-

Men idag har inte riktigt varit min dag med ridningen. Det har lixom inte bara flutit på. 

Amber och Levin fick komma ut i skogen. Amber var tjurig, jag blev tjurig och amber blev ännu mer tjurig. Ja ni fattar. Amber är ju ponny med stort P och sto med stort S, så humöret är inte alltid det bästa. Eller jo, hon är fantastiskt men just nu tycker hon att jag är lite jobbig. Kraven har höjts och då blir det jobbigt. Inget konstigt med det egentligen. Så med facit i hand jobbade hon på rätt bra, men inte den bästa ridkänslan.

Malte och Ivana fick sig ett dressyrpass. Och där kom nästa tjuriga häst. Malte var segast i världen idag och när man la på spöet så stannade han. Exakt den reaktionen man önskar när man använder spö! Så en miljard övergångar, och se till att han reagerade med en gång, senare så började han faktiskt tänka framåt. Inte van vid att han brukar vara såhär seg, men kanske ett steg i rätt riktning. Vi får se vad som händer imorgon helt enkelt! 

Prescott och Nils fick komma ut även dom och prescott tyckte det var roligt! Vi inledde dock turen med att stöta ihop med ett stort vildsvin. Tur att våra kära hästar är rätt vana med vilda djur, de hoppade till lite av prasslet och tittade lite spänt på herr gris när han sprang framför oss, men sen var det inget mer med det. Prescott var pigg och kändes helt ok att rida. Men han är svår, en av de svåraste faktiskt. 

Idag kunde vi träna på skänkelvikningar och direkt ur dom galoppfattningar och det gick faktiskt riktigt bra. Så himla glad att denna häst bara trillade över mig!

Helt klart mina favoritöron idag! 

Och juste, kycklingen skickar en hälsning. Han har bockat lite, men Pontus har lite bättre balans än matte. Så idag fick han stopp på bockandet och de kunde sen skritta utan problem. Skönt! Längtar att få pussa på min kyckling igen!

Före:

Efter:

Eller nej jag har inte gett upp. Jag har bara insett att jag just nu inte klarar allt. På ett sätt känns det som ett stort jävla misslyckande. Och på ett annat sätt har en stor sten fallit från mina axlar. Jag känner mig som en förlorare, samtidigt som jag vet att det är det bästa för framtiden. Men jag ville så gärna klara av det själv. 

Hur som helst kom jag fram till att det inte riktigt är värt det. Varje kväll intalade jag mig själv att jag skulle bli modigare imorgon. Och när morgondagen kom och det var dags att ta sig an utmaningen blev jag för feg igen. Gjorde ett halvhjärtat försök och misslyckades självklart. Kände mig som en nolla resten av dagen för att besluta att bli modigare innan jag somnade igen.

Men jag blev inte modigare. Självförtroendet bara sjönk. Så nu ska jag ta hjälp istället. För när man blir rädd och det inte ens känns roligt längre då är det helt enkelt inte värt det. 

Just nu är cheeky påväg till Pontus Lidsell för att gå på bootcamp. Han ska nu bli ridhäst med någon som inte känner som jag, någon som klarar av att ta sig igenom det svåra. Och det kommer bli jättebra, det är jag helt övertygad om. Och jag vet att det är det absolut bästa för både mig och kycklingen.

Just nu är min största rädsla att det inte ens ska finnas ett problem. Att det är jag som är problemet. Och vart fan ska vi skicka mig om det nu är så? Hur fan löser vi det? Och jag vet att det kanske är töntigt att tänka så, men på något sätt känner jag mig dålig. 

Men innerst inne vet jag att det här är det rätta, typ det enda sättet att ta sig ur det stora svarta hålet jag befinner mig i just nu. Planen är ju att jag en vacker dag ska klara av en häst som cheeky. Men då måste jag först lära mig och på dethär sättet får jag ju möjlighet att göra det. En erfarenhet rikare blir jag och i slutändan är det dom som räknas. Inte vad som händer just nu, utan det man lär sig på vägen. Och jag hoppas så innerligt att det kommer bli bra, för annars blir ju ingenting värt det. 

