-

Tillät mig själv att vara rätt mycket stall-ledig under jul. På ett sätt skönt, men ändå så kan jag på något sätt inte riktigt slappna av. Även om jag har haft det supermysigt, hunnit umgås med Andreas och min kära familj, haft fin ordning hemma och sovit ordentligt så har jag ändå känt en liten stress i min kropp. Så igår tog jag på sätt och vis tag i saken och cheeky fick gå på promenad i det vackra vädret och Milano fick springa på lina. Han var så oerhört pigg, han har nog aldrig i sitt snart åttaåriga liv bockat på linan, men igår var det krut under hovarna vill jag lova. Så han fick springa av sig ordentligt och mot slutet började han åtminstone nästan att slappna av!Och idag fick Milano bära upp mitt feta arsle igen. Och han var en aning lugnare idag iallafall. Blev mest fokus på att ha en jämn takt, behålla en rund och låg form i övergångar samt en hel del skänkelvikningar. Han kändes helt ok, lite för mycket tyngd i handen idag, men han var åtminstone ganska stadig i formen, vilket inte har varit helt hundra senaste tiden.. Innan julbreaket tränade jag en hel del på min handposition och använde mig av stigläderstropparna och det verkar som att min hjärna äntligen har fattat att man kan sitta still med händerna vid sadeln, så det var bara enstaka gånger jag fick påminna mig själv. Skönt! Mer av det tack!