-

Idag fick vi jobba på lösgjorheten och göra mycket öppnor och slutor. Och rida sjukt tighta hörn. Jobbigt värre sa Dompan, men blev så sjukt fin! 

Jag måste dock tänka på att sträcka upp mig och trycka fram magen när jag rider. Ser ju fan helt störd ut.. Men det lär jag mig nog snart! Måste bara tänka på att trycka fram den och få bak axlarna hela tiden! Så sjukt svårt att förändra sin egna sits bara. Jag menar jag har ju gått från att ligga på rygg, till att ligga på mage till att sitta hyfsat och sen har jag penlat lite däremellan. Svårt för det man är van vid känns ju på något vis rätt.. Även fast det är fel! 

Ska iaf bli sjukt kul att rida imorgon igen och så taggar vi tävling också. Spännande!! 

Efter jobbet fick Dompan sig en genomkörare på rangen. Han var fin bitvis och jävligt istadig emellanåt. Känns så himla välbehövligt att Hubbe kommer imorgon!!

Sen ridskola där jag tror att alla elever hade sin absolut bästa gång hittills. Alla var verkligen sjukt duktiga och gjorde sitt allra bästa, så härlig känsla efteråt! 

På eftermiddagen hade vi aktiviteter med alla ridskolegrupper och det var verkligen superlyckat! Vi grillade korv, lekte lekar och fikade. Så mysigt att bara få umgås med dessa barn, dom är fantastiska allihopa! 

Hade en ridskolegrupp på förmiddagen och det gick fantastiskt bra. Tjejerna skötte sig galant och har gjort så stora framsteg denna termin, så härligt! 

Hade sen en till lektion med klara, som har ridit här i typ 6 år kanske. Jag började ha lektioner med henne på riktigt 2010, så det är ju ett tag nu! Och idag fick hon verkligen visa hur mycket hon har utvecklats. Ridläraren var stolt som tuppen helt enkelt! 

En ridskolegrupp till där vi var ute i skogen. Det gick kanon och alla hästar skötte sig. Alla fyra ryttare kom tillbaka till stallet med ett stort leende på läpparna och jag fick motion! 

Harvade sen ridhuset, bar fram övningen som grupp 3 ska göra imorgon på ridskolan och fixade med lite andra grejer inför morgondagen. 

Åkte sen och hämtade mamma och Alex i Nynäs för att sedan skynda upp till stallet och rida connie. Med tanke på omständigheterna gick det okej. Men jag måste verkligen få henne att känna sig trygg.

Nu ska jag försöka få i mig lite middag, sådär halv elva på kvällen, bättre sent än aldrig! 

Sen blir det att fixa lite mer inför morgondagen, sen sova.

Lektionerna gick väldigt bra. Och det är verkligen så himla roligt att få följa maddes utveckling. Och framförallt vad hon gör med Levin. Tack vare Madde har han blivit en fantastisk häst verkligen. Så himla roligt! 

Milano började riktigt bra. Men blev sen oerhört istadig. Men idag tror jag att jag kom på hur jag ska lösa problemet. Han känns ibland lite tom i västerhanden och det är alltid då han blir dum. Hinner jag rätta till det i rätt läge uppstår inget problem, annars stannar han och börjar studsa. Så idag har jag försökt att inte göra så stor grej av att han blir arg, utan istället lugnt och metodiskt fylla i vänsterhanden och sen fram. Tyckte han blev riktigt fin emellanåt och så himla härlig känsla när man äntligen kan sätta ord på problemen och lösa dom. Ska bli så spännande att höra vad Hubbe tycker om mina tankar nästa vecka! 

Milano vill alltid hellre gosa än att gå ut och rida! 

Till att börja med kändes hon mycket bättre än igår. Vi gjorde mycket halter i skritten, såg till att hon var koncentrerad på mig och sen fram igen. Igår hade vi väldiga problem med att stanna rakt och stå still, men det satt efter bara ett par halter idag. Skönt! Sen trav och övergångar till skritt. Lossa, mjukna, tänka framåt, övergång. Och så höll vi på i båda varven. Bitvis kändes hon riktigt bra. 

Sen helt plötsligt blev hon lite frustrerad och flög bokstavligt i taket när hon fick syn på en skugga. Ställde sig på bakbenen och sprang sen rakt över ridbanan på två ben. Jag tyckte att jag hade lite kontroll på läget, men connie tyckte jag var obehaglig och fick med panik. Så när hon sen tvärvände trillade jag helt enkelt av. Gjorde mig inte illa och fick snabbt tag i connie igen. 