Nu håller vi alla tummar och tår för att kycklingpojken kan komma hem om en månad och att jag då ska slippa flyga av som en vante vareviga dag, för så kan vi ju inte ha det. Förstå vad vi skulle bli tjocka då!! 

Jag kan ju själv tycka att jag bör bli placerad i MsvC iår och att få börja med en vinst är extra roligt! 

MsvB:4 är inte vårt program just nu. Det är svårt, plus att jag tror att Milano bara ska gå en klass om dagen. Han har inget behov av att se banan, utan det är nästan så att han kan behöva en liten spänning för att prestera på topp. Så i andra klassen var han tjurigare, han dummade sig en del på framridningen och jag kände inte att jag hade honom riktigt där jag skulle. Gick in på banan med en halvkass känsla och jobbade mig uppåt. På tok för mycket missar och ett alldeles för medelmåttigt program i övrigt. Dåliga resultat och ganska besviken ryttarinna. Men på något sätt kan jag ändå känna att jag vann över honom. Mot slutet av programmet var han inte alls lika tjurig och känslan växte fram under programmets gång. Nu räcker det ju självklart inte med att uppridningen känns bra för att man ska få bra poäng, men vi kämpade oss igenom och som sagt lyckades jag trycka dit honom mot slutet. Så det får jag vara nöjd med! Nu väntar två veckors träning med timpan, Rebecca och Hubbe för att sen ta oss an B:4an igen. Då ska vänster bytena sitta och jag ska ha lärt mig rida lite bättre, så är det bara!

Och jag får faktiskt somna som en vinnare idag och det är verkligen inte fel!

Connie gjorde också ett riktigt fint pass idag. Vi har börjat jobba med att flytta runt hennes kropp lite nu. Inte mycket, men att hon ska kunna flytta runt både bakben och bogar som jag vill. Hon är väldigt duktig på att flytta av sig själv, så vi får jobba på att inte övergöra någonting, hon är duktig på att ta sidvärts till sitt försvar, så här gäller det ju att det är jag som kontrollerar hur mycket vi ska flytta! 

Vi har även jobbat en hel del i galopp och idag tyckte jag att jag kunde påverka henne mer i galoppen, innan har vi mest jobbat på att ha en lagom galopp. Skönt att det känns som att vi gör framsteg varje dag! 

Allting putsat inför morgondagen och Milano har fått flätor.

Nu har det sista med hemsidan fixats och jag ska lägga fram allt inför imorgon. Sen ska det sovas! 

Sen fortsätta jobba och hittade familjen mus i hösilage plasten och jag med min musfobi fick ju en hjärtinfarkt!

Avslutade kvällen med att rida connie på ridbanan. Mycket lugnare där idag trots att jag var själv. Känns som att när man visat henne en gång så fattar hon att det inte är några konstighet. Dessutom kändes även hon superfin bitvis, fortfarande lite svår tycker jag, men vi jobbar på med rakrikting, framåtbjudning och att hitta en bra avslappnad form. 

Nu väntar jag på Andrew som kommer med pizza! Och imorgon ska jag sova minst till lunch!

Då var det klart. Det blir du och jag. Connie och Sara. Ser definitivt fram emot vår framtid tillsammans. Det ska bli så roligt! 

Hann även med att rida ut på connie och Levin. Det gick kanon och connie verkade tycka att det var kul! Lite pigg och lite spänd, men oerhört snäll. Så himla skönt! 

Jag har även med ett par elever fått jobba lite med självförtoendet. Och även påbörjat mitt egna golden year. Det har fått mig att analysera väldigt mycket. 

