Det skulle aldrig vara över för dig!
Lite mer än 6 år efter inträffade det som jag fruktade som mest. Jag var 17 år när jag skrev inlägget ovan och jag hade haft Bettan i lite mindre än ett år. Det var bland det värsta som kunde hända mig just då.
Nu vet jag hur det blev. 6 år senare lever jag ett liv utan min prinsessa. Det här blir min första sommar utan henne i vuxen ålder och det känns i hjärtat kan jag lova. Det är kanske töntigt, men vi har haft så underbara somrar tillsammans och jag hade faktiskt gjort vad som helst för en sommar till med henne.
Jag saknar henne varje dag. Varje dag tänker jag på att jag borde ta in henne från hagen. Bara det att hon inte står där. Hon är en del av mig och jag vet att livet går vidare, men vissa stunder fastnar jag med blicken ovanför tvn och tårarna börjar rinna.
När är det dags för tiden att läka alla sår!?
Kommentarer
Trackback