När jag sen skulle hoppa upp så fick hon lite panik igen. Så då fick det bli pall-terapi tills hon var helt avslappnad med att ha min fot i stigbygeln och jag klappandes över hela hennes kropp. När jag sen hoppade upp stod hon blixtstilla och verkade lugn. Så vi kunde sen utan problem skritta och trava i båda varven utan några problem! Så fort hon blev spänd gjorde jag halt och klappade tills hon andades ut och sänkte huvudet. Då var det ju inga problem alls! 

Tror nog att jag helt enkelt får börja i den ändan. Få henne att känna sig trygg med mig. Bara göra rätt enkla grejer och kanske inte fokusera alltför mycket på form och tempo. För när hon är där hon ska är det ju inga problem. Min känsla är att hon måste börja lita på mig, så där börjar vi nu helt enkelt! 

Hästarna jobbar på bra ändå. Malte fick komma ut i skogen idag och skötte sig galant. Skönt med tanke på att vi hade ett litet bakslag igår! 

Connie gick ut igår och idag på banan. Idag var hon spänd och då tycker jag att det blir lite svårt. Jag vet inte riktigt hur jag ska få henne att koncentrera sig på mig. Men det kommer nog med tiden. Känns som att jag ska lägga upp en plan på att befästa grunderna ordentligt precis som jag vill ha det. Jag får nog inte ha för bråttom med henne! Mot slutet idag kändes hon fin, så det kändes ändå som att det jävligaste passet gjorde någon slags nytta. Så det får man vara glad för! 

Millen fick vila igår då träningen tyvärr blev inställd. Idag fick han galoppera lite. Det tyckte han var roligt! 

Sen har ju en hel drös med andra hästar fått motionera precis som vanligt! 

Nu ska det sovas. Imorgon möter vi nya utmaningar!! 

Malte och Nils var först ut. Malte tyckte det var sjukt roligt och bjöd på stora språng både över och efter hindrena. Han tog typ i som om vi hoppade Grand prix, även om det kanske var 50cm.. Och efter i stort sett varenda hinder bjöd han på rejäla bockserier. Men inget kunde stoppa oss idag och jag satt som en smäck i sadeln. Inga tårtor här inte! 

Han har ju inte hoppat så mycket alls faktiskt, så han löste det väldigt bra. Ska bli spännande att se hur han tar det nästa vecka! Nils skötte sig som vanligt kanon när Angelica sitter i sadeln!

Levin och prescott var också duktiga. Levin hade sånt sjukt driv och var så himla glad över att få skutta igen! Idag kunde han verkligen galoppera med energi och ändå långsamt. Fantastiskt roligt var det! 

Efter jobbet fick Arthur bli av med all sin päls och jag fick i mig lite mat. 

Avslutade kvällen med ett kanonpass på Milano. Han kändes jättefin idag, så vi red inte superlänge. Imorgon är det Rebecca träning, så vill ju helst inte att han är alltför trött! 

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen sova. Imorgon får man inte försova sig!

För mig har Hubertus öppnat en dörr till fantastisk ridning. Efter min månad i Tyskland kände jag att hans system passade både mig och Bettan. Upptäckte sen att det även passat de andra hästarna jag ridit. Framförallt är han system som klippt och skuret för mig. Det blir så självklart när man rider på något vis, som att bara han befinner sig nära mig så vet jag hur man rider. Jag förstår hur han tänker och vart han vill komma och det är kanske det som är det absolut viktigaste. Då har jag som ryttare möjlighet att ha en plan som jag tror på och kan då genomföra det när jag rider och får då ett bra resultat. Det viktigaste är nog just det. Kanske inte exakt vilket system man har, för som sagt allt vill ju uppnå det där fantastiska. Men man måste veta och tro på det man gör. Att gå in halvdant i något ger definitivt inga resultat. 

Och jag har haft lite problem att just hålla mig till Hubertus system. Jag kan det ju i grunden, men det blir lite rörigt när jag blandar in annat och då tappar jag grunden och då blir det tokigt. Från det att Milano sattes igång efter skadan har det absolut känts bra, men inte sådär bra som det faktiskt kan. 