Att vara en bra ryttare är kanske inte alltid att klara av de allra svåraste hästarna, eller att alltid ta sig an de svåraste uppgifterna. Ibland måste man se till vad man själv klarar av just nu. Ibland kanske det räcker precis som man är. Jag tror att man måste våga sätta ord på sina brister och ibland kanske bristerna är saker som inte går att träna på just nu. Det finns alltid saker man kan öva och bli bättre på, men egentligen handlar det mer om teknik. 

Och tekniken kan inte alltid styra över känslor. Känner man sig lite orolig och lite rädd så kanske man inte ska sätta sig på den svåraste hästen just nu. Om några år kanske man klarar det, men just nu kanske man inte riktigt är redo helt enkelt. 

Jag har kommit på min rädsla och kanske min största brist i ridningen. När jag sitter på en häst som jag känner, eller som jag vet hur den reagerar när man gör si och så känner jag mig väldigt sällan rädd. Då kan hästen nästan vara hur dum som helst, för jag förstår hur jag ska visa hästen ur situationen. Jag vet hur jag med mina ändå ganska goda ridkunsker ska kunna guida hästen förbi dumheterna.

Men de gångerna jag inte kan se varför hästen beter sig som den gör eller veta att om jag gör rätt kommer den sluta. Det känns ungefär som att kasta sig rakt ut för ett stup. Och det är inte min grej, även om jag skulle veta att världens största studsmatta tog emot mig. För vissa är det spännande och roligt. Men för mig är det läskigt, åtminstone just nu. 

Det jag vill få fram med det här är att det som kanske gör en ryttare till bra är att våga inse sina egna begränsningar. För att ge sig in i en för svår uppgift med en häst kan få väldigt tråkiga följder. Går man inte in med vetskapen att man ska ta sig ur situationen så gör det mer skada än nytta att ens försöka. Och så är det bara. Därför tycker jag att en duktig ryttare vet exakt vilken häst man behärskar eller inte behärskar. 

Och ja, mitt mål är självklart att kunna behärska alla sorters hästar, även de allra knepigaste. Men just nu får jag utmana mig lagom och lära mig allt jag kan från svårigheterna de bjuder på och nästa månad kanske jag kan ta mig an lite svårare utmaningar och kan jag inte det är det såklart också okej. Och som tur är så finns det alltid någon annan som är bra på det som jag behöver bli bättre på och som har helt andra erfarenheter än vad jag har.

När hästarna fått lunch åkte jag och mamma iväg till Haninge för att inhandla lite grejer till stallet. Jag och Angelica hade satt ihop en liten "krav-lista" och eftersom att vi har världens snällaste chef så åkte vi iväg och shoppade. Vi hann även med en mysig lunch och det är fantastiskt att få lite egen tid med mamma, det har inte varit så mycket bara vi på senaste tiden och det är så mysigt! 

Väl hemma skulle hästarna in och sen blev det gofika med Annsi och timpan. Och tiden sprang som vanligt ifrån oss. 

Dompan fick sig ett pass i ridhuset, träningen blev framflyttad till imorgon. Så vi kämpade på själva. Red utan spö idag och såg till att han verkligen gick fram för skänkeln. Mycket svårt, men oj så nyttigt. Vi behöver verkligen träna mer på detdär! Mycket galopp idag. Men en miljard övergångar! Hela tiden se till att han var loss i munnen och framme för skänkeln. I slutet kändes det riktigt bra och Milano verkade nöjd! 

Connie fick även hon springa i ridhuset. Och idag kändes det riktigt bra! Vi hittade varandra från början och hon hade snappat upp att jag vill att hon vänder med yttertygeln från igår. Så himla roligt! Så när hon kändes fin i samtliga gångarter och i övergångarna nöjde jag mig för idag. De andra dagarna har jag nästan behövt rida i en timme för att känna att vi kom någonstans, men idag räckte det med 30 min. Och det känns skönt, ett kvitto på att vi förstår varandra lite bättre! 

Idag har iaf Ivana och Levin fått komma ut på tur. Det tyckte dom var mysigt.

