-

Nu är den snart slut. Tårarna forsar ner för mina kinder och jag hoppas att jag kan sova lite inatt. 

Bettan hade en fin dag. Hon fick massor med extra mat imorse och fick gå själv ut till hagen. När stallet var gjort tog jag in prinsessan och borstade och pysslade med henne samtidigt som hon fick äta hur mycket havre och morötter som hon ville. Första gången på 6 år som hon inte behövde äta blöt mat. Gissa om hon var lycklig!? 

Sen fick hon komma ut i hagen utan täcke i det fina vädret och där tog jag farväl av min fina häst. Jag orkade faktiskt inte vara med. 

Så världens bästa Timo fick ta hand om Bettan när det var dags. Jag är så oerhört tacksam över att han orkade hjälpa mig med det, så skönt att inte behöva oroa sig för att något ska gå tokigt till.

Själv åkte jag till älskade Angelica och hängde med henne och Charlie, vi drog in till stan en sväng och bara myste. Tänkte på annat och försökte att inte tänka allt för mycket på det hemska. Tusen tack till dig min underbara vän för att du hjälpte mig genom denna dag. Vet inte alls vad jag hade gjort annars. 

Nu har Gud fått sin allra finaste ängel och jag vet att Bettan har det bra och slipper ha ont. Men fan vad det gör ont i hjärtat. Det kommer vara så tomt i stallet nu, inga mer högljudda gnäggningar, inga fler barbackaturer i grimskaft till hagen, ingen mer Bettan. Just nu känns det som att hålet i mitt hjärta aldrig kommer att läka ihop. Jag kan inte förstå. Vill inte förstå. Hon var mitt allt. Den bästa hästen i världen. Min bästa vän. Vi ses i drömmarna inatt!