Sommaren har kommit till ön!

Äntligen är det varmt och sol. Som vi har längtat! Det är ju helt grönt ute, så jävla underbart! 
Dom flesta turisarna har fått komma ut på bete och det verkade dom uppskatta kan jag lova. Så himla nöjda hästar! 


Annars har dagarna mest spenerats åt att städa i stallet och utanför. Och gå igenom hagar såklart. Jäklar vad många hagar vi har..! Men nu är det bara fyra kvar att gå igenom, så vi ligger bra i fas med tanke på att betessläppet inte är förrän 1 juni. Skönt! 

Krabban skrittas och vill nog helst av allt börja göra mer saker. Han är jättesnäll att skritta, men lite myror i brallan har han allt, men vad kan man förvänta sig av en fyraåring!? 

Kenny sköter sig också bra. Hade en vilovecka förra veckan men idag fick han gå ut i skogen igen. Nöjd häst måste jag säga! Idag kunde han gå först i stort sett hela vägen och Mulle fick skritta på som satan efter. Skönt att han börjar komma till ro. 

Mulle har förhoppningsvis hittat sin nya lilla ägare, nu är det bara besiktning kvar. Man vet ju aldrig, men det borde inte vara något problem. Och jag är så glad för vi har nog hittat den perfekta ryttarinnan till honom. Håll alla tummar ni kan!!

Det är faktiskt bara dom tre hästarna som kommer få mkt fokus denna vecka också då vi har lite hagar kvar och en hel del planering. Men hästarna kan med gott samvete få ta det lite lugnt en stund innan sommarhetsen drar igång. 


Cheeky fick springa på lina fyra dagar förra veckan. Jag fuskade lite och tog le texirant gjorden och inte en endaste liten bock kom fram. Timo tycker att han ska vänja sig vid riktiga grejer, medan jag tycker att det är bra ifall han inte bockar. Och det är ju ändå min häst och jag som ska rida, så jag gör nog som jag känner där. Alla andra gånger lyssnar jag på Timo! 


Milano kämpar på, eller det är mest jag som kämpar och han är dum. Usch vilket humör han har. Och när jag inte har några stigbyglar så fegar jag ur litegrann. Skulle verkligen behöva lära mig hur man trycker ner arslet i sadeln och sitter där man sitter. Men inte lätt när man har så stort arsle som jag såklart! 
Men han är bitvis jättefin och jobbar på riktigt fint och bitvis tar han bara bettet och springer, alternativt växer fast i marken.. Och hur fan sparkar man med benen när orken har tagit slut!? Ibland är det jobbigt att rida helt enkelt och vi är verkligen inne i en liten svacka där bristningsgränsen är alldeles för nära hela tiden. Men det är bara öva, öva, öva som gäller. Någon gång ska jag väll lära mig att rida ordentligt också! 


Nej, nu ska jag nog ta mig en dusch och dricka en kopp te innan sängen väntar. Imorgon är en ny dag med nya möjligheter, eller nått sånt! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0