Connie fick också gå ett pass i ridhuset idag igen. Idag gick det bättre. Finns en hel del att jobba på, men nu känns det som att vi kan kommunicera med varandra. Skönt! Min känsla just nu är iaf att det är en väldigt trevlig häst jag har att göra med, så det känns kul!

Har även hunnit träna mig själv. Så nu är min kropp helt slut. Nu en dusch, sen sängen.

Så efter lunch gick musten bara ur mig och angie. Så vi plockade lite plast på åkern och hade ridhusvård. Kan vara skönt det också ibland. 

Efter jobbet red jag ut på kungen. Och det gick så himla bra! Han var kontaktbar hela tiden och bråkade inget alls. Så himla skönt att min gamla häst är tillbaka. Trots att det ösregnade hela vägen så kunde jag inte sluta le! På fredag väntar träning för timpan. Det ska bli väldigt roligt! 

Jag känner mig jätteglad över att ha connie hemma här, kunna ta ett steg i taget och se lite vad som händer. Idag kändes det bättre än igår, men fortfarande lite svårt. Hon är ganska het, men jag kan ändå känna att hon inte riktigt har en ärlig framåtbjudning. Idag vågade jag såklart rida lite mer ordentligt. Till en början kändes hon riktigt fin, men såhär i efterhand kan jag känna att hon inte riktigt var där. Så efter en stund blev hon lite tjafsig. När hon inte trycker på ordentligt framåt slår hon sig fri och blir väldigt spänd. När man då använder skänklarna lite hårt får man en raketeffekt och kramar man då i tyglarna eller proar så blir det typ tvärnit. Men när hon sen är mellan hand och skänkel på riktigt finns det inget tecken alls på att hon kan explodera när som helst. Så när jag väl placerade henne rätt så blev hon superfin! Galoppen var mycket bättre idag och jag kunde rida lite mer ordentligt. Hon har väldigt stor galopp och blir lite snabb emellanåt, precis som i traven när hon blir spänd. Så där får vi nog jobba på att kommicera bättre.

Jag har en tendens att hålla balansen i tyglarna lite grann, jag har blivit så mycket bättre på det, men när jag blir lite överraskad i sadeln kommer det fram igen. Så det är jättenyttigt att rida en häst som inte tycker att det är en bra ide att hålla i sig i tyglarna.

När vi var klara idag skrittade hon riktigt avslappnat på långa tyglar. Det kändes som att hon var nöjd över att ha fått jobba lite och det är ju väldigt positivt! 

Först ut för dagen var Malte och prescott. Malte kändes bättre idag, men han vill inte riktigt trycka in höger bakben under sig. Så det blir att fortsätta med övergångar och rakrikting. Men han verkar tycka att det är så himla roligt när han gör rätt. Han ser aldrig så nöjd ut som efter ett bra pass! 

Sen fick även silver och caramba ett pass i ridhuset. Det kändes som att silver behövde en genomkörare då han är så himla trög med barnen. Han är ju världens snällaste men har kommit på att barnen inte har så lätt att trycka dit honom, så efter en paus på mitten kan han inte gå framåt utan att tjura och backa först. Så idag blev det fokus på framåt, bara framåt. Då blev han väldigt fin faktiskt och han verkade nöjd med passet! 

Sist ut för arbetsdagen var cheeky. Han fick springa på linan och sen hängde jag och satt på honom litegrann. Han hade betydligt mycket mer framåtbjudning när jag hängde/satt på honom och det känns ju skönt. Dock måste han ha växt, för han kändes fan enorm att sitta på. Man undrar ju var detta ska sluta.. 

När alla hästar var inne så passade jag på att ta mina hästar. 

Dompan fick börja och gjorde ett riktigt fint pass på kandaret. Han jobbade på bra och fick idag samla sig lite mer i galoppen. Så himla roligt att få rida på riktigt igen!

