Två månader av saknad.
Två månader. Sextioen dagar. Etttusen fyrahundrasextiofyra timmar. Åttiosjutusen åttahundrafyrtio minuter. Och allt är utan dig. Jag saknar att ha dig här. Jag saknar att höra dig i stallet. Jag saknar att skritta ut barbacka. Jag saknar att hoppa. Jag kan till och med komma på mig själv med att sakna snorlukten.
Usch vad det känns tomt. Minst en gång varje dag känns det tomt. Livet går lixom bara vidare, men helt utan dig. Det gör ont ibland. Jag kan inte sluta tänka på hur det skulle vara om du hade varit frisk. Hur hade våra liv sett ut då!?
Det svaret kommer jag aldrig få, men jag hoppas att vi i nästa liv kunde få en ny chans. Många nätter har vi nya chanser i mina drömmar och det slutar lyckligt varje gång.
Du fattas mig, älskade underbara Bettan!
Kommentarer
Trackback
