Som i en bubbla.
Nu har jag precis ridit connie. Det gick väll sådär. Just nu känner jag att jag inte riktigt förstår mig på henne. Eller så är det för att hon är väldigt olik alla våra andra hästar. Hon är ju verkligen superfin att rida när hon är bra, men det känns också som att hon har lite lätt för att fuska. Som att hon bara viker in huvudet och springer. Och jag har inte riktigt kommit på hur jag ska tillrättavisa henne, ibland blir det bra och ibland mindre bra. När det blir mindre bra känns det som att hon går in i en liten bubbla, bor spänd och superkänslig. Kramar man så med benen eller det händer något runtomkring så flyger hon i luften. Saker som hon inte reagerar på när jag skrittar på långa tyglar eller har henne mellan hand och skänkel.
Till att börja med kändes hon mycket bättre än igår. Vi gjorde mycket halter i skritten, såg till att hon var koncentrerad på mig och sen fram igen. Igår hade vi väldiga problem med att stanna rakt och stå still, men det satt efter bara ett par halter idag. Skönt! Sen trav och övergångar till skritt. Lossa, mjukna, tänka framåt, övergång. Och så höll vi på i båda varven. Bitvis kändes hon riktigt bra.
Sen helt plötsligt blev hon lite frustrerad och flög bokstavligt i taket när hon fick syn på en skugga. Ställde sig på bakbenen och sprang sen rakt över ridbanan på två ben. Jag tyckte att jag hade lite kontroll på läget, men connie tyckte jag var obehaglig och fick med panik. Så när hon sen tvärvände trillade jag helt enkelt av. Gjorde mig inte illa och fick snabbt tag i connie igen.
När jag sen skulle hoppa upp så fick hon lite panik igen. Så då fick det bli pall-terapi tills hon var helt avslappnad med att ha min fot i stigbygeln och jag klappandes över hela hennes kropp. När jag sen hoppade upp stod hon blixtstilla och verkade lugn. Så vi kunde sen utan problem skritta och trava i båda varven utan några problem! Så fort hon blev spänd gjorde jag halt och klappade tills hon andades ut och sänkte huvudet. Då var det ju inga problem alls!
Tror nog att jag helt enkelt får börja i den ändan. Få henne att känna sig trygg med mig. Bara göra rätt enkla grejer och kanske inte fokusera alltför mycket på form och tempo. För när hon är där hon ska är det ju inga problem. Min känsla är att hon måste börja lita på mig, så där börjar vi nu helt enkelt!
Kommentarer
Trackback