Tills man kommer hem och börjar jobba igen. Då förstår man varför man får tjockare hud på vissa ställen. För att kroppen är redskapet man arbetar med. 

Så när man kommer tillbaka till verkligheten med sin nya fräscha semesterkropp får man räkna med en del skador. Händerna är ömma, hälarna är fulla av skavsår och knävecken har fått äran att ha varsit hemskt snyggt sår. Och så finns det dom som säger att ridning inte är en sport. Om en fotbollsspelare får en knuff blir de utburna på bår. En annan glömmer att det gör ont, trycker ner kroppen i ganska osköna skor/stövlar och byxor för att sedan spendera 15 timmar i dom utan att klaga. Allt för djuren man lever för. För att lyckas med sin dröm. Och det är så värt ett par dagars smärta!

Sen var tanken att vi skulle rida ut en sväng på Ivana och caramba, men c var öm i fötterna så vi gick till ridhuset istället. Det var alldeles för länge sen jag red dressyr på Ivana. Och jag hade nästan glömt hur underbar den hästen är att rida! Hon gick kanonbra faktiskt och det var så himla roligt. Helt klart min favvo! Caramba skötte sig också jättebra med tanke på att han blev riden senast för typ ett år sen.

Sen var det malte och levins tur. Malte var duktig. Inget bråk och han kändes fin bitvis. Försöker hela tiden komma undan lite från jobbet, men vi kämpar på. Mycket övergångar är det som gäller nu, för där är han helt klart sämst! 

Slängde sen in hästarna och gjorde sen iordning millen. Han fick sig ett dressyrpass idag och han var riktigt fin bitvis, rätt sur emellanåt, men vad gör det när han är så himla grym andra stunder. Han är så sjukt rolig att rida!

Nu är det full fart framåt mot första starten på Lidingö den 25/4!

Sen hem för att byta om, låna mammas bil och åka till Nynäs för att inhandla lite mat och hämta ut ett paket. Allt tog lite lång tid och sen skulle jag ju också laga mat. Men hade ändå bestämt mig för att ta både connie och cheeky.  

Planen var att jag skulle lina connie lite och sen klättra upp i sadeln för första gången. Så jag gjorde iordning henne med stor förväntan, som jag längtat! Hon var supercool bort till ridhuset trots mörkret. Men när vi kom fram tändes inte lamporna.. Så mamma fick komma upp och vi kollade i stora proppskåpet, allt såg ut som det skulle, så då återstod proppskåpet bakom sargen. Och nej, vi tog inte tag i det mitt i natten med en lite spänd häst. Så jag begav mig till ridbanan och longerade lite där. Connie hade nu blivit ganska taggad såklart, så när hon travade avslappnat i båda varven avslutade vi. Det kändes inte rättvist mot connie att ta första ridpasset idag, det hade säkert gått bra, men kändes ändå som att det var smartare att vänta till imorgon. Men all träning är bra träning och jag måste erkänna att även om hon är en väldigt vaken häst så klarade hon av mörker testet med MVG. Dessutom var ju jag tvungen att gå en lång bit i mina ridstövlar och det behövde dom verkligen, hade ju aldrig hänt om allt gick enligt planen!

Av förklarliga skäl blev klockan alldeles för mycket och hästarna vad hungriga, så kycklingen fick vila idag.. Såklart lite loppigt, men vad ska man göra!? 

Nu blir det sängen. Imorgon ska jag rida connie, punkt! 

Just nu bryter jag ihop. Om en stund kommer jag igen och ska umgås med min fina hästar. Då får man för en liten stund glömma allt som händer runt omkring. 

Thomas har ju även varit ute och känt igenom Dompan. Lite svårt att säga resultatet då jag inte direkt satt någon press på honom nu när jag har ridit. Men han kändes lite för mjuk i muskulaturen i ryggen och rumpan. Det saknas lite spänst, lite som att han spänner sig lite hela tiden eller inte riktigt kommer igenom hela vägen. Samt att vänster bak var lite stelt, inte konstig med tanke på att det var där han fick sparken. Det har ju känts lite stelt att rida, men så är det ju när dom har vilat. Så nu kommer Thomas tillbaka om ca en månad och då får vi helt enkelt se hur han känns då och se vad vi måste jobba mer med! 