Så nu tog jag tag i saken och tränade för Rebecca som först och främst är jäkligt duktig på att rida samt tränar och är sjukt nöjd med Hubertus-träningarna. Så min plan är att hon ska hjälpa mig att hålla mig till systemet. Och det kändes riktigt bra att rida idag. Trots att Milano slog sig fri och drog mig ur sadeln större delen av passet så kom vi till det där underbara emellanåt. Och då blir han som en helt annan häst. Visst är han fin innan, men när han släpper helt så utsöndrar han en helt annan energi. Så jäkla häftig känsla och äntligen kom jag ihåg exakt hur det ska kännas att rida. 

Nu ska vi försöka få till en träning till nästa vecka och veckan efter det får jag träna för den tyske ridguden igen. Som jag längtar!! 

Milano var också snäll och fick även busa lite och ta ett skutt över stocken. 

Valborgsmiddag hos mamma och sen slocknade jag i sängen med kläderna på utan att ha ställt klockan och vaknade imorse kl.6.50. Då är man fan trött..! 

Idag har jag jobbat och stått i hela förmiddagen. Fick i mig lite sen lunch runt två och sen var det bara upp och göra klart stallet för att sen åka iväg på träning. Skriver ett eget inlägg om det! 

Cheeky mådde bra och verkade glad att se oss! Han fick äta ett äpple och pussas lite. Älskade lilla kyckling, jag längtar tills han kommer hem igen! 

Nu är jag trött! Sängen väntar och imorgon är det fullt ös på jobbet och sen blir det tjejmiddag. Härligt!!

Men idag har inte riktigt varit min dag med ridningen. Det har lixom inte bara flutit på. 

Amber och Levin fick komma ut i skogen. Amber var tjurig, jag blev tjurig och amber blev ännu mer tjurig. Ja ni fattar. Amber är ju ponny med stort P och sto med stort S, så humöret är inte alltid det bästa. Eller jo, hon är fantastiskt men just nu tycker hon att jag är lite jobbig. Kraven har höjts och då blir det jobbigt. Inget konstigt med det egentligen. Så med facit i hand jobbade hon på rätt bra, men inte den bästa ridkänslan.

Malte och Ivana fick sig ett dressyrpass. Och där kom nästa tjuriga häst. Malte var segast i världen idag och när man la på spöet så stannade han. Exakt den reaktionen man önskar när man använder spö! Så en miljard övergångar, och se till att han reagerade med en gång, senare så började han faktiskt tänka framåt. Inte van vid att han brukar vara såhär seg, men kanske ett steg i rätt riktning. Vi får se vad som händer imorgon helt enkelt! 

Prescott och Nils fick komma ut även dom och prescott tyckte det var roligt! Vi inledde dock turen med att stöta ihop med ett stort vildsvin. Tur att våra kära hästar är rätt vana med vilda djur, de hoppade till lite av prasslet och tittade lite spänt på herr gris när han sprang framför oss, men sen var det inget mer med det. Prescott var pigg och kändes helt ok att rida. Men han är svår, en av de svåraste faktiskt. 

Idag kunde vi träna på skänkelvikningar och direkt ur dom galoppfattningar och det gick faktiskt riktigt bra. Så himla glad att denna häst bara trillade över mig!

Helt klart mina favoritöron idag! 

Och juste, kycklingen skickar en hälsning. Han har bockat lite, men Pontus har lite bättre balans än matte. Så idag fick han stopp på bockandet och de kunde sen skritta utan problem. Skönt! Längtar att få pussa på min kyckling igen!

Före:

Efter:

Eller nej jag har inte gett upp. Jag har bara insett att jag just nu inte klarar allt. På ett sätt känns det som ett stort jävla misslyckande. Och på ett annat sätt har en stor sten fallit från mina axlar. Jag känner mig som en förlorare, samtidigt som jag vet att det är det bästa för framtiden. Men jag ville så gärna klara av det själv. 

Hur som helst kom jag fram till att det inte riktigt är värt det. Varje kväll intalade jag mig själv att jag skulle bli modigare imorgon. Och när morgondagen kom och det var dags att ta sig an utmaningen blev jag för feg igen. Gjorde ett halvhjärtat försök och misslyckades självklart. Kände mig som en nolla resten av dagen för att besluta att bli modigare innan jag somnade igen.

Men jag blev inte modigare. Självförtroendet bara sjönk. Så nu ska jag ta hjälp istället. För när man blir rädd och det inte ens känns roligt längre då är det helt enkelt inte värt det. 

