-

Men att säga att hon är en groom av världsklass vore att ljuga. Igår efter att jag hade ridit skrittade jag upp till transporten för att få av min varma hjälm, kavaj osv. Vi skulle höras på telefon för att jag skulle få veta resultatet. Jag ringer upp :

Sara - har du fått något resultat?

Mamma - nej, eller jag ska gå bort och kolla.. Ehm jo, 59%.. 

S - 59%!?!?!? Hur fan är det möjligt? Visst det var inte det bästa jag gjort, men det var fan mer än det... Ta protokollhelvetet så att vi kan åka! 

M - eehm ja det var väldigt konstigt.. ..,hmm, det här är ju inte ditt protokoll utan ryttaren innan.. Dom är säkert och kopierar ditt, jag kommer upp sen. 

Med tårarna i halsen så sliter jag ur knopparna och sätter på transpottskydden medan jag bestämt mig för att sluta tävla. Det är fan inte värt det. Tydligen har jag ingen jävla aning om vad som är bra och dåligt. Jag ger upp.. 

Telefonen ringer igen, det är mamma.

M - lite förvirrat här.. Du har visst 64% och ligger trea.. Jag tittade på en annan Sara.. 

Ja ni fattar kanske.. Lättnaden som uppstod när jag insåg att jag inte har så världelös känsla, utan att den stämde rätt bra med verkligheten. Känslan av att min egen mamma inte kan läsa mitt namn. Och dessutom ser till att det blir prisutdelningar i afro och inte med knoppar. 

Men trots att sånt här händer så är hon fantastisk. Får mig alltid att skratta och klättra upp ur de djupaste hålen. Min bästa vän och inspiration här i livet! 

Varje dag är unik och rolig tillsammans med dig!