Connie har verkat tagit flytten bra. Sprang och gnäggade lite i hagen imorse, men lugnade sig snabbt! 

Nu sitter jag i solen på min altan, tittar på min nya fina häst och väntar på kaffe! Man kan ha det sämre! 

Milano blev sparkad i hagen och fick ay tre stygn i slutet av februari. Han och cheeky röjde väll i hagen och sen blev det en broddspark som resulterade i ett hål. Som tur var skadades inga senor eller leder, utan bara kött. Jäkligt skönt! Så det blev en månads vila för honom. 

Vi har varit på semester i Thailand, vilket var hur skönt som helst! Sol, bad och göra ingenting. Precis vad jag behövde just då. Vintern har varit rätt lång och jag har jobbat mer än någonsin, så det var välbehövligt att komma iväg en stund. 

Väl hemma igen så blev det full rulle i stallet. Hästar som ska börja jobbas igen, lektioner och turer. Angelica skötte stallet förstklassigt, men man hinner inte alltför mycket med en personal kort. Så bara de hästar som har behövt hållas igång har ridits. 

Vi har nu också fått ett nytt tillskott hos turisarna. Angelicas gamla häst caramba har flyttat hit. Han har haft typ 5 sabbatsår och inte gjort någonting, så nu ska han sättas igång och skolas in i verksamheten, spännande! 

Milano har jag precis börjat rida som vanligt igen, tog det väldigt lugnt med igångsättningen för att undvika fler skador. Han har varit mer vild än tam dessutom, så mycket fokus på att få honom att jobba rätt genom kroppen. Nu är vi som sagt påväg tillbaka, men mycket av finmotoriken har tynat bort lite, men det känns ändå som att vi båda två har utvecklats en del under semestern. Ibland tycker jag att det är så, man får tid till att smälta allt man lärt sig men utan att träna på det varje dag. Och helt plötsligt så bara sitter det där. Så nu jobbar vi på att få upp styrkan och siktar på tävling i slutet av månaden om allt rullar på som det ska!

Imorgon kommer även vår massör Thomas ut och känner igenom honom, så hoppas såklart att han ger oss klartecken på att köra igång helt!

Cheeky boy har linats lite sen jag kom hem, han har varit snäll och nästa vecka är det bara att börja rida! Och hålla i sig såklart, jag får inte trilla av nu! 

Och idag har vi varit på äventyr. Fick ett erbjudande om att köpa en häst som var alldeles för bra för att vara sant, så jag slog helt enkelt till. Connie som hon heter är ett holländskt halvblod på 8 år, lite sen i utbildningen pga tokiga omständigheter. Ingen problemhäst, utan bara otur. Så nu har hon genom min gamla chef hittat hem till oss. Jag har henne på prov i två veckor nu, då jag inte har ridit henne än. Hon har vilat i ca tre veckor och därför tyckte vi att det var bättre att ta hem henne och prova och se hur allt känns. Och det var nog kärlek vid första ögonkastet. Vi tittade på varann och det sa bara klick. Allt har gått jättebra hittills och hon har varit jättesnäll, trots nytt ställe. Idag har vi såklart bara promenerat då det blev några timmar på trailern. Så nu är planen lina i två dagar och sen ska jag förhoppningsvis våga mig upp. Väldigt lyxigt att få prova henne under en längre tid, då hinner vi ju lära känna varandra bättre! Men av det jag sett idag kan jag inte annat än att hålla tummarna för att vi klickar ridmässigt också! 

Ja och Mulle har fyllt hela ett år, tiden går så fort! 

Nu ska jag verkligen försöka hålla er uppdaterade om vad som händer här på ön!