Och han är min, bara min!



Jag kan inte fatta hur jag kan ha haft turen att få ha denhär hästen. Jag har fått följa varenda steg han har tagit. Från att han var jätteskygg för människor, sprang på bakbenen så fort man satte på grimman och vara rädd för borstar, till att bli min absolut bästa vän, vara världens mysigaste och dessutom bli den finaste hästen jag suttit på.

Jag är så lyckligt lottad, han är underbar, mannen i mitt liv. Jag blir alldeles varm i hjärtat så fort jag tänker på honom, jag kan stå och mysa med honom i timmar eller bara stå och titta på honom. 

Och jag blir så stolt när jag tänker på hur långt vi har tagit oss. Och det har vi två gjort tillsammans, bara vi. Det finns ingen son kan ta ifrån oss det. Varje steg framåt vi tar, det gör vi tillsammans. Han lär mig samtidigt som jag lär honom. Så jäkla häftigt! 

Vi ska nå stjärnorna, så är det bara! 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0