-

Eller nej jag har inte gett upp. Jag har bara insett att jag just nu inte klarar allt. På ett sätt känns det som ett stort jävla misslyckande. Och på ett annat sätt har en stor sten fallit från mina axlar. Jag känner mig som en förlorare, samtidigt som jag vet att det är det bästa för framtiden. Men jag ville så gärna klara av det själv. 

Hur som helst kom jag fram till att det inte riktigt är värt det. Varje kväll intalade jag mig själv att jag skulle bli modigare imorgon. Och när morgondagen kom och det var dags att ta sig an utmaningen blev jag för feg igen. Gjorde ett halvhjärtat försök och misslyckades självklart. Kände mig som en nolla resten av dagen för att besluta att bli modigare innan jag somnade igen.

Men jag blev inte modigare. Självförtroendet bara sjönk. Så nu ska jag ta hjälp istället. För när man blir rädd och det inte ens känns roligt längre då är det helt enkelt inte värt det. 

Just nu är cheeky påväg till Pontus Lidsell för att gå på bootcamp. Han ska nu bli ridhäst med någon som inte känner som jag, någon som klarar av att ta sig igenom det svåra. Och det kommer bli jättebra, det är jag helt övertygad om. Och jag vet att det är det absolut bästa för både mig och kycklingen.

Just nu är min största rädsla att det inte ens ska finnas ett problem. Att det är jag som är problemet. Och vart fan ska vi skicka mig om det nu är så? Hur fan löser vi det? Och jag vet att det kanske är töntigt att tänka så, men på något sätt känner jag mig dålig. 

Men innerst inne vet jag att det här är det rätta, typ det enda sättet att ta sig ur det stora svarta hålet jag befinner mig i just nu. Planen är ju att jag en vacker dag ska klara av en häst som cheeky. Men då måste jag först lära mig och på dethär sättet får jag ju möjlighet att göra det. En erfarenhet rikare blir jag och i slutändan är det dom som räknas. Inte vad som händer just nu, utan det man lär sig på vägen. Och jag hoppas så innerligt att det kommer bli bra, för annars blir ju ingenting värt det. 

Nu håller vi alla tummar och tår för att kycklingpojken kan komma hem om en månad och att jag då ska slippa flyga av som en vante vareviga dag, för så kan vi ju inte ha det. Förstå vad vi skulle bli tjocka då!!