hästtjej som är tidsoptimist är en ännu svårare uppgift. Framförallt när man inte är ett dugg intresserad själv.
Men jag har hittat någon som faktiskt accepterar den jag är. Att jag glömmer bort tiden, måste borsta lite extra ibland, att humöret kan vara i botten på grund av ett svindåligt ridpass. Det är helt okej ändå, för han tycker om mig för att jag är jag. Jag är faktiskt lyckligt lottad!
Idag har jag blivit serverad alldeles utsökt tacos som stod framme framför idol när jag (som alltid!!) lite sen stressar in genom dörren. Jag förstår faktiskt inte vad jag har gjort för att förtjäna detta!
Kommentarer
Trackback