Just nu är cheeky påväg till Pontus Lidsell för att gå på bootcamp. Han ska nu bli ridhäst med någon som inte känner som jag, någon som klarar av att ta sig igenom det svåra. Och det kommer bli jättebra, det är jag helt övertygad om. Och jag vet att det är det absolut bästa för både mig och kycklingen.

Just nu är min största rädsla att det inte ens ska finnas ett problem. Att det är jag som är problemet. Och vart fan ska vi skicka mig om det nu är så? Hur fan löser vi det? Och jag vet att det kanske är töntigt att tänka så, men på något sätt känner jag mig dålig. 

Men innerst inne vet jag att det här är det rätta, typ det enda sättet att ta sig ur det stora svarta hålet jag befinner mig i just nu. Planen är ju att jag en vacker dag ska klara av en häst som cheeky. Men då måste jag först lära mig och på dethär sättet får jag ju möjlighet att göra det. En erfarenhet rikare blir jag och i slutändan är det dom som räknas. Inte vad som händer just nu, utan det man lär sig på vägen. Och jag hoppas så innerligt att det kommer bli bra, för annars blir ju ingenting värt det. 

Nu håller vi alla tummar och tår för att kycklingpojken kan komma hem om en månad och att jag då ska slippa flyga av som en vante vareviga dag, för så kan vi ju inte ha det. Förstå vad vi skulle bli tjocka då!! 

Jag kan ju själv tycka att jag bör bli placerad i MsvC iår och att få börja med en vinst är extra roligt! 

MsvB:4 är inte vårt program just nu. Det är svårt, plus att jag tror att Milano bara ska gå en klass om dagen. Han har inget behov av att se banan, utan det är nästan så att han kan behöva en liten spänning för att prestera på topp. Så i andra klassen var han tjurigare, han dummade sig en del på framridningen och jag kände inte att jag hade honom riktigt där jag skulle. Gick in på banan med en halvkass känsla och jobbade mig uppåt. På tok för mycket missar och ett alldeles för medelmåttigt program i övrigt. Dåliga resultat och ganska besviken ryttarinna. Men på något sätt kan jag ändå känna att jag vann över honom. Mot slutet av programmet var han inte alls lika tjurig och känslan växte fram under programmets gång. Nu räcker det ju självklart inte med att uppridningen känns bra för att man ska få bra poäng, men vi kämpade oss igenom och som sagt lyckades jag trycka dit honom mot slutet. Så det får jag vara nöjd med! Nu väntar två veckors träning med timpan, Rebecca och Hubbe för att sen ta oss an B:4an igen. Då ska vänster bytena sitta och jag ska ha lärt mig rida lite bättre, så är det bara!

Och jag får faktiskt somna som en vinnare idag och det är verkligen inte fel!

Connie gjorde också ett riktigt fint pass idag. Vi har börjat jobba med att flytta runt hennes kropp lite nu. Inte mycket, men att hon ska kunna flytta runt både bakben och bogar som jag vill. Hon är väldigt duktig på att flytta av sig själv, så vi får jobba på att inte övergöra någonting, hon är duktig på att ta sidvärts till sitt försvar, så här gäller det ju att det är jag som kontrollerar hur mycket vi ska flytta! 

Vi har även jobbat en hel del i galopp och idag tyckte jag att jag kunde påverka henne mer i galoppen, innan har vi mest jobbat på att ha en lagom galopp. Skönt att det känns som att vi gör framsteg varje dag! 

Allting putsat inför morgondagen och Milano har fått flätor.

Nu har det sista med hemsidan fixats och jag ska lägga fram allt inför imorgon. Sen ska det sovas! 

Sen fortsätta jobba och hittade familjen mus i hösilage plasten och jag med min musfobi fick ju en hjärtinfarkt!

Avslutade kvällen med att rida connie på ridbanan. Mycket lugnare där idag trots att jag var själv. Känns som att när man visat henne en gång så fattar hon att det inte är några konstighet. Dessutom kändes även hon superfin bitvis, fortfarande lite svår tycker jag, men vi jobbar på med rakrikting, framåtbjudning och att hitta en bra avslappnad form. 

Nu väntar jag på Andrew som kommer med pizza! Och imorgon ska jag sova minst till lunch!

Då var det klart. Det blir du och jag. Connie och Sara. Ser definitivt fram emot vår framtid tillsammans. Det ska bli så roligt!