Slagen hjälte.
Idag gick musten lite ur mig. Min väldigt lilla fyraåring vill uppenbarligen inte sluta bocka. Idag flög han i luften när jag hängde andra vändan och jag flög upp, landade på sadeln och studsade sen av. Vi hängde ett par gånger till och de två sista helt utan problem. Men jag känner mig vemodig. Problemet är att jag vet att jag inte kommer att sitta kvar, jag vill inte sitta på honom när han bockar och då kommer jag ju inte heller sitta kvar. Och jag är rädd för att desto fler gånger jag flyger så lär han sig. För just nu känns det inte som att det är sadeln som spökar utan bara dumheter. Så nu måste jag nog erkänna mig besegrad och försöka hitta någon som sitter fastlimmad i sadeln och inte känner sig osäker. Någon?
Så efter lunch gick musten bara ur mig och angie. Så vi plockade lite plast på åkern och hade ridhusvård. Kan vara skönt det också ibland.
Efter jobbet red jag ut på kungen. Och det gick så himla bra! Han var kontaktbar hela tiden och bråkade inget alls. Så himla skönt att min gamla häst är tillbaka. Trots att det ösregnade hela vägen så kunde jag inte sluta le! På fredag väntar träning för timpan. Det ska bli väldigt roligt!
Kommentarer
Trackback
