Vissa dagar tar kroppen mer stryk än andra.

Egentligen har jag haft en väldigt bra dag. Jobbet har flutit på som det ska och mina hästar har jobbat på ok. 

Men dagen har varit lång, nio gick jag upp till stallet imorse och nu är jag hemma igen. Har hunnit med 30 min lunch och 1 timmes middag hos mamma.

Cheeky skötte sig utmärkt idag trots spel på tennisbanan på andra sidan häcken, passerande hästar och publik. Duktig liten bebishäst! 


Connie har ju fått en veckas vila och fick för säkerhetens skulle springa av sig lite på linan innan jag svingade mig upp i sadeln. Hon var lite spänd och pigg idag, men känner mig ändå väldigt nöjd med passet. Tyckte att vi kom till vettig ridning och Connie frustade som bara sjutton!


Sist ut var Dompan. Han var lite ringrostig, det känns som att det blir jobbigare för honom med höger bak efter några dagars vila. Så idag tyckte han att det var tungt. Det fick bli rakrikting, en miljon övergångar och miljarder tempoväxlingar idag. Mot slutet kändes han fin! 
Och han får dessutom guldstjärna för att inte vara en lortgris. Han såg ut såhär när jag hämtade honom i hagen:

Till skillnad mot de andra grisarna som såg ut såhär:


På båda sidor dessutom. Gissa om jag har fått öva på mina ryktskills idag! 

Klockan är nu kvart över tolv. Jag klev precis innanför dörren. Sommarens första ridläger börjar nu. Jag känner mig helt slut. Vill bara sova. Nu måste jag bara duscha och fixa någon slags lunch till imorgon. Jag ber till Gud att jag vaknar med någon slags superkraft imorgon. Hatar att börja veckan med denna känsla i kroppen. Som att kämpa mot alla odds. Bäst att sätta fart så att jag hinner sova lite iallafall! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0