-

För mig har Hubertus öppnat en dörr till fantastisk ridning. Efter min månad i Tyskland kände jag att hans system passade både mig och Bettan. Upptäckte sen att det även passat de andra hästarna jag ridit. Framförallt är han system som klippt och skuret för mig. Det blir så självklart när man rider på något vis, som att bara han befinner sig nära mig så vet jag hur man rider. Jag förstår hur han tänker och vart han vill komma och det är kanske det som är det absolut viktigaste. Då har jag som ryttare möjlighet att ha en plan som jag tror på och kan då genomföra det när jag rider och får då ett bra resultat. Det viktigaste är nog just det. Kanske inte exakt vilket system man har, för som sagt allt vill ju uppnå det där fantastiska. Men man måste veta och tro på det man gör. Att gå in halvdant i något ger definitivt inga resultat. 

Och jag har haft lite problem att just hålla mig till Hubertus system. Jag kan det ju i grunden, men det blir lite rörigt när jag blandar in annat och då tappar jag grunden och då blir det tokigt. Från det att Milano sattes igång efter skadan har det absolut känts bra, men inte sådär bra som det faktiskt kan. 

Så nu tog jag tag i saken och tränade för Rebecca som först och främst är jäkligt duktig på att rida samt tränar och är sjukt nöjd med Hubertus-träningarna. Så min plan är att hon ska hjälpa mig att hålla mig till systemet. Och det kändes riktigt bra att rida idag. Trots att Milano slog sig fri och drog mig ur sadeln större delen av passet så kom vi till det där underbara emellanåt. Och då blir han som en helt annan häst. Visst är han fin innan, men när han släpper helt så utsöndrar han en helt annan energi. Så jäkla häftig känsla och äntligen kom jag ihåg exakt hur det ska kännas att rida. 

Nu ska vi försöka få till en träning till nästa vecka och veckan efter det får jag träna för den tyske ridguden igen. Som jag längtar!!