Lite förvirrad.
Har ju haft en rätt loppig period med Milano sen typ mitten av sommaren. En jäkligt tuff och jobbig svacka faktiskt. Vissa dagar har det inte ens känts roligt att rida. Men jag har kämpat på och nu börjar det kännas lite bättre. Har provat att byta lite utrustning, men jag tycker nog inte att det blir så stor skillnad egentligen. Ibland är det svårt att veta vad dom vill. Då kroppen dessutom är genomkollad kan vi utesluta smärta. Så jag tror kort och gott att han är inne i en utvecklingsfas.
Så nu håller jag tummarna för att min känsla är rätt och att min ridning tar oss i rätt riktning. Jag tror att jag har varit lite hackig i min plan dessutom. Jag har order från olika håll hur jag ska bemöta detta och nu äntligen tror jag att jag har hittat min väg och just nu känns det bra.
Det finns inte bara en väg att nå sina mål. Men jag tror att det är viktigt att man hittar sin egna väg och vågar fullfölja den samtidigt som man hela tiden snappar upp nya idéer och förslag.
Och även om jag får kämpa som en liten gris just nu vet jag att när vi går ur denhär svackan kommer vi vara starkare än någonsin.
Kommentarer
Trackback
